Vi slog rekord sist vi sågs när endast en av sex personer hade läst ut den här månadens bockirkus!-bok. Men det betyder ju inte att vi inte diskuterade boken, i det här fallet Okänd soldat, ändå. Det gick faktiskt alldeles utmärkt, till och med för den som inte ens läst en sida. Fast vi pratade så klart rätt mycket om varför vi inte läst ut, varför så många inte hade tagit sig igenom de knappt 400 sidorna. Alla hade olika anledningar. Bara inte hunnit, inte haft lust, jobbig att ta sig igenom, fult bokomslag på pocketvarianten och så vidare. Och det här är ju en ändå klassiker, en bok som majoriteten gormar Fantastisk!!! om på bloggar och i forum och lovord överallt. Vi pratade om att boken faktiskt blev ganska kraftigt censurerad när den kom ut på 1950-talet. Det ströks så mycket till höger och vänster att en ocensurerad upplaga med annat namn senare gavs ut, men det finns inte översatt på svenska och vår kunskaper i det finska språket är ju sisådär. Vi pratade om att det här inte var en bok för lata, att Cia gjorde ett persongalleri samtidigt som hon läste vilket antagligen var en väldigt klok grej att göra. För det är lite förvirrande, det är svårt att hänga med i citaten på olika dialekter och alla människor. Vi pratade om att en krigsskildring kanske inte är det hetaste ämnet att läsa om för alla, att det som var så revolutionerade på femtiotalet inte är det nu. Och vi pratade om de här böckerna man ska läsa, klassikerna. De som emellanåt är rena helveten att ta sig igenom, fast man kanske gillar det man läser. Om det fula i att läsa chick lit, deckare och lättsmält som bläddras igenom på ett par timmar i jämförelse med de fina klassikerna. Och att det är bättre att läsa något än att inte läsa alls. Så vi valde en ny bok till nästa gång vi ses istället. Men betyg blev det ju, även om det var spridda skurar den här gången. Sen försökte vi ta en gruppbild på oss själva, men det gick åt helvete.
