Jag är på besök hos mamma. Jag inser hur Skynda att älska finns med mig i tankarna. Jag tänker på hur jag bör ta tillvara på tiden med min mamma, hur jag kan känna igen känslan av att man vill försöka ta hand om sin förälder. Min mamma behöver ingen ledstång för att kunna gå till toaletten utan att ramla, men just det här med att försöka hitta på lösningar för att förbättra eller förenkla sina föräldrars liv känner jag igen. Motsvarigheten till Allans ledstång är i detta fall till exempel en flytt till Argentina där jag tänker mig att mamma ska träffa Carlos som lär henne att dansa salsa/tango. Hon skulle behöva lite upplevelser av detta slag tänker jag. Denna förbättring av mammas liv är visserligen lite mer utbroderad och drömmande men det handlar fortfarande om livskvalitet. Jag vet inte om Alex kände som jag men att vara barn till lite äldre föräldrar innebär för mig ständigt en liten liten känsla av dåligt samvete för att jag inte är där hela tiden. Eller så är det kanske bara så det är att vara ensambarn till ensam förälder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar