Ge mig läslust!

Jaha. Det är så typiskt. Strax efter att jag publicerade det här inlägget så försvann min läslust helt. Släpar just nu runt på Margaret Atwood's The edible woman och läser kanske tio sidor i veckan. Max. Jag vill läsa ut den, jag vill vill vill! Men det går så trögt. Anyway, satt och letade efter ett foto att använda i ett helt annat sammanhang och kikade igenom min killes polaroidbilder som han tagit. Hittade några på mig där jag läser i olika situationer och längtade plötsligt efter läslugnet. Då jag bara sätter mig någonstans och läser i lugn och ro utan tankar på miljoner andra saker. Tror att jag behöver planera in lite lästid i helgen.

Den blinde mördaren, del 11-15

Atwood fick inte Nobelpriset i år heller. Men vi har åtminstone läst ut Den blinde mördaren nu. Sommarprojektet som blev ett höstprojekt. Nåja, här är sista delen i vår chat:

Jenny: Var börjar vi?

Evelina: Ja, var börjar vi. Jag blev nog lite besviken. På att jag inte blev förvånad.

Jenny: Jag med.

Evelina: Jag tänker att det hade kanske varit annorlunda om man läst den i ett svep? Inte att man hade blivit mer förvånad, men att man inte var så fokuserad på upplösningen?

Jenny: Jag blev besviken på att hon förklarade allt på slutet. Som om hon inte litade på att hennes läsare är kloka nog att lista ut allt själv. Istället för att snyggt antyda allt. Då hade boken vunnit många fler poäng hos mig.

Evelina: Det har inte jag tänkt på riktigt, men det är väl kanske egentligen samma. Att jag hoppats att det hade varit ngt annat än vad jag redan förstått. En sak som inte var tydlig var ju det att båda inte haft förhållande med karln, vilket man ju trodde och funderade rätt mycket över.

Jenny: Ja, men jag gillade att hon lämnade det lite öppet, allt (relationen, vems barnet var, om syrran blivit våldtagen, blivit med barn, ja allt), sen helt plötsligt så avslöjade hon allt. Tänkte att vi skulle kunna diskutera vad vi trodde, då hade det blivit en jättebra chatt! Fattade du att det var Iris som hade skrivit boken?

Evelina: Ja. Det har jag för mig att jag tänkte ganska tidigt. Eller att det var Iris som var tjejen = hon som antagligen skrev. Fast inte säker, men jag var rätt säker på att det var Iris som var personen.

Jenny: I boken som skrevs?

Evelina: Jo. Det var något ställe i mitten av boken då jag markerade att hon ("hon" i boken) använde exakt samma uttryck som Iris gjorde.

Jenny: Okej. Och tror du på historien om systern Laura? Att Richard våldtog henne och att hon blev gravid?

Evelina: Ja. Trodde du?

Jenny: Jag vet inte. Men det är kanske för att jag funderade för mycket. Eftersom hon berättade allt i slutet så är det kanske inte meningen att man skulle tänka ett varv till. Jag var irriterad på Iris i nästan hela boken.

Evelina: Du tyckte hon var feg va? Jag tyckte inte om att hon aldrig stod för boken. Fattade inte varför hon gjorde som hon gjorde. Det kändes inte logiskt. När hon ändå förlorade "allt".

Jenny:  Feg och tyckte synd om sig själv. Ville ruska om henne och skrika lite.

Evelina: Det kändes som att hon accepterade läget väldigt mycket. Samtidigt - om man lägger till att det som stod i den boken, om sidoaffären, så blir hon ju som helhet kanske inte lika feg?

Jenny: Nä, sant. Men jag tänker även på efteråt, när Winifred tagit barnet ifrån henne och Richard är död, så håller hon på att mesa sig. Vågar inte prata med sitt barnbarn, stå upp för boken osv.

Evelina: Nej, sant. Hittade just en recension i svd om boken. Tänker lite på det som hon recensenten skriver, att man vill läsa om boken. Det är få böcker jag känner så med. Vill läsa om.

Jenny: Läser ju aldrig böcker två gånger. Om det inte är av misstag. Så nej, hade nog inte ... orkat.

Evelina: Det gör nästan aldrig jag heller, men jag kan vilja. För att läsa om när man vet "allt".

Jenny: Skulle du rekommendera den till andra? Och om ja, vilken människotyp tror du skulle gilla den bäst?

Evelina: Jag tror nog ändå jag skulle göra det. Jag gillar ju Atwood, och hennes språk och ja. Det kändes som en lite mer avancerad variant av en bästsäljande skitbok? Kanske jättekonstigt beskrivet.

Men alltså: till de som gillar att läsa men vanligtvis inte läser jätteavancerat men vill testa ngt "nytt".

Du då?

Jenny: Ah, jag förstår vad du menar. Typ Sidney Sheldon gone C-kurs på universitetet?

Jag tror inte jag skulle rekommendera, jag gillade den inte toppenmycket helt enkelt.

Evelina: Precis.

Jenny: Vad skulle du ge den här boken för betyg då? Alltså den vi läst nu.

Evelina: 3,8 tror jag. Som senaste bokcirkus-boken. Lite samma, att jag gillade men inte SUPER.

Jenny: Ok. Jag skulle nog ge den en rak trea faktiskt.

Den blinde mördaren, del 6-10

Äntligen har vi chattat om del 6-10 av boken. Diverse omständigheter så som semester, superdupertjocka bokcirkus!-böcker och annat tjafs har gjort att vi blev lite försenade. Och förvirrade, vilket blev rätt tydligt när vi chattade. Läs tidigare inlägg om boken här. 

Evelina: Det var ganska länge sen jag läste klart kapitel 10 nu, så jag minns inte jättemycket detaljer faktiskt. Borde kanske refresha minnet lite.

Jenny: Jag har också tappat bort lite. Plus att jag hela tiden blandar ihop den med Kate Mortons Förflutna-bok. "Vänta nu... hade de inte en galen lillasyster? Nä visst ja, det var den andra!"

Evelina: Men det vet jag att jag tänkt på mycket också. Och - att den här är så jävla mycket bättre än Kate Mortons bok.

Jenny: Ja, här gillar jag verkligen huvudpersonen, det gjorde jag inte i andra.

Evelina: Men vad var det som hände då, egentligen. Under de där kapitlena. Den där historien om det påhittade världen försvann ju lite, fokus på deras kärleksrelation istället. Det gillade jag.

Jenny: Kärleksrelation? Mellan... vad heter de? Richard och... eller?

Evelina: Namnet minns jag inte, eller nä de får man ju inte reda på. Man får väl bara veta "han" och "hon". De som träffas i smyg där han berättar en historia för henne.

Jenny: Aha, du menar den historien. Är inte det boken?

Evelina: Jo, det är det jag tror. Det trodde jag ganska tidigt, har jag för mig. Men jag börjar fundera på vilka som är han och hon. Det känns som att upplägget ju är att den döda systern/författaren är hon, men jag funderar på om det är hon som lever.

Jenny: Jag har också funderat på om det är hon som är författaren och på något konstigt sätt så är det systern som fått äran.

Evelina: Ja. Att hon kanske inte ville stå för boken?

Jenny: Precis. Plus att jag inte riktigt fattar vem barnet är, vad hon har för relation till huvudpersonen. Fast ibland kommer sådana där antydningar, att något händer längre fram, som att folk kommer att ta livet av sig.

Evelina: Barnet?

Jenny: Huvudpersonen pratar mycket om ett barn, bla att hon varit på samma restaurang och tjuvtittat på henne.

Evelina: Justdetja. Som hon inte träffat på så länge.

Jenny: Precis

Evelina: Vet inte vad det är riktigt, men det är något med stämningen i boken som jag gillar så mycket. Uppläget, hur det liksom flyter fram utan att något speciellt händer.

Jenny:  Jag tappade mycket på att läsa en annan bok mellan.

Evelina: Jag tappade lite, men kom ganska fort in i det. Och känner mig pepp på att fortsätta läsa resten. Känns som att man kommer få veta "allt" nu.

Jenny: Ja, nu är det inte så långt kvar av boken heller. Hade vi inte läst den hade jag aldrig orkat börja läsa den, så himla tjock!

Evelina: Jag har en känsla av att man kanske blir överraskad. Eller, jag hoppas man blir överraskad. Att det inte blir som vi tror.

Jenny: Ja, hoppas också på det. Om vi inte har listat ut allt redan.

Nu läser vi ut boken!

Och vad hände med den blinde mördaren?

Det kan man verkligen fråga sig. Den korta förklaringen är att vi valde en sexhundra sidor tjock bok att läsa i bokcirkus! som liksom kom före, och sen ramlade det in semestrar och svårt att synka. Men, vi har nu åtminstone läst till och med del 10 i Den Blinde Mördaren, så håll ut, vi återkommer snart!

Den blinde mördaren, del 1-5

Då var det dags! Vi har läst till och med del fem i Margaret Atwoods Den blinde mördaren/The Blind Assassin, och det är hög tid för diskussion nummer ett:

Jenny: Okej, boken. Jag skulle vilja diskutera tid och rum. Älskar tidsperioden! Alltså 30-tal, som det mest handlar om. Depressionen.

Evelina:  Jag gillar också tidsperioden. Samtidigt känner jag att när det är tidsperiodsskildringar blir det så ofta miljöbeskrivningar, vilket jag inte alls tycker om. Men här är det inte det så mycket. Det känns som att fokus ändå är på relationerna. Jag ÄLSKAR upplägget på boken. Delarna. Att varannan del är hon som tänker tillbaka och varannan är dels klippen från tidningar etc samt utdrag från den där boken som gjorde den döda systern berömd. Eller, jag utgår iaf från att det är den boken?

Jenny: Jag har inte fattat den delen alls. Men nu när du skriver det...

Evelina:  Men måste det inte vara det? I början tyckte jag inte alls om de delarna, när de spejsade ut med den påhittade berättelsen. Nu när det mer handlar om dem så tycker jag om det. Och kan inte låta bli att fundera på vem som är vem.

Jenny: Jag tycker också om delarna med där hon är äldre. Stör mig lite på tidningsgrejen för att de spoilar vad som ska hända. Plus att jag måste gå tillbaka och läsa om, typ som när hon gifter sig, då måste jag gå tillbaka och läsa artikel om vad det stod om det.

Evelina: Åh, jag tycker om det! Att man liksom får en glimt i förväg och att det sen kopplas ihop men inte direkt. Hade inte varit samma effekt för mig om det hade varit tillsammans med kapitlet om när den händelsen berättas.

Jenny: Sant. Jag ändrar mig. Jag har svårt att få det till att handla om Kanada. Mitt huvud får det till USA hela tiden, antagligen pga referenser till USA samt att den mesta litteraturen jag läst är från USA.

Evelina: Ja, jag tänker också att det är USA väldigt ofta, men blir glatt överraskad varje gång jag påminns om att det är Kanada.

Jenny: Är hon från Kanada? Författaren?

Evelina: Japp. Hon är från Kanada.

Jenny: Jag tycker att boken är väldigt filmisk, skulle lätt kunna göra film av den. Och så tycker jag att det är lite Höstlegender över den.

Evelina: Ja, filmiskt. Och det är ju ofta ett bra tecken. Men vad tycker du generellt då, so far? Om boken?

Jenny: Jag gillar den. Mycket. Och den gick snabbare att läsa än jag trodde. Dock var den svår att komma in i, tror det tog 100 sidor innan jag fattade grejen och inte höll på att somna när jag läste. Du då?

Evelina: Ja, jag var lite rädd i början att det skulle vara en tråkig bok. Men nu gillar jag den verkligen. Är det första Margret Atwood-boken du läser?

Jenny: Ja, första boken av henne. Liknar den här de(n) andra du läst?

Evelina: Jag har läst 4 böcker av henne innan. Den är på ett sätt helt annorlunda, hon skriver ju allt från dystopiska framtidsskildringar som är magiska till rena romaner så hennes ämnen skiljer sig mycket. Men alla har något som gör att man tycker OM boken, något som fastnar. Och det är samma sak här. Svårt att sätta fingret på exakt vad. Ungefär som att det ligger något under ytan. Och hej vad flummigt det där lät.

Jenny: Har för mig att du brukar rekommendera en av hennes böcker. Nu minns jag inte vilken. Jag antar att andra världskriget kommer komma i boken snart också.

Evelina: Ja, The Handmaid's Tale är en av mina favoritböcker.

Jenny: Vad tycker du om persongalleriet då?

Evelina: Jag har svårt när det är för mycket folk. Här känns det ganska lagom. Det är mycket bi-personer, men jag blir aldrig riktigt förvirrad. Eller, i början blev jag det innan jag fattade att tidningsnotiserna handlade om något som blir förklarat senare. Vad tycker du?

Jenny: Oftast tycker jag att det finns någon att irritera sig på, men det har jag inte hittat här. Iris känns mer sympatisk när man får följa henne som gammal. Jag gillar tom... har glömt vad hon heter men hon som är Iris mans syster. Gillar kanske tom henne mest av alla karaktärerna när jag tänker efter. Och alla fastnar ganska mycket också. Känns äkta och realistiska. Killen på vinden (minns aldrig namn) känns lite onödig för historien, men jag känner på mig att han kommer att återvända och kanske ha med systerns död att göra?

Evelina: Ja, jag har funderat på om det är han som är killen i berättelsen. Antingen att berättelsen är sann och det är han, eller att hon skriver som att det vore han.

Jenny: Alltså ska jag vara ärlig så har jag mest skummat de där berättelserna, för jag fattade dem inte i början och sen har de inte kommit på ett tag nu.

Evelina: I början var de ju flummiga bara. Men nu börjar de bli bättre, tycker jag, då man börjar lära känna de karaktärerna också. Har du, som vanligt, läst slutet?

Jenny: Hehe, nä faktiskt inte! Läst slutet alltså.

Jag har bara ett litet utropstecken:

"He [husband] was one of those men who felt that if a woman did not experience sexual pleasure this was all to the good, because then she would not be liable to wander off seeking it elsewhere".

!!!!!

Evelina: Reagerade lite lätt på det där också. Men det kändes rätt tydligt "ditplacerat" som att påvisa den tidens, eh, tankebanor? Eller?

Jenny: Ja, absolut! Och för att sätta en bil på karln.

Evelina: En bil?

Jenny: hehe, bild.

Evelina: Haha, jaha. Ja. Jag längtar lite efter att fortsätta läsa nu.

Så nu fortsätter vi att läsa hörrni! Del 6-10, och därefter diskuterar vi igen. Antagligen blir det av i början av augusti.

Hur går det för er?

Har ni hunnit läsa något i Den blinde mördaren än? Om inte så är det ingen panik. Vi läser, men vi läser sakta men säkert. Vi kommer blogga vår diskussion efter del 5 först efter den 12 juli. Men jag längtar tills dess!

Hänger ni med på lite blinda mördare?

Margaret Atwood är en av mina favoritförfattare. Inte för att jag älskar allt hon skriver, men det jag har läst av henne har ändå fastnat så hårt, det har alltid berört på något plan. Hon har dock spottat ur sig så satans många böcker att jag aldrig lär hinna läsa alla, men jag ska åtminstone bättra mig på att försöka läsa mer av henne. Och samtidigt som jag sneglat på Den blinde mördaren i bokhyllan i över ett år nu har Jenny gått och införskaffat boken på engelska. Så vi kommer att läsa den tillsammans, eller samtidigt, nu under sommaren. Vi tänker såhär: boken är indelad i femton delar och efter del fem, tio och femton (när boken då är slut, såklart) så kommer jag och Jenny att diskutera boken och posta vår diskussion här på bloggen. Så om du också har boken hemma, eller vill läsa den, så har du liksom chansen att läsa den med oss NU. Bra va? Skriv en kommentar så vet vi om ni läser med oss, för nu kör vi!