Curtis Sittenfeld har varit en sådan där författare som jag hört talas om, men inte riktigt tagit mig för att läsa, fram till nu. American Wife, eller Presidentens hustru, som den något avslöjande heter på svenska, fick därför bli den första hängmatte-romanen att läsa i sommarstugan.
Sittenfeld har baserat boken på Laura Bushs liv, vilket man förstår ganska snabbt, även om man är en "efter-googlare" som jag. Alice Blackwell (alltså, Laura Bush) är huvudperson i den här romanen, och trots att man följer henne i jag-form i 635 sidor har jag fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker om henne. Man borde kanske känna mer sympati för henne, som plötsligt blivit presidentens hustru utan att egentligen vilja det. Hon, som bara tycker om att läsa och får ge upp sitt älskade jobb som biblotekarie, står plötsligt på podier och vinkar bredvid sin man. Ändå vinner hon inte riktigt över mig på sin sida.
Kanske är det som stör mig precis detta; att hon genom hela boken verkar vara ett offer för omständigheterna, istället för att se sig som en skapare till sitt eget liv. Hon hävdar gång på gång att det enda hon valde var hennes man, men min tanke blir mer Vafan, ni är ju två i det där jäkla äktenskapet!.
Sittenfeld beskriver sig själv som en demokrat, precis som Alice, och tycker själv att hon (huvudpersonen) kompromissar mer än de flesta, men inte att hon är en martyr. Själv måste jag säga att det ligger lite på gränsen till överdrivet tyck-synd-om-mig-jag-valde-inte-detta faktiskt. (Läs en intervju med författaren här) Det förtäljer inte historien om Laura Bush har samma syn på sitt liv, men det kan väl vara troligt. Och kanske är detta en situation som många äktenskap hamnar i, när kärleken talar högre än förnuftet när valet av make/a sker, varför kärleken hela tiden måste stå framför alla andra beslut i fortsättningen också. Inget annat kan vara logiskt, speciellt inte om man är gift med Charlie Blackwell, aka G.W. Bush.
Jag måste dock säga att detta ambivalenta förhållande till huvudpersonen snabbt vägs upp av min West Wing-fascination för Vita huset och amerikansk politik bakom kulisserna, samt ett lättläst och okomplicerat språk. Jag kommer definitivt läsa fler böcker av Sittenfeld.
För övrigt kan jag tänka mig att George W Bush är precis denna buffliga, pruttande, sexglada, underbältet-skämtande karl som Sittenfeld beskriver i boken.
Sittenfeld har baserat boken på Laura Bushs liv, vilket man förstår ganska snabbt, även om man är en "efter-googlare" som jag. Alice Blackwell (alltså, Laura Bush) är huvudperson i den här romanen, och trots att man följer henne i jag-form i 635 sidor har jag fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker om henne. Man borde kanske känna mer sympati för henne, som plötsligt blivit presidentens hustru utan att egentligen vilja det. Hon, som bara tycker om att läsa och får ge upp sitt älskade jobb som biblotekarie, står plötsligt på podier och vinkar bredvid sin man. Ändå vinner hon inte riktigt över mig på sin sida.
Kanske är det som stör mig precis detta; att hon genom hela boken verkar vara ett offer för omständigheterna, istället för att se sig som en skapare till sitt eget liv. Hon hävdar gång på gång att det enda hon valde var hennes man, men min tanke blir mer Vafan, ni är ju två i det där jäkla äktenskapet!.
Sittenfeld beskriver sig själv som en demokrat, precis som Alice, och tycker själv att hon (huvudpersonen) kompromissar mer än de flesta, men inte att hon är en martyr. Själv måste jag säga att det ligger lite på gränsen till överdrivet tyck-synd-om-mig-jag-valde-inte-detta faktiskt. (Läs en intervju med författaren här) Det förtäljer inte historien om Laura Bush har samma syn på sitt liv, men det kan väl vara troligt. Och kanske är detta en situation som många äktenskap hamnar i, när kärleken talar högre än förnuftet när valet av make/a sker, varför kärleken hela tiden måste stå framför alla andra beslut i fortsättningen också. Inget annat kan vara logiskt, speciellt inte om man är gift med Charlie Blackwell, aka G.W. Bush.
Jag måste dock säga att detta ambivalenta förhållande till huvudpersonen snabbt vägs upp av min West Wing-fascination för Vita huset och amerikansk politik bakom kulisserna, samt ett lättläst och okomplicerat språk. Jag kommer definitivt läsa fler böcker av Sittenfeld.
För övrigt kan jag tänka mig att George W Bush är precis denna buffliga, pruttande, sexglada, underbältet-skämtande karl som Sittenfeld beskriver i boken.
4 kommentarer:
Åh, jag gillade inte Alice. Alls. Blev bara irriterad på henne.
Det här är lite off-topic till själva inlägget, men jag tänkte bara säga att en av mina nya favoritsysselsättningar är att läsa den här bloggen och gissa vem som skrivit. (I det här fallet gissade jag rätt på Sara)
Jag gillar verkligen att ni är flera olika som skriver, var och en på sitt sätt.
Hört så mkt om boken, både bra och dåligt, men vill liksom läsa den. Kanske för att jag har samma sorts est wing-fascination som du ;)
Underlandet - vad roligt att du gillar bloggen! Precis det jag älskar med bloggen också, vi är fem människor som skriver jävligt olika om samma ämne. Bokhora tycker jag generellt är lite väl homogen t ex. Märker aldrig ngn större skillnad på vem som skriver, men det kanske mer handlar om att jag läser för slarvigt ;)
Underlandet: Ehm, ja det är inte ens lätt för oss som skriver (läs: jag) att hålla koll på vem som skrivit vad alltid. Haha! Men visst är det roligt att gissa?
Skicka en kommentar