Konsten att namndroppa sig till förbannelse

Vi trillar in på Kulturhusets högsta våning och tydligen så sätter sig Linn vid ett helt annat bord först och undrar varför vi inte kommer någon gång. Men vi har ju kommit Linn, vi sitter ju där borta, där vi har utsikt över Drottinggatan och Plattan, ser du inte? Jo, hon ser efter ett tag. Vi diskuterar vår bokklubbsbok Just kids av Patti Smith. Jag, som valt boken, berättar intressant info om Patti, sånt vi inte vet om, som händer efter att boken slutat. Som att Pattis son Jackson nu är gift med Meg White, som spelade trummor i the White Spripes.

Jag brukar vilja grotta in mig ordentligt i personerna jag läser om. Jag vet i princip allt det finns att läsa om bland annat Drottning Maria och Marilyn Monroe, på grund av böcker. Jag läste, såg och drömde dessa människor. Det händer inte med Patti. Jag tror att det är för att vi alla tycker att boken Just Kids är ganska... tråkig.

Det hade kunnat bli så bra. Linn påpekar det - hon kan ju skriva (liksom hon verkar kunna sjunga, måla, ta foto, skriva poesi och vara kompis med halva a-kändisligan i New York), så varför skriver hon inte så det brinner? Varför gör hon inte boken och bränner till? Vi funderar och diskuterar om det är för att hon blir för privat, att hon inte vågar ta det steget. Hon pratar löst om sin abort, men nämner det inte mer. Det är till och med så att hon skriver "min andra graviditet", när det egentligen är den tredje, som om hon glömt bort eller förnekar att den första ägt rum. Hon skriver om det smärtsamma, om fattigdomen, svälten, döden, men hon når inte riktigt fram. Dessutom namndroppar hon utan dess like. På sida 181 kan jag räkna till tjugosex namn, allt från Andy Warhol till Lou Reed.

Vi för även en diskussion om att leva ett fritt liv och skita i normerna vs att behöva klippa sig och skaffa ett jobb. Var går gränsen? Vem bestämmer? Bestämmer vi alla och sätter olika gränser? Sara ser bilden av hippielivet som ett wanna live-liv medan Cia bara blir irriterad. Jag tar upp frågan om varför vi störde oss så mycket på Torsten i Stad i ljus som flängde runt, medan när Patti gör det sprider det ett skimmer. Patti har verkligen levt livet. Hängt med sina idoler, bara sådär. Sånt där som man känner inte händer idag - som om Brad Pitt skulle hänga med Lady GaGa, Madonna, Russel Crow, Paris Hilton och någon toppmodell som jag inte kan namnet på - som ett Så mycket bättre deluxe upphöjt till hundra, gånger fem.

En sak är säker - skulle Patti skrivit en blogg på den där tiden skulle den säkert varit en av världens mest besökta bloggar.

På tal om Sara Ohlsson

Det låg en liten bok i mitt postfack igår när jag kom hem efter jobbet. Ett brunt litet paket med ett väldigt fint innehåll; Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Egentligen skulle jag ha jobbat igårkväll, men jag blev så himla himla lässugen så jag struntade i att jobba och lade mig på soffan med en filt över fötterna och boken i högsta hugg. Sen låg jag där tills boken var slut.

Och vilken bok sen. Det var känslan jag hade när jag som femtonåring såg Fucking Åmål på bio all over again. Hjärtklappningen. Ångesten. Pinsamheten. Finheten. Komplexiteten mellan att vara liten och vara nästan vuxen. Nu är jag en sån person som ogillar beskrivningar i största allmänhet och föredrar den egna fantasins hittepå, men jag saknade faktiskt lite personbeskrivningar i den här boken. Jag har ingen riktig koll på hur Olivia och Tor och dom andra faktiskt ser ut, men det är egentligen nåt jag tänker på så här i efterhand. När jag läste boken var jag helt uppe i den och hade inte en tanke på hur dom såg ut.

Jag gillar också hur Sara Ohlsson lyckas undvika att göra boken klyschig. Handlingen är snabb och omväxlande och när man tror att man har grepp om vart den är på väg så byter den riktning. Om jag hade varit teen eller tween idag så hade jag fullkomligt älskat den här boken. Hell, jag älskar den faktiskt lite även fast jag är tjugoåtta.

Betyg: 4,5/5

E-bok plus!

Hos Onekligen läser jag idag om en bok med extra allt. Sveriges första e-bok plus släpps idag och det är Sara Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Onekligen-Lisa beskriver det extra alltet så här:

"Det extra something somtehinget i den här boken är till exempel skrivet extramaterial (man klickar på en länk i texten när man läser och vips poppar det upp nyskrivet material som inte finns i ursprungsboken. Typ extra info om karaktärerna, kanske en karta över hur det ser ut i huvudpersonen Olivias lägenhet, eller en bortklippt scen som man kan läsa om man vill), till exempel bakgrundsljud (man klickar och kan lyssna på passande ljudklipp medan man läser) eller låtlänkar (man klickar på en spotifylänk och musiken går igång)."

Snacka om att man blir sugen på att läsa! Är inte detta en anledning för mig att köpa en iPad (el. dyl) så vet jag inte vad som är!

En bok att trycka ner i halsen på folk, nästan bokstavligen.

Som vegetarian måste man ju läsa Eating Animals av Jonathan Safran Foer, eller hur?

Jag tänker samla på mig argument att slänga i ansiktet på nästa person som attackerar mig med det sedvanliga "Men vaaaarför äter du inte kött, det som är så gott!" (alternativt "men grillat då? Det måste du ju bara äta!"). Målet är att bli riktigt jävla jobbigt påläst. Jag hoppas verkligen att den här boken är bra, jag älskade ju Extremely Loud and Incredibly Close. Sen väntar jag såklart på nästa roman, men ja, until then:

"You probably thought that chickens were chickens. But for the past half century, there have actually been two kinds of chickens — broilers and layers — each with distinct genetics. We call them both chickens, but they have starkly different bodies and metabolisms, engineered for different "functions." Layers make eggs. (Their egg output has more than doubled since the 1930s.) Broilers make flesh. (In the same period, they have been engineered to grow more than twice as large in less than half the time. Chickens once had a life expectancy of fifteen to twenty years, but the modern broiler is typically killed at around six weeks. Their daily growth rate has increased roughly 400 percent.)

This raises all kinds of bizarre questions — questions that before I learned about our two types of chickens, I'd never had reason to ask — like, What happens to all of the male offspring of layers? If man hasn't designed them for meat, and nature clearly hasn't designed them to lay eggs, what function do they serve?

They serve no function. Which is why all male layers — half of all the layer chickens born in the United States, more than 250 million chicks a year — are destroyed."

Nästa bok - Freedom

Mitt tema inför valet av denna omgång var Oprah Winfrey's Book Club. Mycket smart av mig tänkte jag eftersom jag slängde in hela 6 förslag och ville läsa samtliga och har ett antal av dem hemma redan.

Mina bokcirkelkollegor delar inte min kärlek för långa böcker, men vi lyckades ändå enas om Freedom av Jonathan Franzen efter långa och avancerade uträkningar som ni ser ovan och med Anna på telefonen från Colombia. Det råder just för tillfället oklarhet i vilket av omslagen man ska välja och huruvida det egentligen är en arg bok om köttindustrin eller om det är en intressant familjesaga. Samt vilken av följande låter som automatiskt fastnar i huvudet.

Jag saknar dig - filmen

Man kan ju faktiskt kolla upp saker själv. När man kollar upp saker själv så ser man att boken Jag saknar dig, jag saknar dig! kommer att bli filmen Jag saknar dig i augusti och att, bland annat Ola Rapace ska vara med. Man kan till och med gå med i deras Facebookgrupp. Och sen kan man få se på lite bakom kameranklipp om man känner för det.

Possible side effects

Hur blev det då? Satt jag med ryggen mot solvarm vägg och läste hundratusen böcker? Nej. Jag storstädade lägenheten istället. (Fy mig!) Vet ni varför? Jag har massor med olästa böcker hemma, men ingen jag är sugen på. Ni vet, boksuget när man inte kan läsa fort nog utan bara vill veta mermermer. Håller fortfarande på med The girl with glass feet av Ali Shaw men den fastnar liksom inte. Trots det fortsätter jag att läsa tio sidor och lägga ifrån mig den, för jag vill tycka om den. Tänk om jag bara hade en Augusten Burroughs-bok nu. Åh vad jag skulle läsa då! För att vara lite göteborgsk så finns det Possible side effects med att läsa hans böcker; man vill aldrig läsa nåt annat.

(Förlåt, ska aldrig göra en göteborgare igen. Jag skäms nu).

My precious

Precis läst klart Possible side effects som inte var riktigt lika bra som Bourroughs tidigare (om ni inte läst Running With Scissors, Dry eller Magical Thinking - LÄS!), men skulle fortfarande få en fyra om boken hade funnits på Bok.nu. Hans språk är bra-a-a och jag fnissar högt och tycker att Augusten är min kompis. Vill hänga med honom i New York. Extra sköj blev det när ett bokmärke från Strand Book Store trillade ut när jag öppnade boken. Blev skitglad, på riktigt. Tänker på Strand typ varje dag eller åtminstone varje gång jag blir sugen på att köpa böcker. Har även skakat alla andra böcker jag köpte i samma veva (som för övrigt är de på bilden här uppe till höger) men utan att hitta fler bokmärken. Jag har alltså bara ett men det ska jag minsann vårda ömt.

Onsdagens event

I onsdags tippade jag och Cia iväg till eventet för Sanningen om Alice. Jag stod nog mest för tippandet, faktiskt, Cia gick mest i rask takt för att det var så djävla kallt. Eventet hölls i Nobelmuseumet, som min pappa tjatat om att han vill besöka i ett par år nu.

Det bjöds på mat och vin. Man vet att det är ett bra event när det bjuds på vin. Ett fantastiskt tillfälle för alla under arton att få sig ett tjuvnyp (nej, det genomfördes ingen legitimationskoll, endast påstående "du är väl över arton?"). Ett fantastiskt tillfälle för mig och Cia att dricka vin mitt i veckan.

För eventet stod Skugge & Co. Bra med eventet var den otroligt generösa påsen man fick i slutet. Att vi fick trevliga Åsa till bordet, från bloggen Lilla Gumman. Det var en bra afton. Mindre bra att man fick förhandsexet av boken ungefär en till två dagar innan event, så det var få som hade läst ut den. Det hade även bjudits in lite allmänt löst folk, alltså inte bara bokintresserade, vilket gjorde att bokdiskussionerna inte precis haglade. Förstå mig rätt, det var fantastiskt kul att träffa andra bloggare (och löst folk), men syftet som jag trodde var boken, kom lite i skymundan.

Andra Bokcirkus!deltagare har varit väldigt avundsjuka på våra påsar och jag lovade att redovisa vad vi fått. Vi fick en sarong/halsduk, kräm från Stockholmsgruppen*2, hårvax, hårspray, bubbelvatten, choklad, te*2, en tidning. Kan ha glömt något.

Välsignelsen

Jag fick så äntligen se på Babel och trots min besvikelse över att Daniel Sjölin inte var där var det ändå himla bra. SÅ bra. Eva Beckman är också grym. Jag vill läsa nästan alla böcker som de talar om och jag visste väl det - att min läslust återigen skulle väckas till liv. Hurra för Babel!

Åsa Moberg var där och talade (till sitt förtret?) om den gången hon började gråta i teve när Horace Engdahl gav henne beröm. Det talades om välsignelsen. Moberg förklarade att hon hade fått en del kritik för sin bok Simone och jag men efter att Engdahl hade hyllat den var det inte någon som sa eller skrev ett ont ord. Horace Engdahl hade välsignat den. Jag tycker att detta är hemskt intressant. Hur ofta påverkas vi inte bara av recensioner när vi väljer vilken bok vi ska läsa utan även när vi skriver våra egna recensioner?

Jag söker sällan efter recensioner innan jag har läst en bok utan försöker skapa mig en egen uppfattning. Detta gäller dels när jag försöker bilda mig en uppfattning om boken men även efteråt, när jag ska skriva om den. Men det är klart, vissa saker kan man ju inte undgå att höra om. Som Knausgård. Jag har fortfarande inte läst hans böcker men med tanke på all uppmärksamhet de har fått vill jag väldigt gärna. Och det är lätt att säga att man försöker bilda sig en egen uppfattning, det är väl klart som fan att man inte vill kopiera någon annans. Eller? Hur som helst är man ju ingen ö dårå. Så man blir ju påverkad i någon grad, vare sig man vill det eller inte. Jag finner det ändå väldigt intressant det här med att få en välsignelse. Jag tror att som bokbloggare är det enklare att skriva precis vad man tycker. Man "måste" inte hålla med om att något är bra bara för att en välrenommerad tyckare någonstans menar det. Man har ingen arbetsgivare som flåsar en i nacken. Man har inte samma prestige. Tror jag. Jag menar inte att välrenommerade tyckare låter sig köpas eller att de inte skriver vad de faktiskt tycker. Kanske inte. Men jag tror ändå att bokbloggare generellt sett är lite friare i vad de känner att de kan skriva. Det fanns inga bokbloggare när Åsa Moberg gav ut sin bok Simone och jag och kanske hade alla bokbloggare hållit med Horace Engdahl om de fanns, vad vet jag. Men jag tror faktiskt, mina vänner, att det är andra tider nu. Bokbloggare rättar sig inte i samma utsträckning efter välsignelsen. Eller, vad tror ni?

En orättvis bedömning från en trettioettåring

Cia och jag går på event för den halvutlästa boken Sanningen om Alice, skriven av debutanten Rebecca James, som enligt hennes svenska förläggare har gått genom en Askungesaga: mannens firma gick i konkurs och precis när de skulle sälja huset och de fyra barnen så såldes rättigheterna till hennes bok i Storbritannien. Eller om det var Australien. Slutet gott, Rebecca köpte två valpar.

Sanningen om Alice är en ungdomsbok och jag har inte läst en ungdomsbok sedan jag var elva, så jag är inte säker på hur jag ska läsa den. Därför läser jag den som den trettioettåring jag är: jag slukar den. För att man slukar en bok behöver den inte vara bra.

Redan efter några kapitel så står mig Beverly Hills-moralen mig upp till knäna. Det är inte bra att dricka alkohol. Det är okej att gilla de som gör det, men de är lite vildare, lite sämre människor. Det är som när Donna Martin drack ett glas champagne, blev jättefull och blev avstängd från vidare studier: dricka skadar dig. Dock vet jag inte om elvaåriga jag hade reagerat på det här, fjortonåriga jag reagerade inte nämnvärt på att Donna Martin blev avstängd.

Det är möjligt att skriva en ungdomsbok utan dessa moralbaktankar, det vet jag för när jag ändå gav mig på att läsa ungdomslitteratur så passade jag på att gråta mig genom Peter Pohl och Kinna Gieths Jag saknar dig, jag saknar dig! (som enligt Wikipedia ska ha haft filmpremiär i februari 2011, har någon sett något?).

Hur som helst, huvudpersonen Katherine står i ett hav av drickande tonåringar och säger på sida elva att hon inte kan handla alkohol i baren för hon är bara sjutton och på sida tolv så köper hon el öl till en av killarna. Den är spännande, det måste man ge den. Hade jag varit elva så hade jag både slukat och älskat den som jag gjorde med mina Kittyböcker. Nu är det tyvärr tjugo år senare och jag har gått genom fem år av kritiskt tänkande på universitetet, som jag inte kan släppa. Mina analyserarglasögon sitter stenhårt på min näsa. Och på vägen till eventet (sida 121) har både Cia och jag listat ut slutet, som enligt den svenska förläggaren ska vara omöjligt att lista ut...

Helgtipset

Eftersom det är ungefär två timmar och fyrtio minuter kvar tills det officiellt är helg, solen skiner och ja, det är fredag så kör vi ett litet boktips. Ni vet att det är skadligt att städa och motionera och ha sig på helgerna va? Doktorn ordinerar en solvarm vägg, ett glas vadmannugillar och en bra bok. Ni är med? Bra. Då går ni till närmaste bokhandel och köper All my friends are superheroes av Andrew Kaufman. Det är hundra små sidor fantastiskm. Den är skör och fin och antingen läser man den rakt upp och ner och gillar, eller så läser man mellan raderna och älskar.

Trevlig helg!

En liten önskan bara

Alltså. Jag vill bara säga en sak. Jag tror aldrig någonsin att det har inträffat så många roliga events i Stockholm som nu. JUST NU när jag inte är där. Det är releasefester, afternoon tea, bloggträffar och diverse mingel. Jag tänker så här: kan vi inte vänta lite med allt det där tills...ja, jag vet inte, maj kanske? Bara ett förslag. Jag blir nämligen otroligt avundsjuk här borta på andra sidan Atlanten när jag ser allt det där och inte kan gå! Jag inser förstås att de som har planerat alla de där grejerna inte tänkte på att jag inte kunde komma så jag är bara vänlig nog att upplysa om detta nu. Så! Nu vet ni! Vi väntar med resten till maj va? Tack.

Dags att rösta på bokcirkus! Eller hur?

Forma Books uppmärksammar oss bokbloggare och instiftar ett pris för bästa bokblogg – Forma Books Blog Award! Så här står det på deras hemsida:

"Priset är årligen återkommande och ges till den bokblogg som på bästa sätt uppmärksammar litteraturen och skapar ett alldeles eget rum för den bokintresserade att vistas i.

Prisutdelningen sker i Forma Books monter på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Prissumman består av 25.000:- samt en digital logga – ”Årets bokblogg 2011”.

Du kan nominera fram till den 15 maj.

Tävlingen är öppen för alla och som bokbloggare får man givetvis nominera sin egen blogg. Efter nomineringstidens slut sammanträder en jury som utser tre kandidater till priset. Därefter vidtar en allmän omröstning där tävlingen avgörs."

Ni ska förstås rösta på den bokblogg som förtjänar det mest men vi hoppas att ni tycker om vår. Visst gör ni det? Va va va?

Bloggtipset!

Tack vare en tweet idag fick jag reda på att vi har blivit omnämnda i Vi Läser! Jag blev förstås hemskt nyfiken och eftersom det verkade som att det handlade om den tryckta versionen (ni vet en sån där av papper) kunde jag inte luska ut vad det stod om oss. Det finns inte så värst många utgåvor av Vi Läser här i Bogotá, vad jag vet. Men! Tack vare Karin Berg kunde jag få se vad det stod. Hon var rar nog att ta en liten bild för oss nyfikna. Nu vet jag alltså att Vi Läser tycker att detta är en snygg (jag tackar mig själv som kämpade med "Bueno"-mallen samt formgivaren till mallen för detta) och läsvärd litteraturblogg! (Vill dock påpeka att vi är sex kvinnor som skriver här nu...) Hurra va kul att folk läser det vi skriver och tycker om det!

Jippie jippie hurra hurra!

Snart börjar Babel igen! Det ska ärligt sägas att min läslust på sistone har varit sådär. Jag vet inte varför men jag har glömt av det lite eller hittat andra grejer som jag hellre vill göra. Samtidigt vill jag gärna läsa, i teorin. Det är en av anledningarna till att jag tycker så mycket om att se på Babel. Min läslust väcks definitivt av det programmet. På torsdag - då är det jag som sitter och glor på svtplay här på andra sidan Atlanten! Kan knappt bärga mig hörni. (Bilden här har jag för övrigt helt sonika snott från svt.se.)

Note to fellow bloggers igen

Bokklubbsbok upphittad. Den låg i tvättkorgen. Varför då? Ja, det undrar jag också.

Helgläsning

I gårdagens Under Strecket i SvD skrev Malin Nauwerck om Peguins historia. Kul läsning!

Det är ju faktiskt himla snyggt med böcker + grönt.

Note to fellow bloggers

Jag har tappat bort min månadsbok.

Det var bara det.

Upp till kamp

Mellan dig och mig? Anledningen till att jag fick vara med i bokcirkus! var egentligen för att väga upp Murakamihatet (ehm..typ) som råder här inne. Jag är nämligen ett stohohort fan av Murakami och hans fantastiska berättelser. Så till den grad att jag nästan blir lite sur när mina i övrigt ypperliga kollegor dissar honom. Vill liksom trycka upp Murakami i ansiktet och ba DU FÖRSTÅR INTE! Normal reaktion? Eh nej. Men han skriver ju fantastiskt! Och inte alls långsamt utan eftertänksamt. Ta Kafka on the Shore till exempel. Fina personporträtt, annorlunda story, roliga karaktärer.

Eh ja. Nu vet ni vart ni ska vända er när ni vill ha Murakamitips, jag äger typ allihop.

Mycket viktig information!

Hörrni! Det går nu att förhandsbeställa James Freys nya bok på Amazon.

Det var springa in, grabba tag i något i farten och sen springa ut

När man är ute och reser med sin man och han fyller år så får man inte alltid bestämma vad vi ska göra. I helgen var vi en snabbis i London och jag längttittade på bokaffärer, men fick istället gå på fotboll. På flygplatsen på vägen hem passade jag dock på och stresshandlade fyra böcker för halva priset på ungefär fem minuter.

Harukis tredje chans

Nästan bara för att jag uttalade mig om Haruki Murakami häromdagen dök det upp ett tillfälle att ge honom en tredje chans. Jag fick biljetter till förhandsvisningen av filmen Norwegian Wood. Den del i filmen som jag faktiskt hade läst tyckte jag var den bästa delen, det som kom efter, not so much. I och med att jag slutade läsa boken för att den var så tråkig talar det en hel del om hur jag uppfattade filmen.

Visst den var jättefint filmad, det var bra skådespelare och soundtracket var perfekt. Men precis som boken går den lååångsamt. Handlingen skulle nog kunna få plats i en timme film, men dras i det här fallet ut till 2 timmar och 13 minuter och jag kan inte riktigt motivera det. Däremot tror jag att de som tyckte om boken kommer tycka om filmen eftersom jag åtminstone tycker att den del jag läst stämmer väl med boken.

Trots att jag upprepar att jag inte ska ge hur många chanser som helst kommer jag antagligen även läsa Sputnikälskling eftersom den skickades med i goodiebagen för kvällen.

Hej inkasso!

När svensken blir sur så knyter hon näven i fickan (om det inte gäller kundtjänst, blir man sur när man ringer kundtjänst är det tillåtet att skrika och svära) och skriver en arg insändare när hon kommer hem. ELLER så skriver hon ett argt blogginlägg.

Jag hade två räkningar hos Adlibris. Älskade Adlibris. Betalade båda på samma ocr-nummer för att... det är så jag brukar göra ute i stora världen. Idag fick jag inkassobrev på en av räkningarna. Ringer inkasso, som säger att alla pengar inkommit, det är bara det att jag fortfarande måste betala in den där summan som inkasso vill ha. För det var inga problem att fixa så att pengarna hamnade rätt, det var bara det att det hade ju gått till inkasso (jag hade kunnat få fyra böcker för de pengarna).

Och ja, det stod ju säkert i någon liten, liten text någonstans på räkningen, men det gör mig ändå sur.

Och nej, jag skriker aldrig, aldrig på folk i kundtjänst, men jag omprövar beslut ganska ofta.

Fyra blogginlägg i ett

Okej, jag har typ tio artiklar och länkar öppna i ett firefox-fönster eftersom det är tänkt att det ska länkas in i olika blogginlägg. Men det där fönstret har hängt med i snart två veckor nu utan att jag fått tummen ur och skrivit något inlägg, så vi tar det viktigaste i punktform istället:

1. Läser fortfarande riktigt sakta, trots att jag endast tar mig an fyr- och femstjärniga på bok.nu. Konceptet fungerar alltså sisådär.

2. P g a punkt nummer 1 har jag även insett att jag måste börja lägga ifrån mig böcker som jag inte tar mig igenom. Varför plåga sig själv? Så nu har jag markerat Bodil Malmstens Priset på vatten i Finistère som läst samt gett den en etta i betyg fast jag bara harvade mig igenom nittio sidor. För det måste man ju få? Vilka böcker ska man annars ge en etta?

3. Tjugofem år sedan Palme kolavippade och så vidare. Bäst med hela diskussionen kring mordet tjugofem år senare tyckte jag var att Leif GWs bok om Palmemordet enligt SvD är en av "tio betydelsefulla Palmeböcker". En kriminalroman! Betydelsefull! Äntligen! Jag tycker ju även att man ska läsa hela den triologin och inte bara delen som berör mordet, men en Leffe-bok är bättre än ingen.

4. Och det roligaste med ovan är även att det grymtades så mycket om Leffe GW's "nya" teori om polisspåret. Till exempel blev några upprörda över vad "han gjort" under alla år. Han skrev ju för fan en bok om det. Precis som han skrev Grisfesten efter Bordellhärvan/Geijeraffären. Och utan att spoila för mycket tycker jag ni ska läsa först Grisfesten och sen Faller fritt som i en dröm. Okej?

Hett tips!

Jag var precis tvungen att ta en liten kaffepaus och slösurfa på Adlibris och då hittade jag We are all made of glue av Marina Lewycka för bara 55 kronor. Och då tänkte jag att vad har man en bokblogg till om inte att tipsa om böcker, så klickklickköp.

Såhär tyckte jag om boken när jag läste den för nåt år sen eller så:

We are all made of glue av Marina Lewycka. Precis den här boken har jag känt för att läsa, fast jag har inte vetat att det är just den. Ibland säger jag att jag läser för språket och det gör jag. Men när det kommer en bok som har en historia, som har fantastiska personporträtt, som har konversationer som man liksom hör i huvet då är det bara att kapitulera. Jag läste A short history of tractors in Ukrainian när den kom också och jag gillade den, men jag kanske inte tog in karaktärerna ordentligt. We are all made of glue är kanske den bästa boken jag har läst iår.

Betyg:5/5

Reclaim the chicklit

Igår, precis efter det att jag frågade er om chicklit-tips, tänkte jag på det här med status och böcker. Att kunna dra till med att ha läst nån av de ryska storförfattarna är väl ändå förknippat med viss imponans. Även om den i mitt fall mest handlar om att jag är imponerad av att någon har orkat ta sig igenom en sån tegelsten till bok. Men om man säger att man vill läsa chicklit eller ännu värre längtar efter att läsa Kinsella, Green och co så är det nästan lite pinsamt. Lite som att gå till affären och handla en endaste entrecôte en fredagkväll eller kanske bara toapapper. Borde inte en bok läst vara en bok läst? Kinsellas Shopoholic-serie till exempel, sjukt mycket roligare än Strindberg. Och risken för att somna är nästan minimal. Så nästa gång jag står i den lila butiken och längtar efter en fnissig, mysig bok så ska jag sträcka på ryggen och låta bli att lägga till en psykologibok eller så för att verka smart.

Nä men hörrni, vad dåligt det här gick?

Man ska inte gapa efter för mycket, tydligen. Efter en tid med egen födelsedag, flytt, renovering av lägenhet, min karls födelsedag, heltidsjobb samt Londonresa kanske det inte var världens bästa idé att samtidigt temablogga 30 dagar på raken. Det har ju gått... sådär, va?

Så nu lägger jag i toppväxel och kör resten (utvalda delar av) listan på en gång, istället!

Day 15 – Favourite male character
Jag gillar de där mörka, långa typerna som lurar i hörnen. Som tar kvinnorna med storm och sen lämnar dem. Som Heathcliff i Wuthering heights eller Rhett i Gone with the wind.

Day 16 – Favourite female character
Scout i To kill a mockingbird. Hon är briljant.

Day 18 – A book that disappointed you
Under 2010: American wife, Tordyvlen flyger i skymningen, Karlstad zoologiska, Dyngkåt och hur helig som helst, Sputnikälskling, Pappersväggar, Tre sekunder.

Jag har ganska så höga tankar om böcker.

Day 19 – Favourite book turned into a movie
Gone with the wind. Och de gjorde den så bra! En film där boken var kass, men filmen en av mina favoriter: The English patient.

Day 20 – Favourite romance book
Jag svarar ju samma svar på alla frågor. Svindlande höjder. Måste komma på någon som jag inte redan skrivit. Tillsammans är man mindre ensam.

Day 21 – Favourite book from your childhood
God natt mister Tom, som mamma gömde för mig i två år för att hon tyckte att den var för hemsk, och min mammas favoritbok när hon var liten som handlade om en cirkushäst som hette Sabina och som var vän med en apa.

Day 22 – Favourite book you own
Ett gammalt ex av en bok för unga kvinnor. Gjord 1942. Den är kul.

Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t
Mästaren och Margarita.

Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Flickan och skulden. Fast att man blir skitsur och slänger den i väggen.

Day 25 – A character who you can relate to the most
I Bright Shiney Morning så fanns ett kort, kort kapitel om en tjej som var på en fest. Hon fick bara vara med på några sidor. Det var som om James skrev om mig.

Day 26 – A book that changed your opinion about something
En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva, för att jag visste att det var överjävligt, men jag trodde det var överdrivet och vinklat.

Day 27 – The most surprising plot twist or ending
Life of Pi. Jag var inte alls rdo, jag satt i soffan och var tvungen att prata högt med mig själv för att jag blev så förvånad, och hade ingen att diskutera med.

Day 28 – Favourite title
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius. Min man och jag hade högläsning ur den när vi var på vår första semester i Italien för varandra. Fast då var vi inte man och fru. Då var vi mest nervösa.

Day 30 – Your favourite book of all time
The road. Kapten Cornellis mandolin. To kill a mockingbird. Tidsresenärens hustru. Extremt högt och otroligt nära. Life of Pi. En halv gul sol. Svindlande höjder. Bright Shiny Morning. Stjärnor utan svindel. Man får välja flera.

Men den är ju bra för mig ju

I vanliga fall är jag ganska så bra på att läsa en bok i taget. Eller okej, kanske två. En som jag verkligen gillar och så en som jag tror är bra för mig att läsa, typ en klassiker eller nån ekonomi/psykologi/samhällsbok. De sistnämnda tar alltid väldigt lång tid. Strindbergs Röda rummet är en sån. Jag kommer till sidan tjugotre eller så och så dör jag stora uttråkningsdöden och lägger boken åt sidan ungefär så länge så jag nästa gång måste börja om från början. Och så dör jag stora uttråkningsdöden på sidan tjugotre eller så och så vidare. Greg Mortensons Three cups of tea är en annan i samma liga. Säkert jätteintressant och gud vad fint han räddar världen men alltså gäsp.

Just nu har jag ingen riktig ro att läsa eller så har jag inte rätt bok, för just nu har jag fyra böcker som ligger och dräller på olika ställen i lägenheten. Bokcirkusboken Patti Smiths Just kids, Gary Shteyngarts Super sad true love story, Couplands Microserfs och nån mer som jag inte ens kommer ihåg titeln på nu. Jag tror ju att (nästan) alla av dem faktiskt är bra böcker, men jag tröttnar eller somnar liksom efter några sidor. Jag tror att det är dags för den ultimata hjälpen i såna här dödlägen - chick lit. En riktigt sliskig girl meets boy-bok brukar alltid hjälpa till att öka läslusten för något lite mer...djupt.

Därför undrar jag nu om ni inte skulle kunna hjälpa mig lite och tala om vilken er bästa chick lit är?

Haruki

Både jag och Jenny har ett stort problem med Haruki Murakami. Han hyllas överallt, förvisso med ett antal undantag, men de läsare som vanligtvis tycker som jag älskar honom. Och jag kan inte förstå. Eller vill inte, det är svårt att avgöra.

Jag läste en och en halv innan jag gav upp. Fågeln som vrider upp världen var sjukt lång och sjukt obegriplig. Jag tyckte komponenterna funkade bra till en början, men de leder liksom ingen vart och då tröttnar jag. Sen ville jag ge en chans till och började med Norwegian Wood, Den var bara tråkig, men nu måste jag nog läsa ut den iallafall eftersom den blir film. Kafka på Stranden verkar vara en av de böcker som folk tycker om så jag är faktiskt lite sugen på att läsa den med.

Men just för tillfället är tanken att Bokcirkeln i P1 ska ge mig någon slags förståelse för vad det egentligen handlar om. Den 21 mars drar det igång och då kan jag följa den vecka efter vecka eftersom jag faktiskt redan läst boken.

Flytt i bilder

Jag och min man har flyttar från Stockholms innerstad till förorten i helgen. Nu har vi ett rum till och extremt mycket plats för allt. Extremt mycket plats för böcker. I helgen har följande hänt:


Vi behövde stöd när vi hamrade nya möbler. Allt var för tunt. Då kom jag på att vi kunde ta boken som jag ansåg var 2010-års sämsta, hade egentligen tänkt ge bort det, men nu kom den till användning i hemmet istället. Taskigt mot boken. Smart av oss.

Vi var hemma hos min mans föräldrar som bor ute på det riktiga landet och hämtade upp ett gäng böcker som legat i deras lada och frusit. Nu har jag kramat på dem och lovat att de ska få stå i den stora hyllan som vi ska bygga.



Jag fick böcker jag beställt från bokrean. Beställde pockets på engelska från Bokus. Det var billigt och fint. Och himla smart av mig tyckte jag, eftersom jag bara köper pocket och pocket normalt inte reas ut.