Rapport från den lättlästa hyllan

Har den senaste tiden mest velat läsa lättsmälta böcker, det kommer ju alltid sådana perioder. Kanske kan det höggravida tillståndet jag är i ha viss inverkan också, men det kan likaväl vara höstmörkret. Rastlösheten som gör att jag varken tar mig för större projekt (tjocka svåra böcker) eller vill läsa deckare (är alldeles för blödig just nu).

Tänkte snabbt bara rapportera hur de lättlästa veckorna förlöpt hittills.

Jag började läsa Sami Saids Väldigt sällan fin för någon vecka sedan, men orkade faktiskt inte avsluta den. Alldeles för lågt tempo och inte alls lättsmält. Kände heller inte att jag lärde känna någon i boken på riktigt, vilket gjorde det tråkigt.

Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling var exakt vad jag behövde sedan. Dicklit som bara flöt! Sedan kom veckans höjdpunkt. Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Älskade! Kanske mer än Cirkeln, eftersom jag upplevde att jag lärde känna människorna bättre den här gången. När blir dessa böcker film? Det måste de ju bli.

Himlen börjar här av Jandy Nelson är en lättsmält tonårsbok, men inget jag kommer minnas om ett år. Dock var ju detta inte heller poängen med min läsning just nu, det skulle vara tidsfördriv och lättsamt och ja, där lyckades Nelson bra.

Mian Lodalens Smulklubbens skamlösa systrar (verkar vara slutsåld hos förlaget?) är jag halvvägs igenom just nu, och den känns väldigt Martina Haag/Bridget Jones/Marian Keyes på något vis. Förutom att det är andra scener, sammanhang där flator hänger och politisk ilska mot hbtq-orättvisor från författarens sida som skiner igenom, så är det ändå den där misslyckade tjejen som ska vara charmig. Som gör bort sig, är totalt pank och som har vänner som ständigt står vid hennes sida medan hon väntar på Telefonsamtalet. Jag vet inte, jag kanske bara är trött på den här sortens lättsmält litteratur. Det är ju ändå uppfriskande att det inte är en Man som ska kliva in och rädda Kvinnan. (Hoppas jag, den är ju trots allt inte utläst än.)

Så. Slut på min rabblande läsrapport. Ge mig gärna tips på fler lättsmälta böcker att läsa, jag ska trots allt vara föräldraledig i några månader till.

Releasefest på Södra Bar

I går var det releasefest på Södra Bar för Mian Lodalens bok Tiger och Maria Svelands bok Att springa. Jag, Cia och Jenny var förstås där. Vi köpte inga böcker, vi vågade inte gratulera författarna, men vi var där. Vi är inte så vana bokreleaseminglare ännu - alltså gjorde vi det som vi antar att de flesta i vår situation skulle göra: dricka vin och spana på kändisar. Mest lekte vi leken "Var är Leif nu?" som gick ut på att hitta Leif Pagrotsky. Han är så liten att han försvann ur sikte hela tiden. (Men vi fångade honom på bild som ni ser.) Vi gillar Leif, han är så gullig. Framförallt verkar han genuint intresserad av kultur, vilket ju en person med hans bakgrund borde. (Han köpte en bok!) Thomas Bodström var visst också där. Hängde han och Leif? Är de vänner? Jag såg dem inte ihop.

Vi tjuvlyssnade även på författare som talade om författarresor och författarfrukostar och de var fina och solbrända och drack massa vin. The good life alltså. Om vi gillar deras böcker är dock lite tveksamt. Louise Boije af Gennäs gick förbi mig och jag tänkte "åh, du var med i Babel senast!" men eh, det sa jag inte till henne. Hon vet nog själv att hon var med.

Jag har inte läst något av varken Lodalen eller Sveland. Jag skulle hemskt gärna vilja läsa bådas böcker men igår blev det alltså inte läge att införskaffa dem. Det får bli ett senare projekt.