Jag älskar att höra författare prata om andra författare. Inte av typen han/hon är så himla bra, klapp, klapp på ryggen (= vi ligger under samma förlag), utan mer analyserande. Snacka om att jag vred upp volymen när Leif GW Persson i sitt sommarprat (ungefär 40 minuter in) började namndroppa deckarförfattare som han gillar. Om någon borde veta om en deckare är sanningsenlig så borde det ju vara GW (sen om de håller språkmässigt är ju en annan femma).
Hans favoriter verkar vara samma som mina. Åsa Larsson (även om han ogillar att hon har ihjäl alla) och Roslund & Hellström. Sen gillar han även Nesser, som jag inte läst, vill läsa, men inte orkar läsa mig genom alla hans böcker. Och till sist Lapidus.
Lapidus alltså. Har himla svårt för den mannen och hans böcker. Dels för att böckerna är värdelösa, dels för att jag har nära vänner som jobbat med honom både med tv och inom åklagarvärlden och båda säger att han är en skitstövel.
I övrigt gillade jag GWs sommarprat. Man fick vad man trodde man skulle få - en släpig vinröst, lite polisarbete, lite torr humor och De sista ljuva åren.
Hans favoriter verkar vara samma som mina. Åsa Larsson (även om han ogillar att hon har ihjäl alla) och Roslund & Hellström. Sen gillar han även Nesser, som jag inte läst, vill läsa, men inte orkar läsa mig genom alla hans böcker. Och till sist Lapidus.
Lapidus alltså. Har himla svårt för den mannen och hans böcker. Dels för att böckerna är värdelösa, dels för att jag har nära vänner som jobbat med honom både med tv och inom åklagarvärlden och båda säger att han är en skitstövel.
I övrigt gillade jag GWs sommarprat. Man fick vad man trodde man skulle få - en släpig vinröst, lite polisarbete, lite torr humor och De sista ljuva åren.
3 kommentarer:
Oj, jag gillar samma deckarförfattare som Leig GW Persson... det måste ju betyda att jag har bra smak :-)
Inte dumt! Började lyssna på honom men lyssnade aldrig klart. Får ta tag i det! :-)
Här kommer en kommentar från en författare, visserligen en fullkomlig gröngöling jämfört med GW och även Lapidus, om man räknar antalet publicerade böcker.
Båda två skriver spännande böcker med mycket handling osv. Det händer grejer, vilket väl är vad thrillers/deckare/spänningsromaner ska handla om?
Men vad händer med karaktärsutvecklingen? Jag inbillar mig att om deras personer fanns i verkligheten, borde de möjligen påverkas på lite annorlunda sätt. Tricket verkar vara att titta in i karaktärernas skallar utan att tempot och spänningen blir alltför lidande...
Men, jag läser dem och jag gillar dem (inte samma förlag).
http://www.facebook.com/pages/Thomas-Erikson/213602578663823
Skicka en kommentar