Allright Nesser

Min första deckare alltså. Check! Efter Jennys utmaning valde jag att läsa Håkan Nessers En helt annan historia. Jag vill inleda med ett klagomål. Allt eftersom jag läste ramlade boken sönder. De första 200 sidorna ramlade ut i en klump som en egen liten bok, och fler och fler sidor lossnade efter det. Kära Månpocket, kan ni binda/klistra ihop (vad gör man med pocket?) era böcker lite bättre? Merci bien.

Om jag jämför med ”thrillern” Utan ett ord, som jag inte var särskilt förtjust i, är En helt annan historia milslängder därifrån. Det handlar främst om språket. Det är visserligen svårt att kritisera originalförfattaren för språket när jag har läst en översatt version men om jag ser till min egen läsupplevelse irriterade jag mig konstant på Utan ett ord, medan jag inte irriterade mig alls på Nessers språk. Nej, nu ljög jag. Det fanns en återkommande sak som irriterade mig varje gång och som jag fann skrattretande, nämligen hur alla gick runt och sa ”allright” hela tiden. Barbarotti ba ”allright” och Backman ba ”allright” osv osv. Till och med den franska polisen LeBlanc ba ”allright” och då är han ändå fransman och alla vet ju att de inte tycker om att tala engelska. Alltså: lite löjligt. Hur ofta brukar ni gå runt och säga allright? Jag gör det aldrig. I boken tror jag att ordet förekommer på ungefär var femte sida. Nåväl. Språket flyter i övrigt på och jag fnissar till då och då över Nessers vitsiga formuleringar. Handlingen då? Jag tycker att det är en bra blandning mellan Barbarottis privatliv/funderingar och mordhistorien. Man får lite av varje helt enkelt. Jag kan sitta och mysa över hans kärlek till Marianne och till sina barn och i nästa stund klia mig i huvudet över mordgåtan. Jag försökte verkligen klura på vem mördaren var men jag lyckades inte. Känns inte som att jag kunde ha klurat ut det heller, åtminstone inte hela händelseförloppet. Vissa ledtrådar fanns det ju.

Jag gillade den hur som helst, skulle nog ge den en trea åtminstone. Jag är dock inte helt hooked på deckare än, tror att jag ska försöka med ytterligare någon för att se om det är min grej. Kanske någon av de andra på listan från Svenska Deckarakademin?

Utan ett ord - Linwood Barclay

14-åriga Cynthia skriker åt sina föräldrar och slår igen dörren till sitt rum. När hon vaknar nästa morgon förväntar hon sig en konfrontation, men istället är huset tomt. Hennes mamma, pappa och storebror är borta. 25 år senare bestämmer sig Cynthia för att delta i ett tv-program om olösta fall i ett sista försök att få veta vad som hände den där natten. Först händer ingenting. Sen ringer telefonen.

Vår fjärde bokklubbsbok blev Utan ett ord av Linwood Barclay. Eller No Time for Goodbye som den heter på engelska, vilket vi var överens om är en bättre titel. Ofta tycker jag att en hel del av den ursprungliga känslan försvinner i översättningen. Det kan vara en dålig titel, det kan vara några valda ord som blir fel och det kan ganska ofta vara språket i sin helhet som inte fungerar. Jag brukar oftast välja att läsa på originalspråk när författaren är engelskspråkig av just den anledningen. I det här fallet verkar det vara precis vad vi borde ha gjort då språket var en av de stora stötestenarna.

Om det enbart hängde på översättningen är inte helt klart, men den av oss som läste på engelska hade inte samma synpunkter på språket. Vi hade även problem med att berättandet var så platt, man fick inga känslor eller uppfattning om relationerna mellan karaktärerna. På grund av det distanserade språket kändes berättarrösten i egenskap av en av huvudpersonerna helt fel. Å andra sidan som en klar fördel att det inte är ur Cynthias eget perspektiv då hennes egen roll i det hela ifrågasätts.

Vilken åsikt vi än hade om språk och utförande var vi ändå överens om att det här är en bladvändare så god som någon att spendera en ledig dag med. Den tog mig mindre än två dagar att avsluta och då var jag ändå fullt upptagen med att semestra i Italien samtidigt. En av bokens stora förtjänster är att den är helt oförutsägbar ända fram till slutet och det är det som gör att man vill ta sig igenom så snabbt som möjligt. De flesta av oss tyckte att den var väldigt spännande och några till och med skrämmande.

Trots det oförutsägbara slutet är vi inte helt nöjda. Det känns lite tunt och som att det fanns en potential till något bättre. Ändå är det inte en förhastad avslutning. Den röda tråden går genom hela historien och när slutet väl kommer vet man att det hade inte kunnat sluta på något annat sätt.

Okej, slut på kritiken. Vi tror det här kommer bli en jättebra film!

Sammanlagt betyg: 3.1

Nästa bok blir Kyssa Sammet av Sarah Waters och vi pratar om den den 7 juni.