Att fynda

 Då handlades det på loppis igen. Blev överlycklig när Skärholmens Myrorna frontade Lotta Lundgrens kokbok Om jag var din hemmafru, för den är så förbaskat snygg. Och billig visade det sig. Sen hade de ta tre pockets betala för två också, så då var jag tvungen att hitta tre böcker såklart.

Älskade Fogelströms serie om vävarnas barn finns bara i ljudbok var jag än letar. Nu hittade jag dock första delen och tjöt så att min unge vaknade i sin vagn. Gick hem och letade på nätet och hittade faktiskt de övriga delarna samt Stad i bild. Klicketiklick den 25:te!

Lekpark

Tidigare i veckan gick jag förbi parken som kallas Pundarparken på Södermalm, Stockholm. Fint smeknamn, men ja. Det är en punkarpark. Dock att den nu håller på att byggas om till en lekpark, med tema efter Fogelströms bokserie Mina drömmars stad. Och lekparken såg ut att bli så jävla snygg. Min man frågade mig vilken bok jag hade velat göra lekpark av och jag svarade på skoj McCarthys the Road. Sen kom jag på Charlie och chokladfabriken.

Vilken bok hade ni velat göra lekpark av?

Serien som lärt mig allt jag inte visste att jag ville veta om Stockholm

Nu har jag läst klart Mina drömmars stad-serien och det känns faktiskt inte så tomt som jag trodde det skulle kännas. Det var liksom slut där, han kunde dra ut det längre, den käre PA, det kändes rätt att det skulle ta slut.

Den här serien alltså. Den har lärt mig nästan allt jag vet om Stockholm i dag. I fredags var jag på museum med jobbet och gick runt och bara just det, det har jag läst om! och ja, det måste stämma, så var det i PA:s böcker.

Och sen har ju PA skrivit ännu en serie. 2012. Det får bli året då jag läser serien som börjar med Vävarnas barn, hans andra Stockholmserie som utspelar sig innan stadserien.

Så. Nu ska jag sluta bloggälska Fogelström på ett tag.

Hur mycket, sa du nu igen?

Vet ni hur mycket jag älskar Fogelströms Mina drömmars stad-serie?

Så mycket att jag nog hade kunnat tänka mig att ligga med Fogelström. Fast att han är dö. Så mycket att jag vill tvinga alla att läsa hans böcker. Så mycket att jag blir sur när jag går in på boktipset.se och ser att folk bara gett hans böcker betyget tre. Så mycket att jag inte vill att alla ska läsa hans böcker för att alla inte kommer att gilla och då kommer jag att bli sur. Så mycket att jag refererar till händelser och personer i böckerna när jag pratar. Så mycket att jag tvingat min man att lyssna på slang från 1920-talet. Så mycket att jag skrattar högt när jag hör slang från 1920-talet och skriker till min man att är det inte kul? Är det inte? Är det inte? Så mycket att jag lyssnat på tredje delen som ljudbok fast att bara en av mina hörlurslurar fungerar (den högra) (vilket är bra, jag hör sämre med vänster). Så mycket att jag ligger i sängen och har konversationer med Emelie. Så mycket att jag försökt ge andra böcker en chans, lagt ner och återkommit. Så mycket att jag nog kommer att gråta när jag läst sista boken.

Så mycket.

Dag tre - min favoritserie

Skit! Skit, skit, skit! Jag har ingen. Får man skriva det eller blir det som att ha keps i klassrummet? Det närmaste jag kan komma att boksluka en serie är Åsa Larssons deckarserie i Kiruna. Om Rebecka som är skör och Anna-Maria som är stark. Den serien har fått mig att vilja åka dit. På riktigt, det är en av mina drömresemål. Folk som varit i Kiruna säger att det inte är så spännande, men det bryr jag mig inte om.

Åsa skriver med en kärlek som jag älskar. Det är lättläst och fint på samma gång, det är inga tjocka poliskommissaries, det är kärlek och ungar i sängen och trasiga människor och fantastiskt.

Jag har i dagarna även börjat läsa Per Anders Fogelströms serie om Stockholm och är helt fast. Läste tjugo sidor och var tvungen att gå och köpa de andra delarna innan jag hunnit längre. Det bådar gott och jag funderar på om jag ska läsa alla rakt av eller suga lite längre på bokkaramellen.