Varje gång vi träffas för att diskutera en bok har en person med sig fem förslag på böcker till nästa gång och så diskuterar vi gemensamt oss fram till nästa bok. Just Cracks av Sheila Kohler tog jag med som ett femte alternativ bara för att jag inte kom på någon annan. Att den överhuvudtaget var med berodde på
filmen Cracks, eller Oskuldens tid som den av någon anledning heter på svenska. Jag hade sett den några veckor tidigare, men gått ur biosalongen med en känsla av att vilja veta mer.
Hur som haver valde vi Cracks och påbörjade det svåra valet med att välja omslag. Det finns två snygga och två som är okej. De snygga går inte att få tag på och då har man två kvar att välja mellan varav ett är filmomslaget. Jag gjorde som jag absolut inte brukar göra och köpte filmomslaget. Det berodde till stor del på att jag inte tyckte om det andra. På det var det tydligt att det var bansimning som var ett framträdande tema i boken och inte simhopp som i filmen. Men mer om det senare, jag kommer återkomma till filmen några gånger.
Vi är alla överens om att det inte är en dålig bok, men har känslan av att den kunnat vara mycket bättre. Det är en intressant historia i en intressant miljö, men man fastnar aldrig riktigt och får inget grepp om berättelsen och karaktärerna. För egen del älskade jag språket och hur allting presenterades i gåtor och antydningar, medan flera andra tyckte att det var för luddigt och alldeles för lite konkreta påståenden. Vi får aldrig veta vem som egentligen berättar i jag-form trots att det finns ett begränsat antal personer att välja mellan. Det är en bok med stor möjlighet för egen tolkning.
Det hela utspelar sig på en internatskola i Sydafrika på 1960-talet bland de exklusivt utvalda medlemmarna i skolans simklubb och deras excentriska lärare Miss G. Vi förstår redan i början att något hemskt kommer att hända och får följa barnens väg dit. Vi får också träffa dem igen många år senare när de som vuxna kommer tillbaka till skolan och historien bollas fram och tillbaka mellan dåtid och nutid.
Vuxendelen är något man har valt att inte ha med i filmen och jag tyckte det kändes udda och felplacerat i boken, men fick till slut inse att det inte är förrän de kommer tillbaka och återupplever dessa hemska månader som de inblandade egentligen förstår vad som hänt. I och med att det här inte finns med i filmen får det istället presenteras på annat sätt och för min del var det antagligen redan från början tydligt vad som händer och hur.
Trots att jag var beredd på hur det skulle sluta, är det inte exakt samma historia och vi blev alla ganska förvånade över vad det var som egentligen hände. Flera av oss tyckte att slutet var mycket obehagligt, medan en av oss som läste ut den lite senare inte tyckte det var så farligt som hon tänkt sig.
Som ni förstår påverkade filmen mitt läsande av boken och hur jag uppfattade den. Något som för det mesta är något jag vill undvika. Man jämför alla händelser och personer och stör sig på skillnader i den ena eller andra formen. Men i just det här fallet är jag glad för att jag såg filmen innan. Det gav mig en annan dimension redan från början och jag kunde antagligen släppa mycket av det luddiga eftersom jag redan hade egna utgångspunkter att knyta an till. Rekommenderar såklart alla som är intresserade av boken att även se filmen, antingen före eller efter.
Betygsmässigt kvalar boken in på en delad femteplats med snittbetyget 3,4. Vi spenderade kvällen på en mycket mörk och mysig bar och trodde vi skulle få till en mycket snygg betygstavla. Det fick vi inte. De individuella betygen ser ut som följer:
