Böcker goes tv och film

Såg ni En pilgrims död förra veckan? Jag gjorde, såklart. Blev inte direkt imponerad, men kommer att fortsätta kolla. Men när jag skulle kolla på första avsnittet insåg jag att jag precis hade missat första avsnittet av Örfilen, tv-serien som baseras på en av de bästa böckerna jag läste förra året med samma namn: The Slap/Örfilen. Har fortfarande inte sett första avsnittet, men det ligger kvar på SVTPlay ett tag till, och andra avsnittet sänds ikväll klockan 20, precis före En pilgrims död. En annan skojjig nyhet i veckan var att Fredrik Backmans bok kommer att bli film. Det blir nog roligt, tror jag. Om de hittar en bra Ove. 

En pilgrims död

Det har varit mycket om Palme på SVT de senaste veckorna. Dels dokumentären i tre delar om Palme, men på söndag börjar även En pilgrims död, en dramaserie som baseras på Leif GW Perssons trilogi om Palme-mordet. Jag klappade händerna av förtjusning då jag såg trailern för första gången. Hade faktiskt ingen koll på att böckerna skulle bli serie, och det är några av mina favvo-Leffe-böcker. Jag läser ju sällan samma bok mer än en gång, men har ändå en mental lista på vilka böcker jag skulle vilja läsa om, och där finns de tre böckerna med. En av anledningarna till att jag gillar hans böcker så mycket är att de känns så otroligt realistiska, vilket gjorde att jag efter att ha läst böckerna faktiskt på ett plan trodde på hans historia om vem som egentligen mördade Palme.

Det återstår väl att se om serien är lika bra som böckerna. Om ni vill läsa böckerna också (vilket jag tycker att ni ska, såklart), kallas trilogin Välfärdsstatens fall och böckerna heter:

1. Mellan sommarens längtan och vinterns köld

2. En annan tid, ett annat liv

3. Faller fritt som i en dröm

Skvaller från Leif och mig!

Jag älskar att höra författare prata om andra författare. Inte av typen han/hon är så himla bra, klapp, klapp på ryggen (= vi ligger under samma förlag), utan mer analyserande. Snacka om att jag vred upp volymen när Leif GW Persson i sitt sommarprat (ungefär 40 minuter in) började namndroppa deckarförfattare som han gillar. Om någon borde veta om en deckare är sanningsenlig så borde det ju vara GW (sen om de håller språkmässigt är ju en annan femma).

Hans favoriter verkar vara samma som mina. Åsa Larsson (även om han ogillar att hon har ihjäl alla) och Roslund & Hellström. Sen gillar han även Nesser, som jag inte läst, vill läsa, men inte orkar läsa mig genom alla hans böcker. Och till sist Lapidus.

Lapidus alltså. Har himla svårt för den mannen och hans böcker. Dels för att böckerna är värdelösa, dels för att jag har nära vänner som jobbat med honom både med tv och inom åklagarvärlden och båda säger att han är en skitstövel.

I övrigt gillade jag GWs sommarprat. Man fick vad man trodde man skulle få - en släpig vinröst, lite polisarbete, lite torr humor och De sista ljuva åren.

Tre per vecka känns som ett alldeles, alldeles underbart lästempo

Semestervecka ett bibehöll det fina lästempot från veckan innan. Den döende detektiven var bra, precis som Leif GW Perssons andra böcker. Har nu läst allt han skrivit i mer eller mindre kronologisk ordning och jag måste säga att hans tidigaste böcker är de bästa. Säkert tjatat om det förut, men läs för sjutton Samhällsbärarna och hans bok om Palme-mordet. Sällan läser man deckare som känns så realistiska och trovärdiga. Samma med Den döende detektiven, men på slutet har han liksom tjongat in än mer på det klassiska deckarspåret vilket inte är riktigt lika bra som tidigare, inte lika kritiskt och småbittert. Men, läsvärt som alltid och jag gav boken en fyra. Nästa bok att bli utläst var Sofi Oksansens galet hyllade Utrensning. Och nog var den bra allt. Nattsvart och en sån där bok som får en att vilja googla ihjäl sig efteråt. Men ändå var det något litet, litet som gjorde att jag inte satte en femma på den. Kan inte riktigt sätta fingret på vad, kanske att jag emellanåt blev lite förvirrad över de historiska händelserna, men det kan likväl vara att jag hade semester samtidigt och var tvungen att klara av livsvikta saker som att sola, bada, äta, konversera och spela roliga spel på iPaden. Tredje boken blev Richard Yates Easter Parade som jag sträckläste i söndags. Älskade den. Älskar den här typen av böcker. Otroligt lättläst (även på engelska), vackert språk och jag fastar direkt trots att det egentligen inte finns en klassisk handling utan bara ett beskrivande av två människors liv. Älskar. Sa jag älskar?

Right back at ya, läströgheten!

Bokleveransen hjälpte verkligen till med att få skjuts på läsandet! Förra veckan läste jag ut tre böcker och hann börja på en fjärde. Först ut var I was told there'd be cake av Sloane Crosley (ännu en bok som inte finns på bok.nu - irri!). Korta noveller som baseras på hennes liv, preciiiiiis vad jag gillar. Kul var det också. Inte makalöst skoj, men kul. Sen blev det Elsas värld av Sofi Fahrman. Klämde de 400 sidorna på ett par timmar. Lättläst är alltså en underdrift. Jag tyckte förra boken var helt okej, och även den här är okej men aningens sämre. Förutsägbar, blir irriterad på huvudpersonen och den känns mest helt jävla orimlig. Men, den tjänade sitt syfte under ett par timmars flygresa. Avslutningsvis läste jag vår nästa bokcirkus!-bok, Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa. Men den kan jag ju inte skriva om förrän vi träffats och diskuterat, så ni får ge er till tåls. Gillar ändå min övergång från att plöja en chick lit till att plöja en nobelpristagare. Och nu läser jag Leffe GWs Den döende detektiven.

Äntligen en smart deckare!

Evelina har tjatat om Leif GW Perssons böcker hur länge som helst. Till slut höll hon en pistol mot skallen på mig och jag kände mig tvungen att låna de två första deckarna om kriminalinspektörerna Jarnebring och Johansson för att hon inte skulle gå av på mitten.

Nu var Grisfesten kanske inte den bästa bok jag läst, men polisarbetet beskrivs med glimten i ögat och det känns verkligen att det är på riktigt. Mycket mer på riktigt än andra krimböcker jag läst, även om de är skrivna av jurister.

Tänk att jag efterlyst smarta deckare i en massa år, utan att veta att de finns precis under näsan på mig!

Fyra blogginlägg i ett

Okej, jag har typ tio artiklar och länkar öppna i ett firefox-fönster eftersom det är tänkt att det ska länkas in i olika blogginlägg. Men det där fönstret har hängt med i snart två veckor nu utan att jag fått tummen ur och skrivit något inlägg, så vi tar det viktigaste i punktform istället:

1. Läser fortfarande riktigt sakta, trots att jag endast tar mig an fyr- och femstjärniga på bok.nu. Konceptet fungerar alltså sisådär.

2. P g a punkt nummer 1 har jag även insett att jag måste börja lägga ifrån mig böcker som jag inte tar mig igenom. Varför plåga sig själv? Så nu har jag markerat Bodil Malmstens Priset på vatten i Finistère som läst samt gett den en etta i betyg fast jag bara harvade mig igenom nittio sidor. För det måste man ju få? Vilka böcker ska man annars ge en etta?

3. Tjugofem år sedan Palme kolavippade och så vidare. Bäst med hela diskussionen kring mordet tjugofem år senare tyckte jag var att Leif GWs bok om Palmemordet enligt SvD är en av "tio betydelsefulla Palmeböcker". En kriminalroman! Betydelsefull! Äntligen! Jag tycker ju även att man ska läsa hela den triologin och inte bara delen som berör mordet, men en Leffe-bok är bättre än ingen.

4. Och det roligaste med ovan är även att det grymtades så mycket om Leffe GW's "nya" teori om polisspåret. Till exempel blev några upprörda över vad "han gjort" under alla år. Han skrev ju för fan en bok om det. Precis som han skrev Grisfesten efter Bordellhärvan/Geijeraffären. Och utan att spoila för mycket tycker jag ni ska läsa först Grisfesten och sen Faller fritt som i en dröm. Okej?

Mitt bok-VM

Söndagkväll och vi sitter i vår gula soffa och tittar på Tyskland - Australien. Vet att Tyskland kommer att vinna, men hejar på ödmjuka Australien. Så kommer jag att tänka på om VM spelats med författare. Vilken författare som passat var.

En typisk uppställning:

Målvakt


Vänster ytterback Mittback Mittback Höger ytterback


Vänster mittfält Mittfält Mittfält Höger mittfält


Anfallare Anfallare

Målvakten måste vara trygg. Lugn. Kunna läsa spelet och se snabba vändningar. Måste samtidigt kunna vara vig och ganska stor så att denne kan täcka målet.

Ytterbackarna måste vara stora, men inte lika stora som mittbackarna. De måste vara snabba, kunna löpa på kanterna och vara bra på inlägg.

Mittbackarna måste ha ett bra passningsspel, de ska vara stora och kraftfulla och hålla upp laget. De måste vara pådrivande och styr ofta anfallsspel från sin position.

Mittfältet är uppdelade i defensiva och offensiva. De defensiva ska vara spelförande och kunna bryta spelet. De offensiva ska vara tekniska, snabba och vara bra på passningar.

Anfallarna är de stora stjärnorna, de som gör målen, de som syns mest i pressen. De måste ha bra teknik och målsinne. Inte nödvändigtvis de som gör det grövsta arbetet, utan blir ofta servade en målchans.

I mitt lag. Målvakt. En lugn person, någon som ser spelet i sin helhet. Haruki Murakami. Hans farfar var budistpräst och jag tänker mig därför att han äger det lugn som behövs. Japan, vilket innebär att han inte är jättelång, men dock smidig och har skrivit så pass mycket litteratur att han måste anses större.

Backar. Ytterbackarna, någon som är snabba och bra på inlägg. Tänker mig någon som är snabb i käften, massproducerande, som Joyce Carrol Oates och Selma Lagerlöf. Mittbackarna, stora och kraftfulla, bra på passningsspel. Leif GW Persson är väl kanske inte världsbäst på passningsspel, men dock stor och skrämmande. Tänker mig även Cormac McGarthy, som ibland beskrivs som en av de största i sin tid.

Mittfält. Defensiva, de som kan bryta spelet, ställa frågor, vad händer nu? Analysa. Tänker att Roslund och Hellström skulle kunna samarbeta fint här. Offensiva då? Tekniska, snabba. Den mest tekniskt skickliga bok jag läst är Jonathan Safran Foers Extremt högt och otroligt nära. En annan spelare jag känner skulle passa bra här... känner att jag vill få in fler kvinnor i spelet. Tove Jansson. Inte så snabb, kanske, snare långsam, eftertänksam, kanske mer en back? Nej, jag tror det kan funka.

De stora stjärnorna, de som syns. Någon som kom till mig direkt var Jens Lapidus. Ingen jättestjärna, men duktig på att synas i media. Sen måste jag ju ha en storstjärna. Någon som alla tittar på, skakar huvudet och undrar hur denna får till det. Det får bli William Shakespeare. Ofta nämnd som världens bästa författare. Jag tänkte bara ta nutidsböcker, men det här laget blir nog inte komplett utan vår Shakespeare.

Haruki Murakami


Joyce Carrol OatesLeif GW Persson Cormac McGarthy Selma Lagerlöf

Tove Jansson Roslund och Hellström Jonathan Safran Foer


Jens Lapidus William Shakespeare

Utmaning och uppmaning!

Eftersom Anna inte läst en enda deckare i hela sitt liv så får hon här ett uppdrag av mig. (Gu vad kul, hon får gärna utmana tillbaka!).

Anna. Svenska Deckarakademin har sedan 1982 listat bästa svenska krimromanen. Du ska under sommaren läsa någon av följande vinnare under 2000-talet:

• 2000 Aino Trosell Om hjärtat ännu slår
• 2001 Åke Edwardson Himlen är en plats på jorden
• 2002 Kjell Eriksson Prinsessan av Burundi
• 2003 Leif GW Persson En annan tid, ett annat liv
• 2004 Åsa Larsson Det blod som spillts
• 2005 Inger Frimansson Skuggan i vattnet
• 2006 Stieg Larsson Flickan som lekte med elden
• 2007 Håkan Nesser En helt annan historia
• 2008 Johan Theorin Nattfåk
• 2009 Roslund & Hellström Tre sekunder

Nu ska jag ut på stan. Tjipp!

Evelinas bokenkät.

Vilka är de fem författarna ni har flest böcker av i era bokhyllor?

Har precis gjort en utrensning av böcker så det är kanske lite missvisande mot hur det såg ut för bara en stund sen, men ändå: Selma Lagerlöf (12 st, men åtminstone fyra dubletter), Leif GW Persson (7 st), Margret Atwood (5 st), Hjalmar Söderberg (4 st), Toni Morrison (3 st). Jösses så mycket finlitteratur det blev! Handlar antagligen mer om hur jag rensat än vad jag faktiskt läser.

Köper eller lånar ni mest?

Köper. Allra helst second hand just nu. Lånar de böcker som nyss kommit ut/är svåra att få tag på.

Sparar ni alla böcker ni köper?

Nej, det ryker en hel del i mina rensningar. Jag sparar bara böcker jag kan tänka mig att låna ut till någon någon. Resten går till vänner, bekanta och välgörenhet/second hand.

Inbundet eller pocket helst?

Helst pocket pga bekvämligheten. Men inbundet är tjusigt i bokhyllan.

Vilken bok har du läst flest gånger i ditt liv?

Läser som sagt väldigt sällan böcker mer än en gång, men det är med största sannolikhet Den hemlighetsfulla ön av Jules Verne.