När verkligheten överträffas

Ni vet sådana där day time-tvserier där huvudpersonens man lämnar henne och hon är helt förtvivlad i ett avsnitt och sen går vidare? Om vi tar den totala motsatsen till det där så får vi boken Jag älskar dig inte av Christina Stielli.

Jag älskar dig inte kryper in under mitt skinn, in i blodomloppet, far runt runt och känslan av att det hade kunnat vara jag är så förbannat stark att jag knappt kan andas. Skulle jag bli lämnad, skulle jag antagligen må som huvudpersonen Lotten. Må som henne. Handla som henne.

Ibland är fiktionen mer verklig än verkligheten.

Jag älskar dig inte

Apropå det där med böcker som slår en i nyllet, jag har ju faktiskt läst ett par som jag glömt att blogga om. I somras skrev Alexandra om Christina Stiellis Jag älskar dig inte som gjorde att jag köpte boken när jag såg den i matbutiken dagen efter. Det var semester och jag satte mig i fåtöljen i sommarstugan och läste tills boken var slut. Det var tufft. Kan inte minnas att jag någonsin gråtit till en bok. I alla fall inte mer än en, högst två tårar. Men den här gången grät jag två gånger innan sidan hundra. Det gjorde ont att läsa, frustrerande, förtvivlande ont. Sen blev jag irriterad. På situationen som boken beskriver, huvudpersonerna och lite, lite på att den där realistiska känslan av verklighet naggades i kanten ju närmare slutet av boken jag kom. Men. En bok som fick mig att gråta, känna så mycket och inte kunna sluta läsa kan knappast vara annat än en mycket bra bok.