Rapport från flickrummet

Ni vet när man åker hem till sina föräldrar över julen? Bor i flickrummet, går till dukat bord när någon skriker Nu är det mat!, sover alldeles för länge och kommer hem lite för full på juldagsnatten? Känslan. Är ni med mig?

Jag har gått totalt in i detta tonårsjag. Efter att juldagarnas supersocialiserande var över plöjde jag två böcker som jag antagligen hade älskat om jag var sexton. Också. Cirkeln har jag velat läsa länge, en snackis 2011, och vad som verkar vara en välskriven ungdomsroman. Och den höll måttet, den höll måttet sådär att jag låg uppe till sent på natten och läste. En dag senare var den slut. Häxor ni vet, och magiska grejer. Och skola och ungdomar. Mycket bra ingredienser enligt mig. (Och ja, jag tycker om Harry Potter också, om ni inte räknat ut det redan.)

Efter denna tegelsten tog jag mig an nästa. The Hunger Games. Jag kan säga en sak, och det är att den inte direkt är lättare att lägga ifrån sig. Det gick inte! Även om jag förstår att detta inte är fiiiiin nobelprislitteratur, så spelar det ingen roll. För jag läser och läser och läser och känner att ja! Det var precis detta som jullovet skulle vara till för. Att sträckläsa. Och jag älskar ju ungdomslitteratur, vilket passar bra just detta jullov när poängen var att få försvinna in i andra världar ett tag. Ser fram emot att se den på bio i mars också, den känns som en bra historia att filmatisera. (Ser att den kommer lagom till min trettiårsdag, känns ju passande.)

Som en trulig sjuttonåring masade jag mig upp till frukosten klockan tio över elva i morse, The hunger games var utläst sent i natt. (Sen gick jag på bio med mamma och såg den senaste Twilightfilmen.) Jag erkänner, det är rätt skönt att få vara tonåring ibland, det är det faktiskt.