onsdag, mars 30

En bok att trycka ner i halsen på folk, nästan bokstavligen.

Som vegetarian måste man ju läsa Eating Animals av Jonathan Safran Foer, eller hur?

Jag tänker samla på mig argument att slänga i ansiktet på nästa person som attackerar mig med det sedvanliga "Men vaaaarför äter du inte kött, det som är så gott!" (alternativt "men grillat då? Det måste du ju bara äta!"). Målet är att bli riktigt jävla jobbigt påläst. Jag hoppas verkligen att den här boken är bra, jag älskade ju Extremely Loud and Incredibly Close. Sen väntar jag såklart på nästa roman, men ja, until then:


"You probably thought that chickens were chickens. But for the past half century, there have actually been two kinds of chickens — broilers and layers — each with distinct genetics. We call them both chickens, but they have starkly different bodies and metabolisms, engineered for different "functions." Layers make eggs. (Their egg output has more than doubled since the 1930s.) Broilers make flesh. (In the same period, they have been engineered to grow more than twice as large in less than half the time. Chickens once had a life expectancy of fifteen to twenty years, but the modern broiler is typically killed at around six weeks. Their daily growth rate has increased roughly 400 percent.)


This raises all kinds of bizarre questions — questions that before I learned about our two types of chickens, I'd never had reason to ask — like, What happens to all of the male offspring of layers? If man hasn't designed them for meat, and nature clearly hasn't designed them to lay eggs, what function do they serve?


They serve no function. Which is why all male layers — half of all the layer chickens born in the United States, more than 250 million chicks a year — are destroyed."

8 kommentarer:

Jojjo sa...

Men usch, nu vill jag helt plötsligt inte ha min lunchlåda längre...

Ela sa...

Senast igår fick jag frågan varför jag inte äter kött "som är så GOTT" av en kollega som slevade upp ännu mer gulasch på tallriken. "Hur kan du låta bli?"

Enkelt. Jag mår illa av lik. Safran Foer är en av mina hjältar så den här boken ska läsas.

Bohusläningens Bokblogg sa...

Det är väl ännu bättre att KÖTTÄTARE läser den? Jag skäms lite över att jag äter kyckling och fisk, men annat kött har jag iallafall inte ätit på cirka tjugi år.

//Anna

Sara sa...

Såklart bör köttätare verkligen läsa den. Verkligen.

Evelina sa...

Åh, de sa precis på Babel att nästa vecka besöker de Safran Foer i NYC för att snacka om boken!

Cia sa...

Är det den här boken? Eller är det den senaste? Den tycker jag verkar häftig!

Weaimforhighspeed sa...

Synd där, för denna bok handlar absolut inte om att få alla att sluta äta kött, och den är inte en uppslagsbok för den som vill finna en lång lista med argument för att köttätning är dåligt. Den handlar snarare om att få dem som äter kött att välja det rätta köttet, Foer lyfter fram de positiva farmarna och de slakterier där det går rätt till. Han lyfter även fram de hemska slakterierna där djuren plågas och behandlas fruktansvärt. Han vill att de ska slå igen sina portar så att farmarna kan öppna sina. Han är neutral och dömmer ingen, det gillar jag med honom.

Sara sa...

Jag menar inte heller att jag ska döma folk och vara ond mot människor som äter kött. Jag ironiserade bara över att boken antagligen ger massor med argument som vegetarianer/veganer får som bonus, till de som de flesta som valt att välja bort kött redan har. Menar icke att vara rabiat eller förringa hans större tes om eftertanke.