När jag gick ner på Kvarnens toalett kom minnen av sena nätter/tidiga mornar ifatt mig

Jag stressar in på gamla härliga sunkiga ölhallen Kvarnen för söndagsbrunch med min favoritbokklubb. Vid ett bord sitter en ensam tjock liten gosse och äter potatis. Han påminner mig om Sunes lillebror (Håkan?) från Sunes jul och jag undrar lite om hans pappa också blir sur för att han äter det billigaste från långborden.

Vid ett bord i hörnet sitter min klubb (min klubb!!) och jag valsar fram, sen och utan pengar, eftersom min man råkade få med sig alla mina betalkort till sitt jobb på morgonen. Det är hejhej! och kramar mot kalla kinder och att starta den här bokklubben måste ha varit en av de bästa grejerna vi gjort.

Jag är egentligen höggravid och skittrött och sur. Jag har blivit väckt av grannarna ovan som började bråka klockan halv åtta och efter ungefär nio skrik från henne men hjjjjjjjjjääääääääällllpppp mig då! gick jag upp och tjurade som en treåring. Men det där rinner av mig. Jag har min klubb nu. Jag är glad och avrunnen tills jag och Anna märker att folk (såklart) köar helt fel, i ingen ordning alls.