Liten recap

Det kanske verkar som om jag mest har letat efter Daniel Sjölin men det är faktiskt inte (helt) sant. Närå. Jag har gått på några seminarier också och lyssnat lite i montrarna. Exempelvis såg jag ett snack med författaren Malin Isaksson som behandlade hennes nya ungdomsroman Isnätterna från X Publishing (bild ovan). De pratade om utåtagerande tjejer och om de "får finnas". En tjej som gör elakheter och är just utåtagerande (exemplet tända eld på svanar togs upp här, något som Malin skriver om i sin bok) – ses hon som psykiskt sjuk medan killarna i samma ålder inte gör det? Denna fråga lyftes fram och är självklart värd att tänka på. I övrigt lät boken mycket intressant tycker jag.

Författarna Per Nilsson och Susanna Alakoski pratade barn- och ungdomsböcker. Per sa att "varje sextonåring är en liten Björn Ranelid", apropå att de tar sig själva på så stort allvar. Det fnissade vi åt. Jag satt och myste åt skånskan också. Så fint!

Sen gick jag och lyssnade på Elin Grelsson när hon läste lite ur sin bok. Jag träffade henne en stund innan och trots att hon sa sig vara lite nervös verkade hon hur lugn som helst. Jag har ju inte läst hennes bok ännu men är mycket sugen. Tyvärr var det efter en stund lite svårt att höra vad hon sa på grund av detta gäng:

De stod nämligen i montern mittemot och pratade ASHÖGT och trots att jag skickade över mycket onda blickar slutade de inte. Det tyckte jag var dumt.

Nåväl. I morgon är det en ny dag och jag ska vara där fram till tre eller något sådant för sen far jag tillbaka till Stockholm. Jag ska försöka fånga in lite författarsamtal i morgon också. Mario Vargas Llosa är ju till exempel i stan, men nu minns jag inte vilken tid det var, dvs. om jag hinner med honom eller inte. Jag tänker att det ju kan vara roligt att se honom, trots att vi i bokcirkus! tycker att han är lite gubbig. Hörs i morgon!

Teknik och dåliga böcker

Jag och min lilla mor har ju en bokklubb of our own. Sist fick jag välja bok och valde Alakoskis Håpas du trifs bra i fengelset. En ganska dålig bok, skulle det visa sig.

Av min bror fick mamma i julklapp ett kontantkort till sin mobiltelefon som hon haft i kanske fem år, men inte använt. Han la även in telefonnummer till oss och visade henne hur den fungerade.

Summan av dålig bok, bokklubb och telefon har nu gjort att jag får massor av sms hela tiden. Lilla mamma! <3. Man skulle kunna tro att hon är teknisk, hon jobbar med data, men nej. Följande smsserie fick jag som svar när jag härom kvällen skrev till henne att jag läst kvar boken (och ja, det första sms:et är tomt):

Konstig grej

Veckans konstiga grej hände på pendeltåget i måndags när jag plötsligt kom på att det var Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset och inte Svelands Att springa jag läste.

Jag vet inte hur jag kunde blanda ihop dem, men i min hjärna har jag liksom placerat boken i sammanhanget "den där boken som vi var på releasefest för", fast att jag alltid vetat att det inte var den.

Det var också då jag kom på att det var därför jag inte gillade den. Jag läste liksom fel bok mentalt.

Run Forrest, Run!

Det har varit en märklig läsjul för mig. Ojämn. Otillfredställande. Under själva julhelgen plöjde jag Hela Sveriges Julklappsbok: Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den var rolig. Och lättläst. Men är inte hela historien ganska....Forrest Gump?

Anyhow, just nu läser jag tre böcker, dels bokcirkus!boken, men även Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski. Den är mörk, och jag har en ständig klump i bröstet när jag läser. För att lätta upp lite började jag igår läsa Här ligger jag och blöder, skriven av Jenny Jägerfeld. Jag förstår varför den vann Augustpriset, den är hysteriskt rolig och sorglig och jag älskar språket så mycket att jag villvillvill ge den till alla teens jag träffar.

Läs bara:

Det var rätt vidrigt med en skinnsoffa egentligen. Tacky. Men när jag väl hade vant mig vid att sitta på huden från en död ko eller vad det nu var, blev jag motvilligt tvungen att erkänna att den var vansinnigt skön. Fulheten och känslan av billighet gick dock inte att komma förbi. Från pappas sida hade det varit kärlek vid första ögonkastet där i möbelbutiken. Efter att ha provsuttit den i mindre än en minut hade han meddelat att han bara måste ha den. Soffan hade varit förvånansvärt dyr. Jag tänkte på Dolly Parton och hur hon en gång sa: "You'd be surprised how much it costs to look this cheap."

Skinnsoffan kunde inte ha sagt det bättre själv.