Farligt billigt!

Ett bokcafé eller ett bibliotek? Icke! Läkarmissionens second hand-butik i Vällingby. Jag har skrivit lite om den förut, hur farligt det är att pocketböckerna kostar en femma och en inbunden bok en tia. Framförallt eftersom det finns hur mycket böcker som helst där. Älskade att gå dit, men vågade inte göra det för ofta eftersom jag alltid köpte för många böcker som aldrig blev lästa. Så för ett år sen eller så upptäckte jag att de tagit bort hela sitt rum med böcker och bara hade några få bokhyllor i ett hörn av butiken. Blev väldigt besviken och slutade helt gå dit. Men förra veckan promenerade vi förbi och upptäckte att de bytt lokaler och fått den sötaste bokdelen av butiken med kombinerat bokhyllor med böcker och ett litet café. Jag blev jätteglad, men kan stolt meddela att jag lyckades begränsa mig till två böcker: 

Vi har redan sagt hejdå av Daniel Åberg

Handle with care av Jodi Picoult

Min kille köpte en hel drös med vinylskivor för en tia styck, bland annat "Smurfpartaj i Smurfland". 

Bästa boken 2012?

Nu när det börjar närma sig jul, nyår och ett sprillans nytt år är det dags att summera 2012. Det gör vi i bokcirkus! genom att svara på några mycket viktiga frågor rakt upp och ner, och här kommer den första frågan:


bokcirkus! svarar: 
Vilken är den bästa boken du läst 2012?


Cia: 112263 av Stephen King. En hypotetisk skönlitterär historia om huruvida det skulle vara möjligt att vrida tiden tillbaka till den 22 november 1963 och eventuellt förhindra mordet på John F Kennedy samt hur händelsen i sig skulle påverka framtiden. Mycket intressant.

Jenny: Jag säger Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet av Ida Säll. En väldigt tunn och fin bok med små berättelser om en barndom som liknade min.

Evelina: Det känns som att mitt 2012 blev ett rätt mediokert läsår, men jag väljer The Slap. Älskade läsupplevelsen och så fort jag ser boken i en butik blir jag lite varm i hjärtat och börjar fundera på vem jag ska köpa boken till.

Anna: Jag tänker främst på Jodi Picoults Nineteen Minutes och David Nicholls One Day. Min mesta favorit av de två är nog One Day. Inte för att det är värsta storverket men för att jag längtade efter den när jag inte läste och för att jag saknade den när den var slut.

Sara: Jag säger Chris Cleaves The other hand. För att jag liksom aldrig slutade läsa förrän den var slut, och för att jag grät och blev drabbad, och jag gråter rätt sällan till böcker.

Hur ett liv av utsatthet utmynnar i dessa nitton minuter

Idag vaknade vi till nyheten om ännu ett attentat där en masa människor dör. Det som de kallar dödsskjutningarna i Denver. I övermorgon är det ett år sedan Breivik sköt ihjäl folk på Utøya. Jag har just läst en bok om en tonårig som går in i en skola och skjuter ner folk. Jag vet inte vad dessa tre saker egentligen har gemensamt förutom att det handlar mycket om skjutande. Jag tror dock att jag funderar mer över vad mannen på bion i Denver tänkte och kände nu när jag har läst Nineteen minutes än vad jag hade gjort om jag inte hade läst boken. Självklart undrar en ju varför bioskytten har gjort som han har gjort även utan att ha läst en bok som handlar om någon som skjuter, men för mig blir Denver-skytten mer av en person nu. Han blir en sorts Peter Houghton. Om vi glider över till själva boken så kan jag meddela att jag tyckte mycket om den. Det låter kanske lite märkligt med tanke på ämnet men jag tyckte att den var lite ... mysig. Det är förstås väldigt omysigt när folk blir ihjälskjutna men beskrivningen av karaktärernas relationer och tankar runt omkring gav mig denna känsla. Jag tyckte om att lära känna dem. Författaren Jodi Picoult använder sig även av en del humor i boken vilket bidrar till myskänslan. However. Det är inte en mysbok, det är det inte. Den är hemsk och sorglig men även om det är hemskt med folk som blir skjutna är nog det jobbigaste att läsa faktiskt det som leder till att folk blir skjutna, nämligen mobbingen. Att människor kan vara så elaka mot varandra, herregud. Och den här hierarkin som finns i skolan, där alla ska veta sin plats och spela på det. Den! Den finns ju även här i de svenska skolorna. Jag intalar mig att den är än värre i USA, mer extrem, men fasiken vet om det stämmer alltså. 

Jag tycker att boken känns trovärdig, Picoult verkar ha gjort bra research. Hon väver in omständigheter som är viktiga, förklarar hur vi människor kan påverkas. Vad jag tycker är det bästa med boken är just att inget är självklart. The good guys är the bad guys och vice versa. Inget är rakt igenom enkelt.

Vem som vann bok-EM

Jag förstår om ni håller på att dö av spänning vem vann bok-EM egentligen? Va? Va? Jo, det ska jag tala om för er!

Av de böcker som gick vidare till kvartsfinal valde vi ut sex böcker som gick till semifinal. De sex var The End of Mr Y. av Scarlett Thomas, Hour I first believed av Wally Lamb, Amerikanska gudar av Neil Gaiman, The Art of Fielding av Chad Harbach, The fortress of solitude av Jonathan Lethem och 19 minuter av Jodi Picoult. I torsdags när vi träffades så röstade vi på vilka böcker vi ville läsa, med poängen ett till sex. Det visade sig att två böcker kom i final:

 19 minuter av Jodi Picoult  

mot 

Amerikanska gudar av Neil Gaiman. 

Eftersom vi är sex personer i gruppen var risken ganska så stor att det skulle bli jämt. Jag la därför min röst på sophögen och vinnande ur striden, med tre mål mot två vann Neils American Gods. Grattis! säger vi på bokcirkus!.


Vill ni läsa mer om bok-EM kan ni även titta in hos Påhittade nöjen.