Hur ett liv av utsatthet utmynnar i dessa nitton minuter

Idag vaknade vi till nyheten om ännu ett attentat där en masa människor dör. Det som de kallar dödsskjutningarna i Denver. I övermorgon är det ett år sedan Breivik sköt ihjäl folk på Utøya. Jag har just läst en bok om en tonårig som går in i en skola och skjuter ner folk. Jag vet inte vad dessa tre saker egentligen har gemensamt förutom att det handlar mycket om skjutande. Jag tror dock att jag funderar mer över vad mannen på bion i Denver tänkte och kände nu när jag har läst Nineteen minutes än vad jag hade gjort om jag inte hade läst boken. Självklart undrar en ju varför bioskytten har gjort som han har gjort även utan att ha läst en bok som handlar om någon som skjuter, men för mig blir Denver-skytten mer av en person nu. Han blir en sorts Peter Houghton. Om vi glider över till själva boken så kan jag meddela att jag tyckte mycket om den. Det låter kanske lite märkligt med tanke på ämnet men jag tyckte att den var lite ... mysig. Det är förstås väldigt omysigt när folk blir ihjälskjutna men beskrivningen av karaktärernas relationer och tankar runt omkring gav mig denna känsla. Jag tyckte om att lära känna dem. Författaren Jodi Picoult använder sig även av en del humor i boken vilket bidrar till myskänslan. However. Det är inte en mysbok, det är det inte. Den är hemsk och sorglig men även om det är hemskt med folk som blir skjutna är nog det jobbigaste att läsa faktiskt det som leder till att folk blir skjutna, nämligen mobbingen. Att människor kan vara så elaka mot varandra, herregud. Och den här hierarkin som finns i skolan, där alla ska veta sin plats och spela på det. Den! Den finns ju även här i de svenska skolorna. Jag intalar mig att den är än värre i USA, mer extrem, men fasiken vet om det stämmer alltså. 

Jag tycker att boken känns trovärdig, Picoult verkar ha gjort bra research. Hon väver in omständigheter som är viktiga, förklarar hur vi människor kan påverkas. Vad jag tycker är det bästa med boken är just att inget är självklart. The good guys är the bad guys och vice versa. Inget är rakt igenom enkelt.