Det finns böcker som hör till vissa perioder. Deckare på sommaren, i hängmattan med fågelkvitter i öronen. Biografier i soffan under lugna söndagar med kaffekoppen nära till hands. Tjocka böcker som aldrig tar slut när man är julledig och egentligen mest knaprar pepparkakor och klistrar igen munnen med knäck.
Och så finns det böcker man inte alls ska läsa när det är höst och kallt och man är förkyld och tycker lite synd om sig själv.
Jag har precis läst Elin Grelssons Du hasar av trygghet och Johanna Nilssons Hon går genom tavlan, ut ur bilden efter varandra. De är båda två oerhört välskrivna böcker, man känner med huvudpersonerna och får ångestklumpar i magen mest hela tiden. Att barn kan vara så elaka! Fy fan vad jobbigt det är att växa upp! Och herregud vad SVÅRT det är att vara människa!
Läs dem, gör det, de är verkligen riktigt bra, det är inte det. Mitt råd till er är dock att inte plöja båda böckerna inom loppet av en vecka, särskilt inte om det är novembermörkt ute. Du får ett stort nystan av obehag i bröstet till slut. Släng åtminstone in en, kanske två feel-good-böcker emellan. (Vad i herrans namn ska jag läsa nu egentligen, jag lyssnar redan på Anna Jansson på ljudbok, och där är det ju bara mord och elände?)
Att välja böcker utifrån sinnesstämning är en konst, att matcha böcker är en annan. Jag har misslyckats kapitalt med båda konstformerna den här gången.
Och så finns det böcker man inte alls ska läsa när det är höst och kallt och man är förkyld och tycker lite synd om sig själv.
Jag har precis läst Elin Grelssons Du hasar av trygghet och Johanna Nilssons Hon går genom tavlan, ut ur bilden efter varandra. De är båda två oerhört välskrivna böcker, man känner med huvudpersonerna och får ångestklumpar i magen mest hela tiden. Att barn kan vara så elaka! Fy fan vad jobbigt det är att växa upp! Och herregud vad SVÅRT det är att vara människa!
Läs dem, gör det, de är verkligen riktigt bra, det är inte det. Mitt råd till er är dock att inte plöja båda böckerna inom loppet av en vecka, särskilt inte om det är novembermörkt ute. Du får ett stort nystan av obehag i bröstet till slut. Släng åtminstone in en, kanske två feel-good-böcker emellan. (Vad i herrans namn ska jag läsa nu egentligen, jag lyssnar redan på Anna Jansson på ljudbok, och där är det ju bara mord och elände?)
Att välja böcker utifrån sinnesstämning är en konst, att matcha böcker är en annan. Jag har misslyckats kapitalt med båda konstformerna den här gången.
5 kommentarer:
Ja, visst är det en konst att matcha böcker.. Vissa av mina favoritböcker skulle jag nog inte tycka så mycket om, om det inte vore för att jag läste dem vid precis rätt sinnesstämning och rätt tillfälle i livet.
Oh, jag håller med dig. Men när det är mörkt och kallt tycker jag om att läsa deckare. Passar perfekt att krypa upp i soffan då, men som du säger det kanske inte är det ultimata att läsa tragiska böcker när man är lite deppig...då blir världen verkligen svart.
Mm, deckare är kanske tillräckligt långt från vardagen (förhoppningsvis!) för att fungera som verklighetsflykt i mörkret. Ska fortsätta med min ljudbok på tåget i eftermiddag, det blir nog bra.
Jag plöjde Voltaire, Diderot och Goethe sist. Hej då 1700-tal. Nu behöver jag verkligen vila upp mig och unna mig nåt simpelt. Men så är jag ju så kräsen och har dessutom tvångstankar om att beta av klassiker. En bok måste liksom kännas viktig! Har ni läst Ayn Rands Atlas Shrugged förresten? Superbästaste boken.
EmVeHå
/S
Ja, precis så är det! Omatchade böcker är ett elände. Vet att jag skulle gilla Hustvedts Vad jag älskade om jag bara kom i rätt sinnesstämning, men det rätta vemodet verkar aldrig dyka upp och boken förblir oläst.
Skicka en kommentar