Den blinde mördaren, del 1-5

Då var det dags! Vi har läst till och med del fem i Margaret Atwoods Den blinde mördaren/The Blind Assassin, och det är hög tid för diskussion nummer ett:

Jenny: Okej, boken. Jag skulle vilja diskutera tid och rum. Älskar tidsperioden! Alltså 30-tal, som det mest handlar om. Depressionen.

Evelina:  Jag gillar också tidsperioden. Samtidigt känner jag att när det är tidsperiodsskildringar blir det så ofta miljöbeskrivningar, vilket jag inte alls tycker om. Men här är det inte det så mycket. Det känns som att fokus ändå är på relationerna. Jag ÄLSKAR upplägget på boken. Delarna. Att varannan del är hon som tänker tillbaka och varannan är dels klippen från tidningar etc samt utdrag från den där boken som gjorde den döda systern berömd. Eller, jag utgår iaf från att det är den boken?

Jenny: Jag har inte fattat den delen alls. Men nu när du skriver det...

Evelina:  Men måste det inte vara det? I början tyckte jag inte alls om de delarna, när de spejsade ut med den påhittade berättelsen. Nu när det mer handlar om dem så tycker jag om det. Och kan inte låta bli att fundera på vem som är vem.

Jenny: Jag tycker också om delarna med där hon är äldre. Stör mig lite på tidningsgrejen för att de spoilar vad som ska hända. Plus att jag måste gå tillbaka och läsa om, typ som när hon gifter sig, då måste jag gå tillbaka och läsa artikel om vad det stod om det.

Evelina: Åh, jag tycker om det! Att man liksom får en glimt i förväg och att det sen kopplas ihop men inte direkt. Hade inte varit samma effekt för mig om det hade varit tillsammans med kapitlet om när den händelsen berättas.

Jenny: Sant. Jag ändrar mig. Jag har svårt att få det till att handla om Kanada. Mitt huvud får det till USA hela tiden, antagligen pga referenser till USA samt att den mesta litteraturen jag läst är från USA.

Evelina: Ja, jag tänker också att det är USA väldigt ofta, men blir glatt överraskad varje gång jag påminns om att det är Kanada.

Jenny: Är hon från Kanada? Författaren?

Evelina: Japp. Hon är från Kanada.

Jenny: Jag tycker att boken är väldigt filmisk, skulle lätt kunna göra film av den. Och så tycker jag att det är lite Höstlegender över den.

Evelina: Ja, filmiskt. Och det är ju ofta ett bra tecken. Men vad tycker du generellt då, so far? Om boken?

Jenny: Jag gillar den. Mycket. Och den gick snabbare att läsa än jag trodde. Dock var den svår att komma in i, tror det tog 100 sidor innan jag fattade grejen och inte höll på att somna när jag läste. Du då?

Evelina: Ja, jag var lite rädd i början att det skulle vara en tråkig bok. Men nu gillar jag den verkligen. Är det första Margret Atwood-boken du läser?

Jenny: Ja, första boken av henne. Liknar den här de(n) andra du läst?

Evelina: Jag har läst 4 böcker av henne innan. Den är på ett sätt helt annorlunda, hon skriver ju allt från dystopiska framtidsskildringar som är magiska till rena romaner så hennes ämnen skiljer sig mycket. Men alla har något som gör att man tycker OM boken, något som fastnar. Och det är samma sak här. Svårt att sätta fingret på exakt vad. Ungefär som att det ligger något under ytan. Och hej vad flummigt det där lät.

Jenny: Har för mig att du brukar rekommendera en av hennes böcker. Nu minns jag inte vilken. Jag antar att andra världskriget kommer komma i boken snart också.

Evelina: Ja, The Handmaid's Tale är en av mina favoritböcker.

Jenny: Vad tycker du om persongalleriet då?

Evelina: Jag har svårt när det är för mycket folk. Här känns det ganska lagom. Det är mycket bi-personer, men jag blir aldrig riktigt förvirrad. Eller, i början blev jag det innan jag fattade att tidningsnotiserna handlade om något som blir förklarat senare. Vad tycker du?

Jenny: Oftast tycker jag att det finns någon att irritera sig på, men det har jag inte hittat här. Iris känns mer sympatisk när man får följa henne som gammal. Jag gillar tom... har glömt vad hon heter men hon som är Iris mans syster. Gillar kanske tom henne mest av alla karaktärerna när jag tänker efter. Och alla fastnar ganska mycket också. Känns äkta och realistiska. Killen på vinden (minns aldrig namn) känns lite onödig för historien, men jag känner på mig att han kommer att återvända och kanske ha med systerns död att göra?

Evelina: Ja, jag har funderat på om det är han som är killen i berättelsen. Antingen att berättelsen är sann och det är han, eller att hon skriver som att det vore han.

Jenny: Alltså ska jag vara ärlig så har jag mest skummat de där berättelserna, för jag fattade dem inte i början och sen har de inte kommit på ett tag nu.

Evelina: I början var de ju flummiga bara. Men nu börjar de bli bättre, tycker jag, då man börjar lära känna de karaktärerna också. Har du, som vanligt, läst slutet?

Jenny: Hehe, nä faktiskt inte! Läst slutet alltså.

Jag har bara ett litet utropstecken:

"He [husband] was one of those men who felt that if a woman did not experience sexual pleasure this was all to the good, because then she would not be liable to wander off seeking it elsewhere".

!!!!!

Evelina: Reagerade lite lätt på det där också. Men det kändes rätt tydligt "ditplacerat" som att påvisa den tidens, eh, tankebanor? Eller?

Jenny: Ja, absolut! Och för att sätta en bil på karln.

Evelina: En bil?

Jenny: hehe, bild.

Evelina: Haha, jaha. Ja. Jag längtar lite efter att fortsätta läsa nu.

Så nu fortsätter vi att läsa hörrni! Del 6-10, och därefter diskuterar vi igen. Antagligen blir det av i början av augusti.