Ny bokcirkus!läsning.

Vid senaste valet av böcker var temat helt enkelt böcker jag vill läsa. Med ett undantag, faktiskt, som tursamt röstades ner. (Kallas även utfyllnad/tidsbrist/pepp på de andra.)

Listan blev som följer (i betygsordning):

John Green: The fault in our stars

Sylvia Avallone: Stål

Katarina Wennstam: Svikaren

Bengt Ericson: Den nya överklassen

Linda Olsson: Det goda inom dig

Vi ska alltså diskutera The fault in our stars nästa gång vi ses. Wihooo!

Vilken bok fick du i julklapp?

bokcirkus! svarar:

Fick du böcker i julklapp? Vilka böcker?

Evelina: Jag fick inte en enda bok! Det var lite märkligt. Men samtidigt är jag glad, för det betyder ju att jag själv "måste" köpa de böckerna jag önskade mig.

Cia: Jag fick Det Röda Fältet av Mo Yan. Oftast blir det något av årets nobelpristagare i litteratur varje jul, men det hade jag hunnit glömma så det blev en jätterolig överraskning. Det ger mig ett tillfälle att läsa något jag antagligen inte skulle ha gjort annars.

Jenny: Jag fick Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri och den nya av Nina Hemmingsson, med en urfin dedikation i!

Sara: Jag fick Gräspojken av Christer Lundberg (Christer i P3 that is!), Resa i Sharialand av Tina Thulander, Little Bee av Chris Cleave (ja, den som jag utsåg till 2012 års bästa bok, fastän de bytt namn på den?!) samt diverse pekböcker, sagoböcker samt en sångbok. Fast de sista var kanske mer till min son, om vi nu ska vara noga.

Anna: Jag har inte fått några böcker.

Vilka böcker fick ni?

Vilken bok ser du fram emot 2013?

bokcirkus! svarar: 

Vilken bok ser du fram emot 2013?

Sara: Nyckeln, tredje delen i Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens böcker om Engelsfors efter Cirkeln och Eld. Kommer hösten 2013.

Jenny: Jag är med Sara på den där. Skulle inte ha något emot ifall Khaled Hosseini (var tog du vägen?) eller Chimamanda Ngozi Adichie kom med något nytt heller

Evelina: Jag har ju skitdålig koll på böcker som ska komma ut. Men om jag fick önska skulle jag vilja ha en ny Augusten Burroughs-bok och en ny från James Frey. Borde kanske kolla hur realistiskt det är.

Anna: Jag har absolut ingen aning om vad som kommer nästa år. Vet således inte riktigt vad jag ska skriva här.

Cia: Jag läser ju väldigt sällan nya böcker eftersom sannolikheten är större att de bästa böckerna redan är utsållade ur tidigare års utgivning. Jag ser därför fram emot ett riktigt bra tips på en bok som redan finns och passar min smak perfekt.

Bästa bok-julklappstipset?

bokcirkus! svarar:
Ditt bästa bok-julklappstips, och till vem?


Anna: JAMES FREY TILL ALLA! Ok?

Jenny:  Jag har tre tips: 1.) Jonas Crambys Texmex från grunden som jag har pratat om tidigare. 2.) Att köpa en tidig utgåva av julklappsmottagarens favoritbok (om de gillar en gammal bok vill säga). Och 3.) ungefär ALLT från Out of Print, till exempel en Alice in Wonderland-tischa.

Evelina: Jag gillar ju att ge bort böcker jag tycker att alla borde läsa och lära sig något av. Så jag säger Monster av Micael Dahlén. Den är lättläst också.

Cia: På julen ska det vara roligt att läsa och man ska läsa så mycket som möjligt. Jag tipsar därför om flera i rad av Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse (som är roligare, smartare och bättre än tv-serien) eller av Val McDermids böcker om psykologen Tony Hill och polisen Carol Jordan. Väldigt detaljerat och ibland lite för spännande.

Sara: Jag vill ge Hungerspelen-trilogin till en tonåring som inte säger sig läsa böcker.

Anna (igen): Åh. Jag borde ju svara något vettigare här. Kanske Jag saknar dig, jag saknar dig till tonåringar (och vuxna)? Vet inte varför jag tänkte på den nu, jag har inte läst den på ca hundra år. Den bara dök upp i huvudet.

Sämsta boken 2012?

Då var det dags för oss att svara på fråga nummer två!

bokcirkus! svarar: 
Vilken är den sämsta boken du läst 2012?


Jenny: Jag är ledsen den som valde den, men bokcirkus!-boken Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner var ett jävla sömnpiller!

Evelina: Måste tyvärr också säga Mordet i Eiffeltornet. Jag som trodde att jag lätt kunde läsa halvtaskiga deckare utan problem blev motbevisad. HERR-E-G-UHUU-D så tråkigt det var.

Sara: Haha, säger samma. Kom ingenvart i den boken.

Anna: Jaha! Bara dissa min bok! Bara gör det! Dock att jag nog håller med...

Cia: Jag fortsätter tyvärr också att dissa Anna. Dock att jag ju verkligen gillade Eiffeltornet. Tyckte däremot verkligen inte om Grow Up eller vad den hette.


(Vilka böcker som var de bästa 2012 hittar ni här)

Bästa boken 2012?

Nu när det börjar närma sig jul, nyår och ett sprillans nytt år är det dags att summera 2012. Det gör vi i bokcirkus! genom att svara på några mycket viktiga frågor rakt upp och ner, och här kommer den första frågan:


bokcirkus! svarar: 
Vilken är den bästa boken du läst 2012?


Cia: 112263 av Stephen King. En hypotetisk skönlitterär historia om huruvida det skulle vara möjligt att vrida tiden tillbaka till den 22 november 1963 och eventuellt förhindra mordet på John F Kennedy samt hur händelsen i sig skulle påverka framtiden. Mycket intressant.

Jenny: Jag säger Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet av Ida Säll. En väldigt tunn och fin bok med små berättelser om en barndom som liknade min.

Evelina: Det känns som att mitt 2012 blev ett rätt mediokert läsår, men jag väljer The Slap. Älskade läsupplevelsen och så fort jag ser boken i en butik blir jag lite varm i hjärtat och börjar fundera på vem jag ska köpa boken till.

Anna: Jag tänker främst på Jodi Picoults Nineteen Minutes och David Nicholls One Day. Min mesta favorit av de två är nog One Day. Inte för att det är värsta storverket men för att jag längtade efter den när jag inte läste och för att jag saknade den när den var slut.

Sara: Jag säger Chris Cleaves The other hand. För att jag liksom aldrig slutade läsa förrän den var slut, och för att jag grät och blev drabbad, och jag gråter rätt sällan till böcker.

Rapport från den lättlästa hyllan

Har den senaste tiden mest velat läsa lättsmälta böcker, det kommer ju alltid sådana perioder. Kanske kan det höggravida tillståndet jag är i ha viss inverkan också, men det kan likaväl vara höstmörkret. Rastlösheten som gör att jag varken tar mig för större projekt (tjocka svåra böcker) eller vill läsa deckare (är alldeles för blödig just nu).

Tänkte snabbt bara rapportera hur de lättlästa veckorna förlöpt hittills.

Jag började läsa Sami Saids Väldigt sällan fin för någon vecka sedan, men orkade faktiskt inte avsluta den. Alldeles för lågt tempo och inte alls lättsmält. Kände heller inte att jag lärde känna någon i boken på riktigt, vilket gjorde det tråkigt.

Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling var exakt vad jag behövde sedan. Dicklit som bara flöt! Sedan kom veckans höjdpunkt. Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Älskade! Kanske mer än Cirkeln, eftersom jag upplevde att jag lärde känna människorna bättre den här gången. När blir dessa böcker film? Det måste de ju bli.

Himlen börjar här av Jandy Nelson är en lättsmält tonårsbok, men inget jag kommer minnas om ett år. Dock var ju detta inte heller poängen med min läsning just nu, det skulle vara tidsfördriv och lättsamt och ja, där lyckades Nelson bra.

Mian Lodalens Smulklubbens skamlösa systrar (verkar vara slutsåld hos förlaget?) är jag halvvägs igenom just nu, och den känns väldigt Martina Haag/Bridget Jones/Marian Keyes på något vis. Förutom att det är andra scener, sammanhang där flator hänger och politisk ilska mot hbtq-orättvisor från författarens sida som skiner igenom, så är det ändå den där misslyckade tjejen som ska vara charmig. Som gör bort sig, är totalt pank och som har vänner som ständigt står vid hennes sida medan hon väntar på Telefonsamtalet. Jag vet inte, jag kanske bara är trött på den här sortens lättsmält litteratur. Det är ju ändå uppfriskande att det inte är en Man som ska kliva in och rädda Kvinnan. (Hoppas jag, den är ju trots allt inte utläst än.)

Så. Slut på min rabblande läsrapport. Ge mig gärna tips på fler lättsmälta böcker att läsa, jag ska trots allt vara föräldraledig i några månader till.

"De kräsna kunderna beställde ändå sina böcker på nätet"

Jag plöjer inte så många böcker just nu. Det låter sorgligt, och det är ju lite sorgligt, men så är jag också höggravid, och trött som aldrig förr.

Vad jag däremot läser varje vecka, är tidningen Fokus. Den här veckan med ett långt fascinerande reportage om bokförläggarbranschen. Om Bonniers, i synnerhet, som tar över marknaden mer och mer, och därmed puttar ut de mindre förlagen i marginalerna. Det är skrämmande, hur likriktad branschen blir när marknadsavdelningarna får styra. När böckerna bedöms utifrån förväntade försäljningssiffror, nästan oavsett språklig kvalitet. När man hellre säljer 100 000 av samma bok, än 1000 stycken x 100 olika författare, även om man kan tycka att matematiken går jämnt upp. Effekten blir alltså de massiva bokborden som man kan se på Ica Maxi, där man säljer Läckberg och Zlatan-boken, men inte så mycket mer, med följden att de mindre författarna får svårare att slå sig fram, så klart.

Ni kan läsa reportaget här, och det tycker jag faktiskt att ni ska göra. 

Medelhav och annat skryt

Läslusten kom ungefär samtidigt som semestern för mig. Tur det! Nu har jag spenderat två veckor i södra Frankrike med dagliga salta bad, vackra byar och nattliga läsmaraton.

Bäst var The other hand (som Linn också älskade). Eller The imperfectionists. De är faktiskt ruggigt bra böcker båda två och springer över mållinjen samtidigt. LÄS!

Sen gillade jag faktiskt Jellicoe Road rätt mycket, till skillnad från somliga. Och Vi har redan sagt hejdå var helt okej, även om den inte drabbade mig. Intressant det där med hur jag kände igen vissa delar av mitt eget singelliv i Stockholm, tror att det gjorde boken bättre, ännu mer realistisk. Plus: gillar att kapitlen inte kommer i ordning!

Sämst var The Greatest Love Story of All Time. Den kan ni hoppa över. Det var tråkig Bridget Jones-underhållning, och när jag tänkte att jag ville ha något lättsmält så blev det bara skämskudde och tråk av det. Har generellt svårt för böcker där jag måste skämmas för huvudpersonen, har alltid haft.

Guideboken var helt okej, fast vi använde mest kartan för att inte köra fel. Det gick oftast bra, men inte alltid.

Serier som är mer än dassläsning

När jag var liten så var serier synonymt med sommarstugan.  Jag minns dagar då det regnade och man låg i överslafen, precis under det sneda plåttaket och det smattrade så att man knappt hörde något annat. Sen bläddrade man igenom Fantomen, Dennis och 91:an från sextiotalet medan kaffet bubblade genom bryggaren i köksvrån intill, och det fanns fläderblomssaft till alla barnen.

Serier var någonting för barn. Det var Kalle Anka och Bamse och det var innan bokslukaråldern kom. Eller något man läste på utedasset i den där andra sommarstugan.

Sen blev jag trettio år gammal och läste Liv Strömquists Ja till Liv!. 

En sån fantastisk bok! Hennes samhällssatir är strålande, och delen om att alla barn är kristdemokrater, den är för träffsäker för att återges. Detta är vad serier för vuxna ska vara. Roliga, sorgliga, träffsäkra och arga. För arg är hon, på mycket i samhället. Med rätta, vilket hon också visar upp. Den är ännu mer fantastisk än Prins Charles känsla för stil, en av hennes tidigare böcker som jag plöjde i vintras.

Efter denna läste jag Mats kamp, av Mats Jonsson. Till skillnad från Strömquist skriver han en enda lång historia/serie i boken. Dessutom är denna självbiografisk. På något vis tycker jag att serieformatet passar Strömquist bättre, där kortare historier/poänger förstärks av bilderna. Jonssons berättelse hade kunnat vara en "vanlig" skönlitterär bok, han har så mycket att berätta att man ibland bara läser pratbubblorna ändå. Dock: en bra bok, oavsett format! Sådär vardagsrealistisk att jag tror att de flesta småbarnsföräldrar kan känna igen sig. (Vad vet jag om detta egentligen?) Han tecknar och skriver så att man känner.

Kort sagt: serier är så mycket mer än regniga sommardagar i sommarstugan, det finns riktigt bra vuxenserier. Dessutom är båda böckerna bra presenttips!

Heja Zlatan!

Åh denna somriga helg alltså! Semesterkänslorna ökar i takt med att grannens grill-rök sipprar in genom den öppna balkongdörren. Och! Jag har äntligen läst ut Zlatan-boken! (Vilket gav mig helt illröda lår pga läst för länge i solen. Verkar som att det är obligatoriskt att skaffa sig en ojämn solbränna på försommaren.)

Jag borde såklart ha läst den för länge sedan, när mina elever läste den. Men ändå känns det på något vis bra att ha kommit ikapp. Det mest fascinerande med boken tycker jag fortfarande är att den når målgrupper som annars sällan läser böcker alls. Ofta verkar detta vara den enda bok de har läst.

Det är konstigt egentligen, att jag ens läst ut Zlatan-boken. För jag är ju helt ointresserad av olika spanska coacher, italienska fans och ilskna fotbollsfarsor från Malmö FF. Ändå är det någonting som gör att boken blir intressant. Kanske är det talspråksformatet, det lättsamma upplägget, eller så är det helt enkelt bara nån jäkla skvallernerv som den trycker till. För jag vill veta mer om ungarna och frun och hans tankar om klassresor och pengarna han tjänar.

Hans bakgrund och hur han tagit sig så långt trots uppväxten i Rosengård med hans stundom trasiga familj är basen i historien. Det är också detta som är intressant. Trots alla tränare, förhandlingar, lagbyten och matchreferat med klacksparkar i krysset så läser jag vidare. Det får vara värt några brända lår, att kunna säga till eleverna att jag har plöjt boken om Zlatan. Precis som dom. Och precis som jag tror att folk kommer att göra på stränderna i sommar.

Hungerspelen, igen

Jag har också fastnat i Hunger Games-trilogin. Bokslukade allihop fastän jag inte hade tid, fastän jag är i en lässvacka.

Och nu kommer filmen! Och jag blir nervös, för tänk om filmen inte är så som boken var i mitt huvud, och tänk om den är dålig? Vill jag förstöra den då? (Fast ändå så är jag så himla pepp på att se den att jag precis kollade hur många platser det fanns kvar på bion i helgen.)

Jag har också tänkt, ända sedan jag började läsa första delen, att vi borde ha läst denna ihop i bokcirkus! Att den är perfekt att diskutera, speciellt när tredje delen kommer och saker och ting blir lite mer smutsiga. När de goda kanske inte är så goda och de onda kanske också bara söker överlevnad och saker och ting blir riktigt fula.

Jag hoppas att kidsen där ute som läser den här diskuterar människosynen och framtiden och övervakningssamhället och reality show-världen när de läser. Krigen, jag hoppas att de diskuterar krig. Det fula, det som gör ont.

Sen hoppas jag att filmen är bra också. Så att ännu fler upptäcker Collins Panemvärld och tvsända spel.

Läslördag

Jag är ensam hemma i helgen. Har dessutom bestämt mig för att verkligen vara det idag. Ensam. Hemma.

Har därför som projekt att (förutom att at some point ta mig ut i det vackra vintervädret) läsa tre böcker. Lyssna på klassisk musik ska jag göra! Och läsa böcker! Låter flott, gör det inte?

Baka bröd ska jag också göra. Och dricka rödvin. Men bokläsningen SKA prioriteras nu, efter alldeles för många kvällar och helger utan läsning. (Borde således lägga bort datorn ganska snart, ehm.)

Jag ska läsa:
1. Andrew Kaufmans All my friends are superheroes (har kommit halvvägs, den är kort och fantastiskt annorlunda)
2. Catching fire av Suzanne Collins (del två i Hunger Games-trilogin, mycket förväntansfull)
3. bokcirkus! senaste bok.

Lite mer kaffe nu bara, så är det dags. Mmm. Läslördag.

Rapport från flickrummet

Ni vet när man åker hem till sina föräldrar över julen? Bor i flickrummet, går till dukat bord när någon skriker Nu är det mat!, sover alldeles för länge och kommer hem lite för full på juldagsnatten? Känslan. Är ni med mig?

Jag har gått totalt in i detta tonårsjag. Efter att juldagarnas supersocialiserande var över plöjde jag två böcker som jag antagligen hade älskat om jag var sexton. Också. Cirkeln har jag velat läsa länge, en snackis 2011, och vad som verkar vara en välskriven ungdomsroman. Och den höll måttet, den höll måttet sådär att jag låg uppe till sent på natten och läste. En dag senare var den slut. Häxor ni vet, och magiska grejer. Och skola och ungdomar. Mycket bra ingredienser enligt mig. (Och ja, jag tycker om Harry Potter också, om ni inte räknat ut det redan.)

Efter denna tegelsten tog jag mig an nästa. The Hunger Games. Jag kan säga en sak, och det är att den inte direkt är lättare att lägga ifrån sig. Det gick inte! Även om jag förstår att detta inte är fiiiiin nobelprislitteratur, så spelar det ingen roll. För jag läser och läser och läser och känner att ja! Det var precis detta som jullovet skulle vara till för. Att sträckläsa. Och jag älskar ju ungdomslitteratur, vilket passar bra just detta jullov när poängen var att få försvinna in i andra världar ett tag. Ser fram emot att se den på bio i mars också, den känns som en bra historia att filmatisera. (Ser att den kommer lagom till min trettiårsdag, känns ju passande.)

Som en trulig sjuttonåring masade jag mig upp till frukosten klockan tio över elva i morse, The hunger games var utläst sent i natt. (Sen gick jag på bio med mamma och såg den senaste Twilightfilmen.) Jag erkänner, det är rätt skönt att få vara tonåring ibland, det är det faktiskt.

Boken som bytte namn.

När vi träffades för söndagsbrunch med bokcirkus! hade alla som bekant läst olika böcker. Jag öppnade paketet med Tio små negerpojkar av Agatha Christie. Ett loppisfynd som Jenny ännu inte tagit sig an. En gammal bok, visar det sig.

För när jag googlar boken så inser jag att anledningen till att jag inte får några träffar på bokhandlarsajterna på boken, är att den faktiskt inte heter så längre.* Nu heter den Och så var de bara en. Det är ju mer likt den engelska titeln And then there were none. Förutom! Förutom att den svenska titeln plötsligt har en survivor. Intressant. (Varför har man gjort så?)

Argumentet är att man inte vill såra någon med en boktitel, och det är ju absolut legitimt. Jag undrar bara om man har ändrat översättningen/texten i boken också? För trots allt så åker dessa tio personer till "negerön". Och där finns det tio statyetter med "negerpojkar". Och versen som morden baseras på handlar också om negerpojkar. Är det någon som vet hur de har hanterat detta i nyupplagan? Om inte annat är den ju i de äldre upplagorna, likt den jag läste, ett tidsdokument. Något att visa barnbarnen när man förklarar hur ord kan ha olika laddning i olika tider, och hur man såg på människor förr i tin.

Boken ger mig samma tanke som Matilda gjorde nyss. Varför har jag inte läst den innan? Och varför känns det liksom som att jag har läst den? För det gör det. Sådana här klassiker är liksom redan lästa, utan att man egentligen vet vad som händer. Det är en läsvärd bok, den höll mig uppe i sträckläsning några timmar en natt, och den är väl värd sin klassiker-status. Den får 4 av fem bokcirkus!poäng. Sen är den kort också, vilket klassiker väldigt sällan är.

*För övrigt har boken på engelska också haft titeln Ten little niggers och Ten little indians enligt wikipedia, så där verkar man ha resonerat likadant.

Zlatan, Zlatan, världens bästa Zlatan.

Det var innebandyturnering på min skola häromdagen. Svetten, ropen och klubborna flög, och jag hängde med eftersvettiga sextonsjuttonåriga killar på läktarna medan jag hejade. De är så otroligt fina, mina elever.

Men nu var det ju inte det vi skulle prata om, utan snarare om det där samtalet jag hade med ett gäng om Zlatan. Denna förortsidol, denna ikon, denna omdiskuterade stjärna.

Så säger en elev:(Och nu citerar jag absolut inte ordagrant tyvärr, kan ej med rätta återge deras språk.)
Asså ni måste läsa boken. Man kan inte sluta. Sara, du vet, jag läser ju aldrig böcker, aldrig, men den här boken! DU MÅSTE LÄSA DEN. Han överdriver ju, men det är ändå intressant ju. Han baxade cyklar och sådär innan ju! Och de hade bara mjölk och öl i kylen! Det kan inte vara så ju? Och de andra ville typ inte ha honom i laget, asså typ föräldrarna.

En annan elev håller med och de pratar om vad som kan vara sant versus överdrift. De andra ska få låna boken eller ska, är på väg, håller på att läsa den. De ska! De ska!

Och jag vet att det skrivits om detta förut, hur Zlatan får förortsgrabbarna att läsa. Men det tåls att säga igen. De läser. De som inte har någon vana av böcker, de känner glädje över att läsa.

Jag borde verkligen läsa Jag är Zlatan på jullovet själv, så att jag kan diskutera den med eleverna innan hajpen är över. I vilket fall är jag himla glad över den recensionen som jag fick där, på läktaren. Och för frågorna jag får i korridoren om var man egentligen kan köpa boken.

Det lilla geniet.

Jag hittade boken Matilda när skolbiblioteket rensade ut (gav bort) böcker i våras. Återfann den i klassrummet ett halvår senare. Läste ut den under några novembermörka pendeltågsresor.

Varför har jag inte läst den förut? var min första tanke. Det är ju en briljant bok! En bok att läsa på engelska med de lite äldre barnen, om du känner sådana. Läs högt! (Om du nu behöver en anledning till att läsa barnböcker alldeles själv, vilket inte jag gör.)

Ett plus för att den får en att asgarva bland sju-på-morgonen-trötta medresenärer en vanlig måndagmorgon.

Några böcker jag skulle vilja ha olästa.

Min killes föräldrar ska åka till Thailand snart, (LYLLOS!!) och hans mamma vill ha boktips. Linn är ju en pärla, så där kan man ju botaniera bland massor av fina ideér om man sitter för länge och knappar runt i internetbokhandlarna. Nu är hon dock på annan ort, och dricker förhoppningsvis öl istället för att skriva boktips, så jag gör ett försök att samla ihop några av mina favoriter.

Svårt att veta vad som redan är läst, eller vad som gillas, men here goes mina klassiker i boktipsväg:
American Wife/Presidentens hustru - Curtis Sittenfeld. En bok man kan svepa, som är lite göttigt skvallrig om Bush-familjen och samtidigt inte tung av politik.

En dag- David Nicholls. För att den är högaktuell och lättläst och bra strandlektyr.

Half of a yellow sun/En halv gul sol- Chimamanda Ngozi Adiche. För att man (jag) oftast läser alldeles för lite böcker från annat än europeiska/amerikanska författare. Plus att den är så jävla bra.

Allt av James Frey. Vi brukar tycka det, några av oss här på bokcirkus!

-----Paus för att kolla bokhyllorna-----

Ah! Just det! A Time Travellers Wife/Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger. För att den är overklig men ändå verklig och för att jag inte alls brukar gilla såna här böcker, men älskar denna.

Eat, pray, love/ Lyckan, kärleken och meningen med livet (GUD VILKEN USEL ÖVERSÄTTNING, min anmärkning) - Elizabeth Gilbert. För att den är mycket lättsmält och får en att vilja överge vardagen, passar alltså mycket bra när man redan är på flykt från höstrusket.

A Thousand Splendid Suns/Tusen strålande solar- Khaled Hossein. Får samma motivation som med Half of a yellow sun.

Freedom/Frihet- Jonathan Franzen. Högaktuell i svensk översättning. Dock varning för att den är bibeltjock!

Sen kan man ju alltid slänga med något av Mia Skäringer, det är en fröjd att läsa hennes texter om man inte redan gjort det.

Vi får väl hoppas att det här räcker till både stranden, flyget och de lata eftermiddagarna på hotellbalkongen. Gaah, avundsjukan. Novembersemester borde vara en mänsklig rättighet.

PS: Det är väl okej att bygga ett helt inlägg på internlänkar va?

Tacksåmycket.

Piratläser ni?

Jag hade en period för något år sedan då jag lyssnade flitigt på ljudböcker. Ibland blev jag så fast i dem att jag gick på Ica i sällskap av historierna, diskade, åkte tunnelbana, ja till och med tränade. Sedan fick jag svårt att hitta ljudböcker, blev dålig på att gå till biblioteket och låna, lyckades lägga in någon som hamnade i oordning i itunes och så tröttnade jag. Det är ett djävla straff att lyssna på en ljudbok i oordning, I'm tellin' ya. Man ba Men hade han inte just rest till New York? Varför ligger han hemma på soffan? Onödig tankekraft.

Nu senast så köpte jag faktiskt en ljudbok via mobilen när jag satt på ett tåg och hade tråkigt. (Jag har en underbar fallenhet för åksjuka.) Jag tycker dock att det är lite dyrt, speciellt som den inte får pryda bokhyllan sedan heller. Hur gör ni? Laddar ni ner ljudböcker? (Vågar man skriva att man bryter mot lagen i en bloggkommentar?) Hur tusan gör ni för att de ska hamna i ordning, sorterar ni själva, eller är det bara mot mig som tekniken pekar finger?

Omatchade böcker.

Det finns böcker som hör till vissa perioder. Deckare på sommaren, i hängmattan med fågelkvitter i öronen. Biografier i soffan under lugna söndagar med kaffekoppen nära till hands. Tjocka böcker som aldrig tar slut när man är julledig och egentligen mest knaprar pepparkakor och klistrar igen munnen med knäck.

Och så finns det böcker man inte alls ska läsa när det är höst och kallt och man är förkyld och tycker lite synd om sig själv.

Jag har precis läst Elin Grelssons Du hasar av trygghet och Johanna Nilssons Hon går genom tavlan, ut ur bilden efter varandra. De är båda två oerhört välskrivna böcker, man känner med huvudpersonerna och får ångestklumpar i magen mest hela tiden. Att barn kan vara så elaka! Fy fan vad jobbigt det är att växa upp! Och herregud vad SVÅRT det är att vara människa!

Läs dem, gör det, de är verkligen riktigt bra, det är inte det. Mitt råd till er är dock att inte plöja båda böckerna inom loppet av en vecka, särskilt inte om det är novembermörkt ute. Du får ett stort nystan av obehag i bröstet till slut. Släng åtminstone in en, kanske två feel-good-böcker emellan. (Vad i herrans namn ska jag läsa nu egentligen, jag lyssnar redan på Anna Jansson på ljudbok, och där är det ju bara mord och elände?)

Att välja böcker utifrån sinnesstämning är en konst, att matcha böcker är en annan. Jag har misslyckats kapitalt med båda konstformerna den här gången.