Mamma, du sa igår att du inte skulle kunna svara på frågan pappa fick om den bästa boken?
Det är ju väldigt svårt. Den som är kvar i minnet är en av de första jag läste som var riktigt bra, Mannen med sälgpiporna av Nevile Shute. Han är nog en av mina favoritförfattare, jag har läst allt han skrivit som kommit ut på svenska. Jag läste Mannen med sälgpiporna på 60-talet då jag fortfarande gick i skolan, men jag kan inte riktigt motivera varför jag tycker den var så bra.
Men är det inte det som kännetecknar en bra bok då, att man inte alltid kan motivera?
Jo. Jag vet att pappa också tycker den var väldigt bra. Sen har vi ju boken om Det, och den har du ju också läst.
Du menar Pojken som kallades Det?
Ja precis. Den första boken, de som kom efter var ju inte lika bra. Kan inte heller riktigt motivera där, men jag tror det var människoödet på något sätt. Sen vet jag att det var en Nya Zeeländsk bok, en tjej som skrev på ett sätt jag aldrig sett innan eller efter. Hon fick kämpa för att få det som hon ville rent praktiskt. Det var liksom upplagt att man följde flera människor samtidigt genom skillnader i dispositionen. Det tog en liten stund innan man kom in i det, men sen var det helt fantastiskt! Men jag minns inte vad hon eller boken heter, (efter lite googlande hittar vi att hon heter Keri Hulme) och det var nog tjugo år sedan jag läste den. Men Vredens druvor, kommer inte ihåg den som den bästa även om den är bra såklart. Jag kanske mer fokuserar på innehållet.
Storyn eller?
Ja. Jag läste mycket från Afrika också, det finns en svensk författare som skrev mycket om Rhodesia. Kommer inte ihåg namnet där heller, men det var politisk litteratur som är väldigt intressant men kanske inte det bästa som skrivits rent språkmässigt. (efter lite googlande och kontrollfråga med pappa vet vi att det är Pär Westberg)
Du borde läsa En halv gul sol, jag har den hemma. Det är en afrikansk författare som skriver om Biafrakriget.
Gärna. Deckare har jag ju läst jättemycket också. Det började jag med när jag hämtade böcker åt mamma på biblioteket. Hon jobbade när biblioteket var öppet så jag var tvungen att hämta böckerna åt henne. Hon läste väldigt blandat men bland annat deckare, och jag läste ju de böckerna som hon lånade. Och så drömde jag om att bli författare och kunna skriva deckare och sånt. Deckare på tv gillar jag också, det såg vi ju mycket förut. Det är nog problemlösningen jag gillar, samtidigt som det kommer med så mycket annat.
Men det här om att du drömde om att bli författare, hur länge gjorde du det?
Precis som du var jag ju duktig på skriva, fick alltid högsta betyg och det jag skrev lästes upp för klassen och sådär. Men det var väl upp till sexan, sen i realskolan slutade man med uppsatsskrivandet så det försvann i och med att man inte fick någon uppmuntran eller respons.
Du har ju läst mycket, men du läser ju inte så mycket längre. När slutade du med det?
Det slutade jag med när jag inte hann längre. Jobb, barn och så. När jag läser en bra bok så fastnar jag och kan inte sluta läsa, läser fast jag borde jobba med annat.
Men nu har du ju tid, varför har du inte tagit upp läsandet igen?
Prioriterar annat helt enkelt. Finns så mycket faktaböcker kring det jag är intresserad av som jag inte ens hinner läsa. De gånger jag tar upp en skönlitterär bok så tar det fortfarande så mycket av min tid, jag blir fast. Men nu har jag ju börjat lösa korsord istället, det tar inte för mycket av min tid. Och tidningar och så. Sen kan ju inte jag ligga ner och läsa, så jag läser aldrig innan jag somnar heller. Jag behöver inte det för att varva ner.
Nä, det gör ju pappa och jag, vi läser nog mycket för att kunna varva ner innan vi somnar. Men om jag tänker på dig och läsande så tänker jag på deckare, till exempel alla somrar vi läst Mankells böcker som medföljde som bilagor i Expressen, jag tänker på Toni Morrison och Mikael Niemi.
Jo, men Niemi är det ju bara den första som är bra. De andra jag fick är sådär. Men Toni Morrison, det är den typen av böcker jag gillar. Hon är ingen favoritförfattare egentligen, men en av många bra. Och fast jag inte läser så mycket numer har jag läst väldigt mycket. Jag tycker att böcker är oerhört viktigt. Att aldrig öppna en bok känns väldigt märkligt. Men det handlar ju om vad man är vad vid, till exempel hur man blivit påverkad hemifrån som liten. Jag upplever att jag använder böcker som uppslagsverk för att både förstå hur folk hade det förr och hur det är nu.
Att läsandet är mer en källa till kunskap än verklighetsflykt alltså?
Precis. Nu är det ju mer att jag läser en fördjupande artikel om ett ämne, och där hänvisas ofta till böcker och då säger jag till pappa att han ska låna och läsa dem. Något annat jag tänkt på är det här med att folk inte utnyttjar biblioteken mer. Förut var det ju svårt med böcker, det var ju väldigt dyrt och att få en bok var ju lycka!
Ja, men idag är det ju väldigt annorlunda med till exempel alla billiga pocketböcker som finns.
Men lägg pengarna på bra faktaböcker och låna resten på bibliotek istället! Det är ju sån skillnad, när man kommer in i en butik är det så många exemplar av en och samma bok som ligger framme. I ett bibliotek är det ju ofta bara ett exemplar av varje bok, utbudet av böcker blir ju så mycket större!
Tack mamma! Till dig behövde jag knappt ställa några frågor, det var bara som att trycka på en knapp och så kom det en massa svar utan frågor.
Haha, ja.
