Ny bokcirkus!läsning.

Vid senaste valet av böcker var temat helt enkelt böcker jag vill läsa. Med ett undantag, faktiskt, som tursamt röstades ner. (Kallas även utfyllnad/tidsbrist/pepp på de andra.)

Listan blev som följer (i betygsordning):

John Green: The fault in our stars

Sylvia Avallone: Stål

Katarina Wennstam: Svikaren

Bengt Ericson: Den nya överklassen

Linda Olsson: Det goda inom dig

Vi ska alltså diskutera The fault in our stars nästa gång vi ses. Wihooo!

När jag gick ner på Kvarnens toalett kom minnen av sena nätter/tidiga mornar ifatt mig

Jag stressar in på gamla härliga sunkiga ölhallen Kvarnen för söndagsbrunch med min favoritbokklubb. Vid ett bord sitter en ensam tjock liten gosse och äter potatis. Han påminner mig om Sunes lillebror (Håkan?) från Sunes jul och jag undrar lite om hans pappa också blir sur för att han äter det billigaste från långborden.

Vid ett bord i hörnet sitter min klubb (min klubb!!) och jag valsar fram, sen och utan pengar, eftersom min man råkade få med sig alla mina betalkort till sitt jobb på morgonen. Det är hejhej! och kramar mot kalla kinder och att starta den här bokklubben måste ha varit en av de bästa grejerna vi gjort.

Jag är egentligen höggravid och skittrött och sur. Jag har blivit väckt av grannarna ovan som började bråka klockan halv åtta och efter ungefär nio skrik från henne men hjjjjjjjjjääääääääällllpppp mig då! gick jag upp och tjurade som en treåring. Men det där rinner av mig. Jag har min klubb nu. Jag är glad och avrunnen tills jag och Anna märker att folk (såklart) köar helt fel, i ingen ordning alls.

Konsten att namndroppa sig till förbannelse

Vi trillar in på Kulturhusets högsta våning och tydligen så sätter sig Linn vid ett helt annat bord först och undrar varför vi inte kommer någon gång. Men vi har ju kommit Linn, vi sitter ju där borta, där vi har utsikt över Drottinggatan och Plattan, ser du inte? Jo, hon ser efter ett tag. Vi diskuterar vår bokklubbsbok Just kids av Patti Smith. Jag, som valt boken, berättar intressant info om Patti, sånt vi inte vet om, som händer efter att boken slutat. Som att Pattis son Jackson nu är gift med Meg White, som spelade trummor i the White Spripes.

Jag brukar vilja grotta in mig ordentligt i personerna jag läser om. Jag vet i princip allt det finns att läsa om bland annat Drottning Maria och Marilyn Monroe, på grund av böcker. Jag läste, såg och drömde dessa människor. Det händer inte med Patti. Jag tror att det är för att vi alla tycker att boken Just Kids är ganska... tråkig.

Det hade kunnat bli så bra. Linn påpekar det - hon kan ju skriva (liksom hon verkar kunna sjunga, måla, ta foto, skriva poesi och vara kompis med halva a-kändisligan i New York), så varför skriver hon inte så det brinner? Varför gör hon inte boken och bränner till? Vi funderar och diskuterar om det är för att hon blir för privat, att hon inte vågar ta det steget. Hon pratar löst om sin abort, men nämner det inte mer. Det är till och med så att hon skriver "min andra graviditet", när det egentligen är den tredje, som om hon glömt bort eller förnekar att den första ägt rum. Hon skriver om det smärtsamma, om fattigdomen, svälten, döden, men hon når inte riktigt fram. Dessutom namndroppar hon utan dess like. På sida 181 kan jag räkna till tjugosex namn, allt från Andy Warhol till Lou Reed.

Vi för även en diskussion om att leva ett fritt liv och skita i normerna vs att behöva klippa sig och skaffa ett jobb. Var går gränsen? Vem bestämmer? Bestämmer vi alla och sätter olika gränser? Sara ser bilden av hippielivet som ett wanna live-liv medan Cia bara blir irriterad. Jag tar upp frågan om varför vi störde oss så mycket på Torsten i Stad i ljus som flängde runt, medan när Patti gör det sprider det ett skimmer. Patti har verkligen levt livet. Hängt med sina idoler, bara sådär. Sånt där som man känner inte händer idag - som om Brad Pitt skulle hänga med Lady GaGa, Madonna, Russel Crow, Paris Hilton och någon toppmodell som jag inte kan namnet på - som ett Så mycket bättre deluxe upphöjt till hundra, gånger fem.

En sak är säker - skulle Patti skrivit en blogg på den där tiden skulle den säkert varit en av världens mest besökta bloggar.

Mamma sms:ar, del två (och hon gillar verkligen inte vår bokklubbsbok!)

Teknik och dåliga böcker

Jag och min lilla mor har ju en bokklubb of our own. Sist fick jag välja bok och valde Alakoskis Håpas du trifs bra i fengelset. En ganska dålig bok, skulle det visa sig.

Av min bror fick mamma i julklapp ett kontantkort till sin mobiltelefon som hon haft i kanske fem år, men inte använt. Han la även in telefonnummer till oss och visade henne hur den fungerade.

Summan av dålig bok, bokklubb och telefon har nu gjort att jag får massor av sms hela tiden. Lilla mamma! <3. Man skulle kunna tro att hon är teknisk, hon jobbar med data, men nej. Följande smsserie fick jag som svar när jag härom kvällen skrev till henne att jag läst kvar boken (och ja, det första sms:et är tomt):

Jag tyar inte!

Så här mår jag just nu: trötttrötttrötttrött och ont i magen. Då blir det inte så mycket bättre när man går och hämtar sitt bokpaket och sin nya bokklubbsbok och upptäcker att man fått någon slags barnversion som är omskriven på 78 sidor för bättre läsförståelse. Level five. Jag orkar inte skicka tillbaka den. Jag orkar inte behålla den.

Och ja, det är guideboken över Dublin som jag funderade på om jag skulle köpa i bakgrunden.

Allt om min mamma

Jag och min mamma har också en liten bokklubb. Vi har en för att hon inte får vara med i den på hennes jobb, för där är det lite vuxenmobbning och när mamma är ledsen är jag ledsen och hur gör man mamma gladare än att ha en klubb med henne?

Min mamma läser så här: ingenting, ingenting, ingenting, tre böcker på en dag. Hon fick välja bok den här gången och det blev Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafron, för att hon gillade hans första så mycket. Jag hade kommit till sida 303 när mamma började läsa. Varje gång vi hördes sa jag har du börjat läsa ännu? och hon svarade fan, nej jag börjar idag! och nästa gång jag pratade med henne sa jag har du börjat läsa ännu? och hon svarade fan, ja, jag läste sex sidor sen försvann den!

Nu är mamma på vuxenresa i Berlin. På bussresan ner hann hon läsa trehundra sidor, sen smsade hon att den var dålig. Jag smsade tillbaka och frågade om hon läst slutet (ja, både jag och min mamma läser slutet av boken innan vi är klara). Det hade hon.

Cracks - Sheila Kohler

Varje gång vi träffas för att diskutera en bok har en person med sig fem förslag på böcker till nästa gång och så diskuterar vi gemensamt oss fram till nästa bok. Just Cracks av Sheila Kohler tog jag med som ett femte alternativ bara för att jag inte kom på någon annan. Att den överhuvudtaget var med berodde på filmen Cracks, eller Oskuldens tid som den av någon anledning heter på svenska. Jag hade sett den några veckor tidigare, men gått ur biosalongen med en känsla av att vilja veta mer.

Hur som haver valde vi Cracks och påbörjade det svåra valet med att välja omslag. Det finns två snygga och två som är okej. De snygga går inte att få tag på och då har man två kvar att välja mellan varav ett är filmomslaget. Jag gjorde som jag absolut inte brukar göra och köpte filmomslaget. Det berodde till stor del på att jag inte tyckte om det andra. På det var det tydligt att det var bansimning som var ett framträdande tema i boken och inte simhopp som i filmen. Men mer om det senare, jag kommer återkomma till filmen några gånger.

Vi är alla överens om att det inte är en dålig bok, men har känslan av att den kunnat vara mycket bättre. Det är en intressant historia i en intressant miljö, men man fastnar aldrig riktigt och får inget grepp om berättelsen och karaktärerna. För egen del älskade jag språket och hur allting presenterades i gåtor och antydningar, medan flera andra tyckte att det var för luddigt och alldeles för lite konkreta påståenden. Vi får aldrig veta vem som egentligen berättar i jag-form trots att det finns ett begränsat antal personer att välja mellan. Det är en bok med stor möjlighet för egen tolkning.

Det hela utspelar sig på en internatskola i Sydafrika på 1960-talet bland de exklusivt utvalda medlemmarna i skolans simklubb och deras excentriska lärare Miss G. Vi förstår redan i början att något hemskt kommer att hända och får följa barnens väg dit. Vi får också träffa dem igen många år senare när de som vuxna kommer tillbaka till skolan och historien bollas fram och tillbaka mellan dåtid och nutid.

Vuxendelen är något man har valt att inte ha med i filmen och jag tyckte det kändes udda och felplacerat i boken, men fick till slut inse att det inte är förrän de kommer tillbaka och återupplever dessa hemska månader som de inblandade egentligen förstår vad som hänt. I och med att det här inte finns med i filmen får det istället presenteras på annat sätt och för min del var det antagligen redan från början tydligt vad som händer och hur.

Trots att jag var beredd på hur det skulle sluta, är det inte exakt samma historia och vi blev alla ganska förvånade över vad det var som egentligen hände. Flera av oss tyckte att slutet var mycket obehagligt, medan en av oss som läste ut den lite senare inte tyckte det var så farligt som hon tänkt sig.

Som ni förstår påverkade filmen mitt läsande av boken och hur jag uppfattade den. Något som för det mesta är något jag vill undvika. Man jämför alla händelser och personer och stör sig på skillnader i den ena eller andra formen. Men i just det här fallet är jag glad för att jag såg filmen innan. Det gav mig en annan dimension redan från början och jag kunde antagligen släppa mycket av det luddiga eftersom jag redan hade egna utgångspunkter att knyta an till. Rekommenderar såklart alla som är intresserade av boken att även se filmen, antingen före eller efter.

Betygsmässigt kvalar boken in på en delad femteplats med snittbetyget 3,4. Vi spenderade kvällen på en mycket mörk och mysig bar och trodde vi skulle få till en mycket snygg betygstavla. Det fick vi inte. De individuella betygen ser ut som följer:

Bokcirklar

Jag diskuterade bokcirklar med min svärmor häromdagen. Hon tyckte att det lät trevligt och jag sa ja ja det finns alltid massor med folk som är intresserade! Hon bor i Malmö så jag tänkte att jag nu skulle googla fram lite forum åt henne. Jag gillar ju sånt här. Jag gjorde det och hittade...nästan ingenting. Har jag missat något? Jag hittade mest skolor som ordnade bokcirklar för sina elever och några dåligt uppdaterade diskussionstrådar på bibliotek. Hittade en grej på Facebook också men där stod det att nästa möte var 19 september så det är ju inte heller helt aktuellt. Inte mycket för sväris alltså. Hon vill ju ha det ungefär som vi har det - ett gäng sköna typer som läser böcker och träffas och diskuterar dem. Inga konstigheter. Känner ni till några bra knep? Har jag missat något? I annat fall får hon väl hugga tag i någon som gillar att läsa som känner någon som känner någon. Jag undrar lite generellt hur utbrett det är med bokcirklar. Breakfast bookclub är ju till exempel en jättebra idé! Är ni med i bokcirklar?

Oprah och hennes bokklubb

Oprah är något av den bästa jag vet. Det är så himla amerikansk, det är så himla smaskigt. Det är så fult att gilla henne vilket gör att det blir så himla mycket roligare att säga att man är kär i henne när man sitter i ett sällskap och har druckit fem öl och rökt för många cigaretter. Folk blir direkt provocerade och ifrågaställande.

Jag älskar att hon har makten och härligheten. Och jag älskar att hon har en bokklubb som faktiskt innehåller en rad vettiga böcker. Nu är jag inte så naiv att jag tror att Oprah personligen valt ut alla dessa böcker, det sitter nog ett betalt gäng bakom den härligheten, men oj, en sådan boksmak!

Böcker som varit med i bokklubben (den startade 1997, jag orkar inte lägga in alla böcker sedan dess utan väljer åren 2005 - 2009. Vad som hänt 2010 hittar jag inte):

2009

Say You're One of Them Uwem Akpan

2008

The Story of Edgar Sawtelle David Wroblewski

A New Earth Eckhart Tolle

2007

The Pillars of the Earth Ken Follett

Love in the Time of Cholera Gabriel García Márquez

Middlesex Jeffrey Eugenides

The Road Cormac McCarthy

The Measure of a Man Sidney Poitier

2006

Night Elie Wiesel

2005

A Million Little Pieces James Frey

Light in August William Faulkner

The Sound and the Fury William Faulkner

As I Lay Dying William Faulkner

Jag älskar projekt. Jag har funderat på att ha ett Oprahprojekt. Men jag vet inte om jag orkar (jag är väldigt duktig på att lägga ner projekt). Vi får se om det här leder någonstans helt enkelt.

Googla före eller efter?

Läste ut nästa bokklubbsbok, James Frey - Bright Shiny Morning, förra veckan och vill inte avslöja för mycket men jag klickade ju trots allt "gilla" på Jennys inlägg tidigare idag. Och nu längtarlängtarlängtar jag tills Bokcirkus! träffas nästa gång och vi ska diskuterar den. Men eftersom det är sommar och sol och semester så har vi ju inte nästa dejt förrän om en månad. Herregud! Förhoppningsvis fortsätter solen skina och jag läser femsexsju böcker och tiden rusar iväg, men jag kan ändå inte låta bli att googla ihjäl mig kring boken innan dess. Redan börjat. Älskar att googla böcker när jag läst ut dem, hatar att göra det innan boken är läst. Hur gör ni? Googlar före, efter eller aldrig?

Tjärlek till en bok

Ojojoj.

Just nu läser vår bokcirkuscirkel boken Bright Shiny Morning av James Frey. Jag är hunra sidor in och jag kan redan nu säga att det är kommer vara en av de bästa böckerna jag läst. Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på den.

Vi får inte diskutera böcker innan vi har våra bokklubbsmöten egentligen, men det skiter jag i den här gången. Är ni smarta där ute, och det tror jag att ni är, så köper ni den här boken (som bara finns på engelska (tror jag), eftersom

"Sverige gav Bonnier Fakta ut den svenska översättningen, "Tusen små bitar", och uppföljaren "Min vän Leonard". Men de har tackat nej till "Bright Shiny Morning".
- Vi var några stycken här som läste den, och den kändes inte superhet, säger förläggaren Abbe Bonnier." - DN

Läs den med oss! Den 3 augusti kommer vi att träffas och prata om den här boken.

Bokklubba

Piratförlaget tipsar i sitt magasin (jag läser tydligen magasin om de är gratis) för 2010 om hur man bäst går tillväga när man bildar bokcirklar. De tycker att man ska tänka i tema och blanda deltagarna.

Vår fina Bokcirkus! är väldigt homogen och hittills verkar det inte ha blivit alltför upprörda diskussioner där vi tyckt olika. Det närmaste vi kommit är nog en liten meningsskillnad om vilken av de lästa böckerna Tipping the velvet och Purple Hibiscus som var bäst. Jag tror att Tipping the velvet vann mot min vilja. Vi kommer från typ samma bakgrund: alla är inflyttade till Stockholm, alla är utbildade, ja sen är vi vita, tjejer och i ungefär samma ålder. Alla vill helst läsa pocket och fastän vi sagt att vi bara ska läsa böcker som finns på svenska verkar det som om alla ändå läser dem på engelska ändå.

Det var egentligen inte så här jag trodde att det skulle bli. Jag trodde att jag skulle få läsa böcker jag inte ville läsa. Att det skulle vara lite tråkigt och en hel ny värld. Istället har jag fått fantastiskt fina bokvänner (även om jag kände alla sen innan), fniss, vin, fika, Kuba cola och någon att prata böcker med.

Piratförlag tipsar om följande sidor om bokklubbar:

Bokhora

Bokcirklar

Bokcirkel online

Dagens bok

Bortskämda Nancy

Vi hade för en vecka sedan bokklubbsmöte. Jag drack Kuba Cola, Cia åt frukost, fast det var efter jobbettid, Anna hade precis flyttat till ny lägenhet, Saras elever hade precis slutat skolan och Evelina fick personalen att göra specialspecialmat till henne.

Jag älskar min bokklubb. Mycket. Men det var en parentes. Nu till det viktiga:

Vi hade läst (och med läst då menar jag att alla andra hade läst, eller nästan läst ut den utom jag) Kyssa sammet/Tipping the velvet av Sarah Waters.

Jag gillar inte recensioner som ägnar sig åt att berätta vad boken handlar om, så det tänker jag inte göra, det kan ni googla fram om ni vill veta lätt som en plätt om ni trycker här. Istället tänkte jag skriva om mitt bubblande ogillande för huvudpersonen Nancy och mitt nyfunna intresse för bokens tema.

Huvudpersonen Nancy börjar på sida ett som en tråkig tjej som bor hemma hos sina föräldrar, blir förälskad i Kitty, hennes blivande flickvän och flyttar till London med henne (nu är det varnining för spoilers här kan jag tillägga - som ni även får om ni läser den otroligt dåliga baksidan till den svenska versionen - gör det inte!). Här gillar vi Nancy. Vi gillar henne i den första delen av tre (som för övrigt, tyckte vissa i sällskapet med fördel hade kunnat göras till tre olika böcker), det gör vi. Hon är blyg, naiv på ett sött sätt och hon är kär.

I del två börjar jag ogilla Nancy. Hon blir odräglig. Självcentrerad, bortskämd, ja naiv är hon ju redan. Ingen man vill vara kompis med. Ungefär här i boken kommer jag att tänka på en annan litterär person jag hade svårt med: Curtis Sittenfelds Alice i boken American wife. Alice och Nancy är varandras motsatser. De skulle verkligen inte gilla varandra, Nancy hade kanske stött på Alice, medan Alice skulle ha rynkat näsan. Ännu en parentes.

I tredje delen skärper Nancy till sig lite. Jag gillar henne lite mer, hon blir trevligare när hon är kär, när hon inte springer omkring som en kåt tonåring som är ute på fyllan en lördagsnatt och vill knulla allt som rör sig. Korrektion: alla tjejer som rör sig.

Jag funderar på om Sarah Waters själv gillade sin huvudperson och om hon ogillade henne, var det inte svårt att skriva om någon som man ogillar? Varför har hon lagt dessa egenskaper på Nancy och är det bara jag som irriterar mig på Nancy och vill ge henne en käftsmäll, alternativt hålla henne i handen och berätta för henne att hon inte bara kan flytta in till folk som hon träffat en gång. Det irriterar mig att det går bra för henne gång efter gång, utan att hon egentligen behöver kämpa för det. Kanske är det avundsjuka?

På bokmötet diskuterade vi även miljön, som handlingen utspelas i. London på 1880-90-tal. Det är trånga gator, kvinnorörelser, fylla, horeri, fattigdom, extrem rikedom, smuts och transpåkläderi. Det är glammigt och valen som Nancy gör, till exempel när hon bestämmer sig för att gå på gatan, eller lyxprostituera sig, ses som aktiva, självvalda. Det får oss att reagera på att om berättelsen tagit plats idag skulle antagligen de aktiva valen inte ses så självklara och glamourösa. Så spännande. Inte av oss. Istället skulle vi se Nancy som ett offer, kanske hade hon varit en av de där flickorna från Vitryssland som bott i en lägenhet i ack, Sundbyberg medan rika advokater knullat henne i rumpan och inte varit Nancy, lyxhora för en rik kvinna som tände på att hon fick misshandla en ung tjej och sedan glömma bort henne för natten.

Vi gillade boken. Vi gillade den mycket. Mest gillade Sara och Anna den. Tillsammans gav vi den ett genomsnittligt betyg på 4,62.

Till nästa gång valde vi mellan fyra olika böcker och kom fram till att vi ska läsa James Frey - Bright Shiny Morning.

Bättre sent än aldrig?

Att ha en bokklubb är väl egentligen inte speciellt hett. I ärlighetens namn är det inte så länge sen jag själv funderade över vad som kunde få folk att starta en klubb för att läsa. Men så påbörjade jag min utbildning* med många seminarier där mängder av litteratur diskuterades. Många av mina favoritböcker är lästa som kurslitteratur med efterföljande seminariediskussioner och det är bara larv att påstå att de skulle vara mina favoriter utan de där diskussionerna. Det var oerhört givande att inse att det går att tolka text så totalt olika, för även om jag ju förstått det i teorin hade jag väl egentligen aldrig upplevt det i praktiken. Att plötsligt få en helt annan synvinkel på något som man själv inte ens reflekterat över att det ens skulle kunna tolkas på annat sätt är häftigt och gav många aha-upplevelser. Och så tog utbildningen slut. Ut i arbetslivet och jag hade tid att läsa precis vad jag ville istället för det som stod på litteraturlistan och gud så jag saknade diskussionerna! Emellanåt hade jag allvarliga planer på att börja plugga igen bara för att få tillgång till de där hett efterlängtade diskussionerna kring böckerna jag kanske inte ens fick välja själv. Tills det gick upp ett ljus: Bokklubb! Det är okej att kalla mig trögfattad och det tog säkert två år från att ljuset gick upp tills det blev en bokklubb (och då var det inte ens min förtjänst). Men gud så jag älskar att ha en boklubb!

* Medie- och kommunikationsvetenskap, Engelska och Kreativt skrivande - en kombination jag hett rekommenderar ur fler aspekter än bara för kurslitteraturen.