En orättvis bedömning från en trettioettåring

Cia och jag går på event för den halvutlästa boken Sanningen om Alice, skriven av debutanten Rebecca James, som enligt hennes svenska förläggare har gått genom en Askungesaga: mannens firma gick i konkurs och precis när de skulle sälja huset och de fyra barnen så såldes rättigheterna till hennes bok i Storbritannien. Eller om det var Australien. Slutet gott, Rebecca köpte två valpar.

Sanningen om Alice är en ungdomsbok och jag har inte läst en ungdomsbok sedan jag var elva, så jag är inte säker på hur jag ska läsa den. Därför läser jag den som den trettioettåring jag är: jag slukar den. För att man slukar en bok behöver den inte vara bra.

Redan efter några kapitel så står mig Beverly Hills-moralen mig upp till knäna. Det är inte bra att dricka alkohol. Det är okej att gilla de som gör det, men de är lite vildare, lite sämre människor. Det är som när Donna Martin drack ett glas champagne, blev jättefull och blev avstängd från vidare studier: dricka skadar dig. Dock vet jag inte om elvaåriga jag hade reagerat på det här, fjortonåriga jag reagerade inte nämnvärt på att Donna Martin blev avstängd.

Det är möjligt att skriva en ungdomsbok utan dessa moralbaktankar, det vet jag för när jag ändå gav mig på att läsa ungdomslitteratur så passade jag på att gråta mig genom Peter Pohl och Kinna Gieths Jag saknar dig, jag saknar dig! (som enligt Wikipedia ska ha haft filmpremiär i februari 2011, har någon sett något?).

Hur som helst, huvudpersonen Katherine står i ett hav av drickande tonåringar och säger på sida elva att hon inte kan handla alkohol i baren för hon är bara sjutton och på sida tolv så köper hon el öl till en av killarna. Den är spännande, det måste man ge den. Hade jag varit elva så hade jag både slukat och älskat den som jag gjorde med mina Kittyböcker. Nu är det tyvärr tjugo år senare och jag har gått genom fem år av kritiskt tänkande på universitetet, som jag inte kan släppa. Mina analyserarglasögon sitter stenhårt på min näsa. Och på vägen till eventet (sida 121) har både Cia och jag listat ut slutet, som enligt den svenska förläggaren ska vara omöjligt att lista ut...