Det har varit en märklig läsjul för mig. Ojämn. Otillfredställande. Under själva julhelgen plöjde jag Hela Sveriges Julklappsbok: Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den var rolig. Och lättläst. Men är inte hela historien ganska....Forrest Gump?
Anyhow, just nu läser jag tre böcker, dels bokcirkus!boken, men även Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski. Den är mörk, och jag har en ständig klump i bröstet när jag läser. För att lätta upp lite började jag igår läsa Här ligger jag och blöder, skriven av Jenny Jägerfeld. Jag förstår varför den vann Augustpriset, den är hysteriskt rolig och sorglig och jag älskar språket så mycket att jag villvillvill ge den till alla teens jag träffar.
Läs bara:
Det var rätt vidrigt med en skinnsoffa egentligen. Tacky. Men när jag väl hade vant mig vid att sitta på huden från en död ko eller vad det nu var, blev jag motvilligt tvungen att erkänna att den var vansinnigt skön. Fulheten och känslan av billighet gick dock inte att komma förbi. Från pappas sida hade det varit kärlek vid första ögonkastet där i möbelbutiken. Efter att ha provsuttit den i mindre än en minut hade han meddelat att han bara måste ha den. Soffan hade varit förvånansvärt dyr. Jag tänkte på Dolly Parton och hur hon en gång sa: "You'd be surprised how much it costs to look this cheap."
Skinnsoffan kunde inte ha sagt det bättre själv.
Anyhow, just nu läser jag tre böcker, dels bokcirkus!boken, men även Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski. Den är mörk, och jag har en ständig klump i bröstet när jag läser. För att lätta upp lite började jag igår läsa Här ligger jag och blöder, skriven av Jenny Jägerfeld. Jag förstår varför den vann Augustpriset, den är hysteriskt rolig och sorglig och jag älskar språket så mycket att jag villvillvill ge den till alla teens jag träffar.
Läs bara:
Det var rätt vidrigt med en skinnsoffa egentligen. Tacky. Men när jag väl hade vant mig vid att sitta på huden från en död ko eller vad det nu var, blev jag motvilligt tvungen att erkänna att den var vansinnigt skön. Fulheten och känslan av billighet gick dock inte att komma förbi. Från pappas sida hade det varit kärlek vid första ögonkastet där i möbelbutiken. Efter att ha provsuttit den i mindre än en minut hade han meddelat att han bara måste ha den. Soffan hade varit förvånansvärt dyr. Jag tänkte på Dolly Parton och hur hon en gång sa: "You'd be surprised how much it costs to look this cheap."
Skinnsoffan kunde inte ha sagt det bättre själv.
1 kommentar:
Jag älskade Hundraåringen, och tyckte inte att den var ganska mycket Forest Gump - däremot väldans mycket Paasilinna.
Skicka en kommentar