Skvaller från Leif och mig!

Jag älskar att höra författare prata om andra författare. Inte av typen han/hon är så himla bra, klapp, klapp på ryggen (= vi ligger under samma förlag), utan mer analyserande. Snacka om att jag vred upp volymen när Leif GW Persson i sitt sommarprat (ungefär 40 minuter in) började namndroppa deckarförfattare som han gillar. Om någon borde veta om en deckare är sanningsenlig så borde det ju vara GW (sen om de håller språkmässigt är ju en annan femma).

Hans favoriter verkar vara samma som mina. Åsa Larsson (även om han ogillar att hon har ihjäl alla) och Roslund & Hellström. Sen gillar han även Nesser, som jag inte läst, vill läsa, men inte orkar läsa mig genom alla hans böcker. Och till sist Lapidus.

Lapidus alltså. Har himla svårt för den mannen och hans böcker. Dels för att böckerna är värdelösa, dels för att jag har nära vänner som jobbat med honom både med tv och inom åklagarvärlden och båda säger att han är en skitstövel.

I övrigt gillade jag GWs sommarprat. Man fick vad man trodde man skulle få - en släpig vinröst, lite polisarbete, lite torr humor och De sista ljuva åren.

Facebook

Facebook är bra på så många vis. Medan jag läste Nesser tänkte jag flera gånger att det hade kunnat hjälpa Barbarotti och gänget att klura ut sambandet mellan offren och mördaren. Gu vad de undrade vilka som kände varandra! Jag tänkte MEN KOLLA FACEBOOK! DÄR KAN NI SE OM DE KÄNNER VARANDRA! FINNS DE INTE PÅ FACEBOOK FINNS DE INTE ALLS! Men sen kom jag på att boken kom 2007 och då var det inte så vanligt med Facebook i Sverige. Ju. Annars är det ett hett tips, hör du det Barbarotti?!

Allright Nesser

Min första deckare alltså. Check! Efter Jennys utmaning valde jag att läsa Håkan Nessers En helt annan historia. Jag vill inleda med ett klagomål. Allt eftersom jag läste ramlade boken sönder. De första 200 sidorna ramlade ut i en klump som en egen liten bok, och fler och fler sidor lossnade efter det. Kära Månpocket, kan ni binda/klistra ihop (vad gör man med pocket?) era böcker lite bättre? Merci bien.

Om jag jämför med ”thrillern” Utan ett ord, som jag inte var särskilt förtjust i, är En helt annan historia milslängder därifrån. Det handlar främst om språket. Det är visserligen svårt att kritisera originalförfattaren för språket när jag har läst en översatt version men om jag ser till min egen läsupplevelse irriterade jag mig konstant på Utan ett ord, medan jag inte irriterade mig alls på Nessers språk. Nej, nu ljög jag. Det fanns en återkommande sak som irriterade mig varje gång och som jag fann skrattretande, nämligen hur alla gick runt och sa ”allright” hela tiden. Barbarotti ba ”allright” och Backman ba ”allright” osv osv. Till och med den franska polisen LeBlanc ba ”allright” och då är han ändå fransman och alla vet ju att de inte tycker om att tala engelska. Alltså: lite löjligt. Hur ofta brukar ni gå runt och säga allright? Jag gör det aldrig. I boken tror jag att ordet förekommer på ungefär var femte sida. Nåväl. Språket flyter i övrigt på och jag fnissar till då och då över Nessers vitsiga formuleringar. Handlingen då? Jag tycker att det är en bra blandning mellan Barbarottis privatliv/funderingar och mordhistorien. Man får lite av varje helt enkelt. Jag kan sitta och mysa över hans kärlek till Marianne och till sina barn och i nästa stund klia mig i huvudet över mordgåtan. Jag försökte verkligen klura på vem mördaren var men jag lyckades inte. Känns inte som att jag kunde ha klurat ut det heller, åtminstone inte hela händelseförloppet. Vissa ledtrådar fanns det ju.

Jag gillade den hur som helst, skulle nog ge den en trea åtminstone. Jag är dock inte helt hooked på deckare än, tror att jag ska försöka med ytterligare någon för att se om det är min grej. Kanske någon av de andra på listan från Svenska Deckarakademin?

Utmaning och uppmaning!

Eftersom Anna inte läst en enda deckare i hela sitt liv så får hon här ett uppdrag av mig. (Gu vad kul, hon får gärna utmana tillbaka!).

Anna. Svenska Deckarakademin har sedan 1982 listat bästa svenska krimromanen. Du ska under sommaren läsa någon av följande vinnare under 2000-talet:

• 2000 Aino Trosell Om hjärtat ännu slår
• 2001 Åke Edwardson Himlen är en plats på jorden
• 2002 Kjell Eriksson Prinsessan av Burundi
• 2003 Leif GW Persson En annan tid, ett annat liv
• 2004 Åsa Larsson Det blod som spillts
• 2005 Inger Frimansson Skuggan i vattnet
• 2006 Stieg Larsson Flickan som lekte med elden
• 2007 Håkan Nesser En helt annan historia
• 2008 Johan Theorin Nattfåk
• 2009 Roslund & Hellström Tre sekunder

Nu ska jag ut på stan. Tjipp!