Den lilla boken om den lilla frun

Hundra sidor i en liten bok med ett innehåll som inte alls vad var jag tänkt mig. Linn tyckte att Kaufman upprepar sig från hans andra böcker, men jag har inte ens läst något annat av honom. Och jag vet inte vad jag tycker om The Tiny Wife. Det känns som en fabel fast utan den där moralkakan. Eller så fattade jag den inte helt enkelt. Ungefär som en pixibok för vuxna, fast utan bilder. Å andra sidan fick jag tips på twitter att den svenska varianten går att få med fantastiska illustrationer, vilket säkert förhöjer läsupplevelsen ett par snäpp. För det här var mest bara annorlunda och samtidigt Jaha? Eller, som sagt, så fattar jag inte grejen. 

Madame Görrentallteftersom och de andra

"Varje kväll viker hon ihop sina kläder. Hon lämnar aldrig en sax på bordet, pennor utan bläck slängs i papperskorgen, våta handdukar hängs alltid upp, disken diskas upp direkt efter middagen och ingenting lämnas osagt." Madame Görrentallteftersom är en av superhjältarna i Andrew Kaufmans bok Alla mina vänner är superhjältar. Detta är åtminstone hennes svenska namn i översättningen som är gjord av Pia Printz. Jag måste säga att jag är mycket förtjust i Pias översättning. Jag har nu inte läst det engelska originalet men jag tycker att hon har fått till det med alla namn och påhittigheter.

Jag tycker om boken och det är kul att det är lite skruvat men jag hänförs inte. Och jag funderar och irriterar mig på att jag inte får en förklaring på allt. Tom är en helt vanlig människa och han är gift med superhjälten Perfektionisten. Perfektionisten ser honom inte eftersom hon har blivit hypnotiserad av Hypno till att inte se sin make. Jag förstår aldrig riktigt om hon vet om att han finns eller vad hon tror har hänt. Kan andra förklara för henne att han inte syns trots att han finns? Sånt här kan jag fundera mig tokig på. Det kan tyckas att allt detta inte är det allra viktigaste men dock. Jag gör det.

Det är en fin liten bok, det är det. Och den ger mig en trevlig lässtund med flera små fnissningar. Ungefär så.

Alla mina vänner är superhjältar

Jag lade boken på ett gäng servetter.

Linn älskar den. Hon har läst den på engelska och nu har jag fått den på svenska. Jag följde med Johanna K på bokmingel för den nya boken Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman, som Pia Printz har gett ut och översatt själv. Mycket imponerande. Det ska bli kul att läsa. Oftast läser jag böckerna på engelska om det är originalspråket och jag är egentligen skeptiskt till att läsa det på svenska så det ska bli intressant. Jag är ju trots allt översättare så jag kan ju inte hålla på och vara skeptiskt egentligen, det passar sig faktiskt inte. Vi fick jazzmusik, ost och kex, vin och öl. Och sånt därnt mingel. Plus! Boken förstås och en matchande tygkasse till. Pia talade lite om superhjälteegenskaper och påstod att vi alla har sådana. Hon är till exempel mycket bra på att gå på after work. Själv tackade jag för mig med en mindre creddig egenskap, dock sann.

Mvh texttönt.

Läslördag

Jag är ensam hemma i helgen. Har dessutom bestämt mig för att verkligen vara det idag. Ensam. Hemma.

Har därför som projekt att (förutom att at some point ta mig ut i det vackra vintervädret) läsa tre böcker. Lyssna på klassisk musik ska jag göra! Och läsa böcker! Låter flott, gör det inte?

Baka bröd ska jag också göra. Och dricka rödvin. Men bokläsningen SKA prioriteras nu, efter alldeles för många kvällar och helger utan läsning. (Borde således lägga bort datorn ganska snart, ehm.)

Jag ska läsa:
1. Andrew Kaufmans All my friends are superheroes (har kommit halvvägs, den är kort och fantastiskt annorlunda)
2. Catching fire av Suzanne Collins (del två i Hunger Games-trilogin, mycket förväntansfull)
3. bokcirkus! senaste bok.

Lite mer kaffe nu bara, så är det dags. Mmm. Läslördag.

En liten fru

Man har ju favoritförfattare, så är det bara. Vissa skriver så det liksom kliar i huden i hjärtat i magen och så fastnar dom. Andra skriver så skrattet liksom tvingar sig upp genom halsen och tvingar magmusklerna att jobba. Sen finns det dom som skriver så knasigt så det blir en upplevelse att läsa. Lite som att läsa en barnbok fast för vuxna, if you will. Andrew Kaufman är en sån där sistnämnd och för ett tag sen beställde jag hans senaste The Tiny Wife för att jag var sugen på just en läsupplevelse. Och sen läste jag den och blev jättebesviken. För precis anledningen till favoritförfattare; deras speciella sätt att skriva, kan också bli för mycket om författaren inte förnyar sig tillräckligt. Kaufman är speciell. Jag tycker fortfarande att All my friends are superheroes är en fantastisk vuxensaga, men nu tycker jag att han har fastnat lite i gamla hjulspår eller som om han urlakade fantasin i sina två första böcker och nu mest bara skriver för att producera. Och sånt gillar vi inte.

Betyg: 3/5.

Den där om att alla vänner är superhjältar

Jag skulle vilja hylla den här boken. Jag skulle vilja säga att åh, mysbok, kom så gosar vi! Jag skulle vilja ställa mig på lagom stort torg och dela ut den här tunna boken till folk som ser ledsna ut. För jag vet att den är bra.

Men jag älskade den inte.

Och det är inte dig det är fel på, det är mig, för jag vet, kära All my friends are superheroes, att du är fantastisk, men jag är så där ibland. Köper en bok som alla säger att jag kommer att älska, enligt alla boksidor så borde jag ge den fem stjärnor plusplus med extra allt, men ibland så går det inte. Är det tillfället? Läser jag den fel? Har jag för höga förväntningar? Varför älskar jag dig inte?

Det är som den där killen eller tjejen som man vet att man borde vara tillsammans med. Som man dejtar jättelänge, för man vill verkligen. Man har samma smak gällande musik och balett. Alla ens kompisar säger att man passar så hiiiimla bra ihop. Ens pappa skrattar åt hans/hennes skämt som om det inte fanns någon morgondag. Man går och ska jag? Ska jag inte? För gnistan saknas.

Så ja, boken är fantastisk, det är den. Jag skulle tipsa om den. Men jag blev inte kär.

The Waterproof Bible

Jag tog med mig lite böcker på helgsemestern, men den enda jag lyckades läsa ut var Andrew Kaufmans The waterproof Bible. För ett tag sen beställde jag hans All my friends are superheroes på grund av att den hade en så fin titel och jag blev så förälskad. Därför är det väl sant att säga att jag hade vissa, ehm, förväntningar på The waterproof bible. Jag ville se om och hur shortstory-språket skulle passa in på en hel bok. Och det går. Riktigt så fantastisk som All my friends.. är den inte, men å andra sidan så innehåller den här boken inte alls lika många karaktärer och det är ju fantasin i berättelsen som känns fräsch och ny.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Jag gillar den. Men. Det finns ett men nånstans som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Om jag hade börjat med den här boken så hade jag tyckt att den var magisk, men eftersom det finns något ännu bättre så tycker jag inte det längre. Dock tycker jag att det är en bok man borde läsa. Framförallt för att den är väldigt annorlunda; nästan barnslig, men ändå vuxen. Den är fin.

Betyg: 4/5.

Helgtipset

Eftersom det är ungefär två timmar och fyrtio minuter kvar tills det officiellt är helg, solen skiner och ja, det är fredag så kör vi ett litet boktips. Ni vet att det är skadligt att städa och motionera och ha sig på helgerna va? Doktorn ordinerar en solvarm vägg, ett glas vadmannugillar och en bra bok. Ni är med? Bra. Då går ni till närmaste bokhandel och köper All my friends are superheroes av Andrew Kaufman. Det är hundra små sidor fantastiskm. Den är skör och fin och antingen läser man den rakt upp och ner och gillar, eller så läser man mellan raderna och älskar.

Trevlig helg!