Det är många böcker som släpps som film i Sverige just nu. Vi har I am number four, efter boken med samma namn, skriven av bland annat Bokcirkus! favorit James Frey. Filmen har väl inte direkt fått toppbetyg i pressen och att döma av trailern så är det inget jag tänker se. Hur boken är har jag ingen aning om.
Så stegar vi vidare till den amerikanska versionen av Låt den rätta komma in - Let me in, från början en fimatisering av en bok av Ajvide Lindqvist. Jag tänkte se den här filmen, mest för att jag vill se vad tusan de har gjort med den. Amerikanerna är väl inte precis ett folk (hej generalisation!) som gillar att läsa textremsa while de kollar film. Synd att svensk film/litteratur inte kan spridas på ett annat sätt.
Sen har vi japanerna - Murakamis Norwegian Wood samt Ishiguros Never let me go.
Jag älskar Caroline Ringskog Ferrada-Noli på Nöjesguiden. Hon har fullkomligt rivit sönder dessa båda filmer i sina recensioner. Den om NW kan ni läsa på nätet här.
"Hela filmen är så enormt koncentrerad till kuken. Alla vägar bär dit. Alla tankar. Alla landskap. Alla 68-revolutioner. All japanska. Alla gitarrer. All sorg. Och ni ska veta att den här filmen innehåller mycket gråtsex."
Jag har legat i sängen och fnissat hela morgonen åt det geniala i dessa recensioner. Dock kommer jag ändå vilja se Never let me go.
Så stegar vi vidare till den amerikanska versionen av Låt den rätta komma in - Let me in, från början en fimatisering av en bok av Ajvide Lindqvist. Jag tänkte se den här filmen, mest för att jag vill se vad tusan de har gjort med den. Amerikanerna är väl inte precis ett folk (hej generalisation!) som gillar att läsa textremsa while de kollar film. Synd att svensk film/litteratur inte kan spridas på ett annat sätt.
Sen har vi japanerna - Murakamis Norwegian Wood samt Ishiguros Never let me go.
Jag älskar Caroline Ringskog Ferrada-Noli på Nöjesguiden. Hon har fullkomligt rivit sönder dessa båda filmer i sina recensioner. Den om NW kan ni läsa på nätet här.
"Hela filmen är så enormt koncentrerad till kuken. Alla vägar bär dit. Alla tankar. Alla landskap. Alla 68-revolutioner. All japanska. Alla gitarrer. All sorg. Och ni ska veta att den här filmen innehåller mycket gråtsex."
Jag har legat i sängen och fnissat hela morgonen åt det geniala i dessa recensioner. Dock kommer jag ändå vilja se Never let me go.
