I slutändan var vi väldigt oense om boken, den som utspelar sig i San Francisco i efterkrigstiden kring 1950 och handlar om hur en kvinna ställs inför ett svårt dilemma som påverkar hela hennes lilla familj. Cia, som tyvärr inte kunde vara med när vi träffades, mailade lovord om boken.
Det här var nog den finaste korta bok jag läst. 233 sidor där inte en enda var överflödig. Jag ÄLSKADE språket och hur saker presenterades lite snabbt i förbifarten för att sedan plockas fram igen vid ett senare tillfälle där det verkligen fyllde en funktion.Jenny och Sara tyckte exakt tvärtom. Ingen av dem gillade språket, beskrev det som att språket flög dem över huvudet och att de blev ointresserade av att läsa vidare. Och jag och Anna var väl mittemellan så att säga. Jag tyckte ju om den här lilla godbiten, och ändå var det något som inte höll ända fram. Hela mittenpartiet blev märkligt för mig, med vissa sidohistorier som jag inte förstod varför de var där, eller som jag hade önskat att de kunde utvecklas mer. Plus att jag aldrig förstod varför hon tog det där beslutet hon gjorde, vilket kändes som en rätt viktig beståndsdel i hela historien. Anna var med mig där, hon gillade början, men tröttnade.
Betyget blev inte helt oväntat en samling spridda skurar på skalan 1-5:
1,2
4,3
3,5
1,5
3
Totalt snittbetyg 2,7 vilket gör att den hamnar i topp 3 av de sämsta böckerna vi läst, på delad plats med Stad i ljus.
