Att recensera en vän

Vi sitter och vrider på oss runt bordet när bokcirkus! träffas. Elin Grelsson har släppt sin debutroman Du hasar av trygghet och vi har ett recensionsex. Nu är det långt ifrån alla böcker vi får hemskickat som vi faktiskt recenserar, men vi måste recensera Elins bok.

Bakgrunden till att vi måste recensera trygghetsboken och till att vi sitter och vrider på oss är att många av oss läst Elins blogg i flera år och några av oss är vänner med henne. Det blir obekvämt, speciellt om det visar sig att boken är skitkass. Vad gör vi då? Jag tar boken. Lite för att jag är fearless, men också för att jag verkligen vill läsa den.

Elin är feminist. Det har jag inga som helst problem med, för vilken vettig kvinna (och en del ovettiga) är inte det? Det som stör mig i kombinationen feminism och den här boken är att Modernista (bokförlaget) väljer att beskriva Du hasar... som en feministisk samtidsroman. En kombination jag inte alls får fram på de 230 annars fantastiska sidor som handlingen utspelar sig på. Jag ser inte feminismen. Vilket inte hade varit ett problem om jag inte suttit och väntat på just detta.

Jag vill sätta in romanen bland vardagsskildringar som Underdog och Det är 1988 och har precis börjat snöa. Ja gillar att sätta böcker i fack. Jag vill veta var jag har dem. Det här facket är ganska välfyllt, men absolut inget dåligt fack. Den får här umgås med böcker som beskriver det obekväma, det som skaver. Böcker som är enkla och raka, som beskriver vardagen så att vi känner igen den, eller som vi kan relatera till. Och även om vi alla inte trillat omkring fulla i vår bästa väns hall eller hatat att vi vill skrika åt vår pojkvän för att han inåtsnörvlar fast man sagt åt honom hundratusenmiljoner gånger att inte göra det, så skulle det lika gärna vara vi. Och fast att vi inte varit den lilla knubbiga tjejen som måste vira in våra knoppande bröst i bandage så att de inte syns eller finns för jämnåriga killar att klämma på, så vet vi vem hon är eller var.

Det är en bok som gör ont. Som rör och berör. Som är rak och orädd. Som inte tassar på tå och säger ursäkta, ursäkta... Som inte behöver vara feministisk. Du gjorde det, Elin. Du är författare nu.