Oprah's top literary scandals

Våra mest aktuella bokcirkelförfattare, Jonathan Franzen och James Frey, figurerar båda på listan över Oprah Winfrey's största litterära skandaler.

Jonathan Franzen för att ha uttryckt tveksamhet över att bli associerad med Oprah i samband med att hans The Corrections blev utvald. Han sade i en intervju att han var orolig över att förlora manliga läsare när Oprah's stämpel fanns på omslaget. Oprah svarade med att ställa in programmet där boken skulle diskuteras och lade locket på. De har dock pratat ut i samband med att även Freedom fick en chans.

James Frey är mannen som är känd för att ha lurat Oprah och sedan blivit åthutad i direktsändning. A Million Little Pieces marknadsfördes som en verklig historia, men visade sig vara mestadels skönlitterär och boken ströks till slut helt och hållet från bokklubbslistan.

The Great Gatsby Game

Ikväll har 3 av 6 av oss träffats för att diskutera The Great Gatsby. Jag kunde inte vara med på grund av sjukdom. Däremot kunde jag spela The Great Gatsby Game som jag av en slump sprang på under kvällen. Fantastiskt. Synd ändå att jag inte kunde vara med ikväll då det för mig var en av de bättre böckerna vi läst!

Allans ledstång

Jag är på besök hos mamma. Jag inser hur Skynda att älska finns med mig i tankarna. Jag tänker på hur jag bör ta tillvara på tiden med min mamma, hur jag kan känna igen känslan av att man vill försöka ta hand om sin förälder. Min mamma behöver ingen ledstång för att kunna gå till toaletten utan att ramla, men just det här med att försöka hitta på lösningar för att förbättra eller förenkla sina föräldrars liv känner jag igen. Motsvarigheten till Allans ledstång är i detta fall till exempel en flytt till Argentina där jag tänker mig att mamma ska träffa Carlos som lär henne att dansa salsa/tango. Hon skulle behöva lite upplevelser av detta slag tänker jag. Denna förbättring av mammas liv är visserligen lite mer utbroderad och drömmande men det handlar fortfarande om livskvalitet. Jag vet inte om Alex kände som jag men att vara barn till lite äldre föräldrar innebär för mig ständigt en liten liten känsla av dåligt samvete för att jag inte är där hela tiden. Eller så är det kanske bara så det är att vara ensambarn till ensam förälder?