Jag läste Katarina Wennstams Flickan och skulden: En bok om samhällets syn på våldtäkt för ett tag sedan. Jag läste och det skar i mitt hjärta och ökade min puls. Och jag har tänkt skriva om den men det vill sig liksom inte. För vad ska man skriva om en bok som så tydligt visar hur snedvridet samhället är? Denna bok gör mig ledsen.
Wennstam skriver om våldtäkter som skett och om hur rättsväsendet hanterar det och hur vi som medmänniskor hanterar det. Egentligen vill jag inte skriva "vi som medmänniskor" (varför gör jag det?) för jag vill inte inkludera mig själv i de hårda attityder som finns. Såg ni dokumentären Ingen riktig våldtäkt på SVT för ett tag sedan? Om ni gjorde det kanske ni blev lika frustrerade, upprörda, ledsna och arga som jag. Vad jag, tyvärr, inte blev är chockad. Jag vet att det är så här. Jag vill inte veta det men jag vet det. Och det är dessa attityder som Wennstam berättar om i boken. Om riktiga våldtäkter och riktiga människor. Förövaren/förövarna nekar, förövarens vänner kastar skit, de egna vännerna misstror. Och rättsväsendet? Ja, nu ska vi inte döma ut hela rättsväsendet här, absolut inte. Wennstam tar upp många exempel på ledsamma attityder i boken och jag har ärligt talat svårt att skilja på vad som är skrivet av en enskild jurist och vad som är slutligt domskäl – och det är ju en viss skillnad. Det finns enskilda rötägg som fokuserar på helt fel saker men det måste ju inte betyda att domskälet påverkas. Ändå är det bisarrt vad det är för något som det läggs fokus på. Jag undrar hur det kan få fortsätta så här?
"Kvinnors sexuella historia finns alltid med i bedömningen av fallet, i bedömningen av kvinnans trovärdighet. 'Det är viktigt' säger många till mig – manliga journalistkollegor, poliser och jurister – utan att riktigt kunna definiera varför. Aldrig har jag däremot läst en resumé av en mans partners eller sexuella erfarenheter i en våldtäktsdom, trots att det faktiskt är hans sexuella beteende som kan vara kriminellt."
Det är det klassiska: Vad hade du på dig? Hur mycket hade du druckit? Vad hade du för relation till förövaren/förövarna? Jaha, var du kär i den ene? JA MEN OM MAN HAR KORT KJOL, ÄR FULL OCH DESSUTOM ÄR KÄR KAN MAN JU INTE BLI VÅLDTAGEN!
Eller?
Vi vet ju alla om det här, eller hur? Men vet vi verkligen om det? Att det finns folk som fortfarande sitter och ställer dessa frågor? Jag har full förståelse för att det kan vara svårt att bevisa brottet i dessa fall eftersom folk ju faktiskt har sex med varandra och gillar det – hur ska man veta att det inte var så just i detta fallet? Men även vid de så kallade "omöjliga fallen" kan de mest engagerade poliser ibland hitta bevis och de mest engagerade jurister fälla. Tyvärr är det ju inte alla våldtäktsoffer som får förmånen att förhöras eller företrädas av dessa personer. Och vem faller då våldtäktsoffren tillbaka på? Om inte rättsväsendet tar hand om dem?
När jag jobbar med dessa frågor och den våldtagna tjejen frågar mig om allt kommer att bli bra om hon anmäler, vad ska jag svara då? Om du har tur?
