Jag fick så äntligen se på Babel och trots min besvikelse över att Daniel Sjölin inte var där var det ändå himla bra. SÅ bra. Eva Beckman är också grym. Jag vill läsa nästan alla böcker som de talar om och jag visste väl det - att min läslust återigen skulle väckas till liv. Hurra för Babel!
Åsa Moberg var där och talade (till sitt förtret?) om den gången hon började gråta i teve när Horace Engdahl gav henne beröm. Det talades om välsignelsen. Moberg förklarade att hon hade fått en del kritik för sin bok Simone och jag men efter att Engdahl hade hyllat den var det inte någon som sa eller skrev ett ont ord. Horace Engdahl hade välsignat den. Jag tycker att detta är hemskt intressant. Hur ofta påverkas vi inte bara av recensioner när vi väljer vilken bok vi ska läsa utan även när vi skriver våra egna recensioner?
Jag söker sällan efter recensioner innan jag har läst en bok utan försöker skapa mig en egen uppfattning. Detta gäller dels när jag försöker bilda mig en uppfattning om boken men även efteråt, när jag ska skriva om den. Men det är klart, vissa saker kan man ju inte undgå att höra om. Som Knausgård. Jag har fortfarande inte läst hans böcker men med tanke på all uppmärksamhet de har fått vill jag väldigt gärna. Och det är lätt att säga att man försöker bilda sig en egen uppfattning, det är väl klart som fan att man inte vill kopiera någon annans. Eller? Hur som helst är man ju ingen ö dårå. Så man blir ju påverkad i någon grad, vare sig man vill det eller inte. Jag finner det ändå väldigt intressant det här med att få en välsignelse. Jag tror att som bokbloggare är det enklare att skriva precis vad man tycker. Man "måste" inte hålla med om att något är bra bara för att en välrenommerad tyckare någonstans menar det. Man har ingen arbetsgivare som flåsar en i nacken. Man har inte samma prestige. Tror jag. Jag menar inte att välrenommerade tyckare låter sig köpas eller att de inte skriver vad de faktiskt tycker. Kanske inte. Men jag tror ändå att bokbloggare generellt sett är lite friare i vad de känner att de kan skriva. Det fanns inga bokbloggare när Åsa Moberg gav ut sin bok Simone och jag och kanske hade alla bokbloggare hållit med Horace Engdahl om de fanns, vad vet jag. Men jag tror faktiskt, mina vänner, att det är andra tider nu. Bokbloggare rättar sig inte i samma utsträckning efter välsignelsen. Eller, vad tror ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar