Chimamanda Ngozi Adichie i kvällens Babel

I kvällens Babel är Chimamanda Ngozi Adichie gäst. Jag är inte den som tittar på Babel varje vecka eftersom jag inte alls tycker att programmet konstant är bra, men ikväll kommer jag att titta. Vi har ju bloggat rätt mycket om henne här på bokcirkus!, plus att vi betygsatte hennes Purple Hibiscus/Lila Hibiskus som den andra bästa boken vi läst tillsammans. Nu läste vi ju den boken innan vi ens skapade den här bloggen så det finns inget inlägg att länka till. Men ni får tro oss ändå, så att säga. 

Daniel HÄR är jag! Bakom växten!

Daniel Sjölin, jag är här! Var är du?

Det är dock mkt tveksamt om jag orkar med allt folket här. Jag ser ju knappt ändå. Men vi kan väl ses sen?

Babel å jag

Igår var jag för första gången på en inspelning av SVT:s program Babel. Ni vet väl att jag gillar det programmet en himla massa? Jag gick med Johanna K från Bokhora som såklart visste att den där äldre damen i entrén var en känd egyptisk författare som hette si och så (alltså jag har ju redan glömt namnet) och till och med hade läst en av hennes böcker medan jag inte ens kände igen Nicole Krauss. Jag vet att i princip hela världen har läst Kärlekens historia och att de älskar den. Är det inte så? Jag har den hemma. Jag började läsa den en gång men fastnade inte riktigt av någon anledning och avslutade den faktiskt inte. Jag kanske borde ge den ett nytt försök. Daniel Sjölin sa att han var lite nervös för att en av hans favoritförfattare var där och jag antar att det var just Nicole Krauss för när han pratade med henne stammade han lite och lät sådär allmänt nervös. Jag blev nervös å hans vägnar. Men när Krauss gått ut ur studion var han lika självsäker som vanligt. Tur det för jag tycker verkligen inte om att vara sådär nervös å andras vägnar. Avsnittet visas nästa vecka.

Ikväll är det Ingrid Betancourt som är med i Babel och snackar och det ska jag förstås se! När jag var i Colombia alldeles nyss stötte jag på hennes namn flera gånger och jag har ju redan skrivit om Elisabeth Terenius uppslag om colombiansk kidnappningslitteratur. Det ska bli mycket intressant att höra Betancourt tala om sin bok ikväll!

Äta djur?

Sent i går tittade jag på veckans Babel där man hade en intervju med Jonathan Safran Foer och hans bok Eating Animals/Äta djur (klicka här för att se intervjun) som även Sara tidigare skrivit om, samt en diskussion i studion med bland annat Per Moberg om att äta kött. Jag har fingrat på Eating Animals flera gånger senaste året men inte orkat köpa den av precis de skäl som Foer pratar om i intervjun - jag orkar inte ta till mig det här just nu. Vet att jag borde, vet att den kommer påverka mig kraftigt men jag vet också att jag kommer läsa den. Antagligen ganska snart. Det jag gillar med Foer är att han i intervjun även poängterar problematiken med att gå från köttätande till vegetarian bara på grund av hans bok (eller snarare på grund av de fakta han belyser). Det är ett ganska stort och drastiskt steg för en normalkonsument av kött, men att det inte heller är hans syfte att vända köttätare till vegetarianer. Snarare att få folk att reflektera, äta bättre kött, inte äta kött av ren vana utan mer som lyxvara. Och helst inte på restaurang där det är mycket svårare att kontrollera ursprunget på köttet. Jag gillar det här synsättet och tror att det är sunt och fullt applicerbart på många fler områden än bara att äta kött - allt från att hellre träna färre gånger men regelbundet istället för att bara pressa inför beach 2011, hellre sopsortera litegrann och tänka miljövänligt inom vissa områden än att känna stressen och pressen för att vara 100% miljövänlig och istället lida av dåligt samvete och kanske sluta med att inte orka göra något alls. För något år sedan läste jag ett reportage i Filter där man jämför ursprunget på tre olika sorters fläskfiléer i kyldisken, svensk fläskfilé, svensk ekologisk fläskfilé och dansk fläskfilé, genom att helt enkelt besöka tre grisfarmar som producerar just de tre olika typerna av kött. Jag har sen dess inte ätit dansk fläskfilé. Läs artikeln här, extremt läsvärd och intressant. Och så ska jag ta mig i kragen och klicka hem Eating Animals så fort jag samlat lite mer mod.

Välsignelsen

Jag fick så äntligen se på Babel och trots min besvikelse över att Daniel Sjölin inte var där var det ändå himla bra. SÅ bra. Eva Beckman är också grym. Jag vill läsa nästan alla böcker som de talar om och jag visste väl det - att min läslust återigen skulle väckas till liv. Hurra för Babel!

Åsa Moberg var där och talade (till sitt förtret?) om den gången hon började gråta i teve när Horace Engdahl gav henne beröm. Det talades om välsignelsen. Moberg förklarade att hon hade fått en del kritik för sin bok Simone och jag men efter att Engdahl hade hyllat den var det inte någon som sa eller skrev ett ont ord. Horace Engdahl hade välsignat den. Jag tycker att detta är hemskt intressant. Hur ofta påverkas vi inte bara av recensioner när vi väljer vilken bok vi ska läsa utan även när vi skriver våra egna recensioner?

Jag söker sällan efter recensioner innan jag har läst en bok utan försöker skapa mig en egen uppfattning. Detta gäller dels när jag försöker bilda mig en uppfattning om boken men även efteråt, när jag ska skriva om den. Men det är klart, vissa saker kan man ju inte undgå att höra om. Som Knausgård. Jag har fortfarande inte läst hans böcker men med tanke på all uppmärksamhet de har fått vill jag väldigt gärna. Och det är lätt att säga att man försöker bilda sig en egen uppfattning, det är väl klart som fan att man inte vill kopiera någon annans. Eller? Hur som helst är man ju ingen ö dårå. Så man blir ju påverkad i någon grad, vare sig man vill det eller inte. Jag finner det ändå väldigt intressant det här med att få en välsignelse. Jag tror att som bokbloggare är det enklare att skriva precis vad man tycker. Man "måste" inte hålla med om att något är bra bara för att en välrenommerad tyckare någonstans menar det. Man har ingen arbetsgivare som flåsar en i nacken. Man har inte samma prestige. Tror jag. Jag menar inte att välrenommerade tyckare låter sig köpas eller att de inte skriver vad de faktiskt tycker. Kanske inte. Men jag tror ändå att bokbloggare generellt sett är lite friare i vad de känner att de kan skriva. Det fanns inga bokbloggare när Åsa Moberg gav ut sin bok Simone och jag och kanske hade alla bokbloggare hållit med Horace Engdahl om de fanns, vad vet jag. Men jag tror faktiskt, mina vänner, att det är andra tider nu. Bokbloggare rättar sig inte i samma utsträckning efter välsignelsen. Eller, vad tror ni?

Jippie jippie hurra hurra!

Snart börjar Babel igen! Det ska ärligt sägas att min läslust på sistone har varit sådär. Jag vet inte varför men jag har glömt av det lite eller hittat andra grejer som jag hellre vill göra. Samtidigt vill jag gärna läsa, i teorin. Det är en av anledningarna till att jag tycker så mycket om att se på Babel. Min läslust väcks definitivt av det programmet. På torsdag - då är det jag som sitter och glor på svtplay här på andra sidan Atlanten! Kan knappt bärga mig hörni. (Bilden här har jag för övrigt helt sonika snott från svt.se.)

Jag = sucker

Åh! Äntligen har jag fått se Babel igen! Ni förstår inte tillfredsställelsen alltså. Jag sitter liksom och myser (förlåt, jag vet att det är ett jävligt tråkigt ord men jag gör det) och bara tycker om. Jag gillar Daniel Sjölin, jag gillar gästerna, jag vill läsa alla böcker de pratar om! Och jag tänker att guu så intressant, alla är så smarta! Jag är en sådan sucker.

Babel

Jag saknar Babel. Jag tittar på hemsidan för info om när det sätter igång igen. Antar att det inte börjar förrän i höst igen men jag hoppas liksom på en liten överraskning. Hittar ingen info alls på hemsidan. Jag tänkte istället se det nya programmet Bokprogrammet som startade på SVT förra veckan, men missade det. Tydligen kan jag inte se det på SVT play heller, vilket gör mig besviken. Jag får testa NRK istället antar jag. Hoppas bara att min norska är att lita på, för några undertexter kan man väl inte räkna med. Bokprogrammet är dock från 2009, Babel är alltid aktuellt. Allt bra tar sommaruppehåll. Det är så förkrossande. Andra tips?

En förbannat seg process

Jag ser på Babel. Gästerna ska tipsa om sina favoritböcker. Det är min favoritdel i programmet. Kjell Espmark tar fram Processen av Kafka och jag slänger i min ensamhet ur mig ett ”åh nej!”.

Jag försökte läsa Processen en gång. Jag jobbade på tåg i Danmark och jag läste väldigt mycket när det var lugnt på jobbet medan Danmarks landskap vinkade utanför fönstret. Men just Processen hade jag svårt att komma igenom trots att den är så tunn. Vid ett tillfälle satte jag mig vid ett bord bland passagerarna. Jag tog fram Processen, läste lite, lade undan den igen. Medpassageraren snett över bordet sa ”du gav upp Kafka?” och tittade på mig med ett leende. Jag förklarade att jag inte tyckte så mycket om boken. Jag var mycket väl medveten om att det är en klassiker och att många anser att den är bra. Men. Inte jag. Detta ledde dock till ett mycket fint samtal. Vi talade om boken, om andra böcker, om hans dotter som inte tyckte om att läsa. I Odense gick han av. Han sa ”lova mig att du läser ut Processen” och jag lovade.

Jag tror inte att jag har läst många sidor Kafka sedan dess faktiskt. Men jag har kvar bokmärket och jag ska läsa ut den. Bara för att jag har lovat en okänd man på ett tåg. Det var ju några år sedan det här och jag har säkert mognat avsevärt och kommer uppskatta symboliken istället för att bli uttråkad av seg/icke existerande handling. Ungefär som Moby Dick. Right?