Lekpark

Tidigare i veckan gick jag förbi parken som kallas Pundarparken på Södermalm, Stockholm. Fint smeknamn, men ja. Det är en punkarpark. Dock att den nu håller på att byggas om till en lekpark, med tema efter Fogelströms bokserie Mina drömmars stad. Och lekparken såg ut att bli så jävla snygg. Min man frågade mig vilken bok jag hade velat göra lekpark av och jag svarade på skoj McCarthys the Road. Sen kom jag på Charlie och chokladfabriken.

Vilken bok hade ni velat göra lekpark av?

Alla undrar vem som byggt din hylla

Min man skulle ge mig den mest romantiska presenten jag kan komma på: en hylla som skulle löpa längs hela ena väggen i vårt vardagsrum i vår nya lägenhet. Det var ett och ett halvt år sedan. Och hur mycket jag än älskar min kära man så skulle jag inte säga min man! om någon bad mig tipsa om män som bygger bra hyllor under pistolhot. 

En väldigt sned hylla.

Substitut.

Så vi gick från att jag ska bygga dina våta drömmars bokhylla! till att googla bokhyllor till att kolla på elfa-hyllor till att anlita en hantverkare. Under tiden ringer min pappa och gastar att han hittat en jättestor stående stinghylla i ett källarförråd. En jättestor stående stinghylla? tänker jag, det har jag aldrig sett. Och det är såklart ingen jättestor stående stinghylla, men den är fin. Och den får räcka tills min man vi får tummen ur och anlitar den där hantverkaren.

Nej, alla våra böcker får inte plats.

Veckans boktips eller Äntligen!

Ibland läser jag böcker för att jag behöver komma bort från verkligheten och leva i nån annans huvud än mitt eget för en liten stund. Ibland läser jag för att jag vill skratta, ibland för att få ut tårar som bränner i halsen och bakom ögonlocken. Oftast tycker jag om det jag läser. Men så ibland så kommer det en bok som liksom är så speciell så den är helt omöjligt att lägga ifrån sig. En som får mig att skratta och gråta och som är så verklig så den bara sätter sig på näthinnan och innanför ögonbrynen och runt hjärtat och mellan revbenen. En bok som the other hand av Chris Cleave.

Om ni inte går direkt till bokhandeln och köper den här boken så kanske jag måste kasta dålig karma efter er forever and ever. Oh, och om ni nånsin avslöjar handlingen för nån som inte har läst den så kommer ni drabbas av bokgudens vrede. Okej, go shop little bookies.

Heja Zlatan!

Åh denna somriga helg alltså! Semesterkänslorna ökar i takt med att grannens grill-rök sipprar in genom den öppna balkongdörren. Och! Jag har äntligen läst ut Zlatan-boken! (Vilket gav mig helt illröda lår pga läst för länge i solen. Verkar som att det är obligatoriskt att skaffa sig en ojämn solbränna på försommaren.)

Jag borde såklart ha läst den för länge sedan, när mina elever läste den. Men ändå känns det på något vis bra att ha kommit ikapp. Det mest fascinerande med boken tycker jag fortfarande är att den når målgrupper som annars sällan läser böcker alls. Ofta verkar detta vara den enda bok de har läst.

Det är konstigt egentligen, att jag ens läst ut Zlatan-boken. För jag är ju helt ointresserad av olika spanska coacher, italienska fans och ilskna fotbollsfarsor från Malmö FF. Ändå är det någonting som gör att boken blir intressant. Kanske är det talspråksformatet, det lättsamma upplägget, eller så är det helt enkelt bara nån jäkla skvallernerv som den trycker till. För jag vill veta mer om ungarna och frun och hans tankar om klassresor och pengarna han tjänar.

Hans bakgrund och hur han tagit sig så långt trots uppväxten i Rosengård med hans stundom trasiga familj är basen i historien. Det är också detta som är intressant. Trots alla tränare, förhandlingar, lagbyten och matchreferat med klacksparkar i krysset så läser jag vidare. Det får vara värt några brända lår, att kunna säga till eleverna att jag har plöjt boken om Zlatan. Precis som dom. Och precis som jag tror att folk kommer att göra på stränderna i sommar.

What not to do

What not to do: läsa boken Cirkeln ute i ett ensligt hus på landet medan följande händer:

a.) det är blodmåne,

b.) du är ensam, med undantag av sovande bebis,

c.) det är några som går på fältet utanför och lyser med ficklampa. Oklart varför.

Eller varför inte

d.) all of the above.

Men ibland läser man en bok som är en sån där som man måste läsa ändå för att den helt enkelt är för bra för att lägga ifrån sig. Skulle jag ha punkt a - c och fortsättningen Eld framför mig skulle jag inte tveka att läsa den heller. Läsa den och sen ligga med en kniv bredvid sängen och alla lamporna tända.

Forma Books Blog Award

Ni vet redan om det här priset va? Det startade ju förra året och då vann Bokhora. Välförtjänt, tycker jag som röstade på dem. Nu kör Forma Books igång igen och det ska bli spännande att se vilka som röstas fram. Nyheter för i år är att det finns två kategorier och det är ju rätt så smart. Så här berättar Forma Books själva om priset:

"Priset ges till den bokblogg som på bästa sätt uppmärksammar litteraturen och skapar ett alldeles eget rum för den bokintresserade att vistas i.

I år uppmärksammar vi två kategorier av bokbloggar; de som enbart skriver om barn- och ungdomsböcker och de som har störst fokus på vuxenlitteraturen. Prissumman 25.000:- delas lika mellan dessa. Årets vinnare erbjuds också att sitta med i nästa års jury. Priset är inte möjligt att vinna två år i rad."

När ni ska gå in och nominera bokcirk... förlåt... random bokblogg kan ni alltså klicka in er här. Det går fint att nominera fram till 18 juni. 

Dagen då jag träffade James Frey

Note: Nothing in this interview should be considered accurate or reliable. 

Precis som Jessica, träffar jag James på hotell Clarion. America’s most notorious author kommer gående mot mig i chinos, skjorta och slipover. En riktig bad boy-outfit. Vi sätter oss i lobbyn med ett porlande vattenfall bredvid som irriterar mig eftersom jag inte vet om man kommer att höra min inspelning. James tar av sig skorna och kryper upp i en fåtölj. Där sitter han alltså, rakt framför mig – mannen vars böcker jag alltid tipsar folk om. Mannen som skriver så att hjärtat gör volter till skarpa formuleringar och känslomässiga medryckningar. Mannen som skriver som ingen annan. Precis som han vill. 

Jag får en hög med James böcker, översatta till svenska. Vi pratar lite om att Bright Shiny Morning inte har översatts till svenska och James nämner att det är hans favoritbok av dem han har skrivit. Jag tänker på det som jag själv har skrivit om den tidigare här på bokcirkus! och inleder intervjun.

That book reminds me of Moby-Dick. In Moby-Dick you hardly every meet the great white whale but he is still the main character in a way. Everything builds up around it, with different kinds of texts. It’s a bit like the main character LA in Bright Shiny Morning. Can you see the similarities between the two books?

Yeah a little bit. I hadn’t thought about it in that way, just in the way that I wanted to write a big American novel and Moby-Dick is sort of the standard for that. Moby-Dick is a lot harder to read though, than my book is. I only read it for school, man. I would never ever read it for pleasure. 

I have heard that when you write you just write until you’re done and then you don’t read it again? 

I have no interest in reading it again, I don’t want to rewrite it. The first book got edited but the latest book is pretty close to exactly what I wrote. 

How did you find your writing style? 

I wanted to be a writer when I was like 21 or 22. I didn’t want to write like anybody else, I wanted to write in a way that nobody had ever done before. I didn’t know how to do that and I certainly didn’t have any idea of what it would look like. I sat in front of the computer or with a notebook and I just tried shit. I tried to write a book to see if it was any good or tried to write a story and it took years and years and years of trying. Until I got it. And then I was in LA and one day I wrote the first 15 pages or so of A Million Little Pieces in one sitting. Like really fast, much faster than I had ever done anything. And I read it and it was like ‘there you go’. 

When did you start writing it? 

I wrote the first 50 pages of it when I was 28 and then I stopped for a year or two and continued when I was about 30, 31. And then it came out when I was 33. It didn’t happen easily. It took a long long time. That’s the thing with writing books. People say ‘I can’t write the way I wanna write’. You have to try for a long time. It took me 11 years. When you’ve tried for 10 years, give me a holler. 

What’s it like working with the publishing company Full Fathom Five? 

It’s fun and I get to work with a whole bunch of people. We have like 30 or 50 writers who work for us. There is a system to it, in a broad sense, but everything we do sort of functions differently depending on what it is, who the writer is and what we want to do with it. The general idea is that the same way Damien Hirst can do paintings with people working for him I can do the same thing with books. The books are not about me and what I do with them, I don’t put my name on them. The idea is to make books and make a lot of them. They are all different. And it’s kind of fun, instead of sitting and thinking of the same thing for a year or two I get to think about 30 or 50 different things at the same time. It doesn’t get boring. 

Do you think it’s boring to write books? 

Yeah, writing a book is boring. It is. You sit in your room by yourself for 8 or 10 hours a day. When I do that I try to get like one page a day written. I mean, it’s boring. At the same time it’s not at all – I love to do it. The boredom is just a part of it. Writing is a lonely thing. 

Do you always sit at home or do you sit in the office? 

I have never written a book in an office, I always write my own books at home. Sometimes I sit on the couch, a lot of the times I listen to music and sometimes I watch TV. 

I have seen the updates on your Facebook page, about TV shows. Are you joking or do you actually watch Bachelorette and all those shows? 

A little bit of both. I mean, I watch those shows. I think a lot of them are dumb. Some people get mad at me on Facebook, like ‘you shouldn’t be watching that show, you’re supposed to be a writer’ or ‘you’ve changed what I thought of you because you watch bad TV’. I don’t give a fuck, yeah I watch bad TV. 

What kind of relationship do you have with your fans? 

I think it’s good, I write back to people and I think I’m cool to people. I’m responsive. I appreciate people who read my books – people who read my books pay my bills. It’s important to remember that. It’s important to show those people respect and appreciation. Different writers have different ways of thinking about it. I sometimes put other writers’ names on Facebook to see if they have a page or something and most of them don’t. Especially literary writers, they just don’t. My belief is that you should show respect and appreciation to people who spend their time and money on your work. It’s important to say thanks, you know. I think my relationship with my fans are good, I stay in touch with them. Whenever I’m in a new city I say where I am. Sometimes I’ll meet a person. People think it’s glamorous, and in many ways it is, it’s a position of privilege. I get to sit in a nice hotel in Stockholm and it’s all paid for, but it also gets kind of boring and kind of lonely. So I’ll write ‘I’m in Stockholm’ and somebody will write me and perhaps we’ll grab a coffee or whatever. I don’t know what the fuck to do in Stockholm so I can either sit in my hotel room and watch TV or I can meet a person who lives here, who can show me the city. 

How many half finished books do you have at home? Or do you finish them all? 

I have a book that I tried to write when I was young and some that are just fragments of shit but I’ll never to anything with them. When I sit down to write a book I just keep writing until I’m done. 

--------- 

James: You mind if I drink that water? 

(Pekar på mitt vattenglas som jag inte har rört.) 

Jag: Sure 

James: Thanks 

--------- 

What is the best compliment you’ve gotten from a fan? 

I don’t know, people are really nice. ‘Your book changed my life’, ‘You made me wanna be a writer’. It’s cool hearing from people who wouldn’t normally read books, you know like, you get a letter from some punk ass kid who’s like ‘I always hated reading books, I thought they were dumb and then somebody gave me yours’. 

What do you think James Frey, aged 20, would say if somebody told him that you’re going to be a famous author one day? 

I don’t know. I read Tropic of Cancer when I was like 21 and I thought that’s what I want to do. The first page of Tropic of Cancer spoke to me in a way that very few things ever have. And I read that and I thought ‘I can do that. I can do that and I’m gonna do that.’ I mean, it’s weird having your dreams come true. It’s a very cool experience and it’s a very surreal experience and sometimes not at all what you thought it would be. I think it’s important to remember that in many ways I’m still a fucking punk, a 20 year old kid who’s not perfect. The fame is not that important. I don’t walk up and go to my room and think ‘you’re James Frey, you’re famous’. If somebody would have told me at age 20 that I would be a famous author one day I would probably be like ‘yeah, of course’. On some level you have to believe that you can do what you want, that it’s going to happen. If you don’t, you have no chance. As soon as I started doing it I always believed that something like this would happen. 

Did you send your book to a lot of publishers? 

17 said no before one said yes and then we had two different publishers that said yes. That was an awesome day. It sucked hearing no, no, no, no, no, no, no, no and then when you hear yes it’s a pretty awesome day. Even that was a dream come true. I lived in LA, I had just gotten married and that was awesome. 

Your latest novel The Final Testament of the Holy Bible is just about to be released in Sweden. Did you have a political motive when you wrote it? 

Sure! I try to say things in the book without sounding political. There are things in that book that I wanted to say, that I believe. For example, the gay marriage issue in America. Gay people should be allowed to get married. And like issues of religion, the separation of church and state. And how has it been received? What do people think about it? We released it in a very unconventional way in America. I didn’t publish it with a book publisher, I published it with an art gallery. And we only published ten thousand copies of it, and those are the only ten thousand copies that will ever exist in the United States. I didn’t do any press, I didn’t do a single interview, I didn’t send the book to any reviewers at all, the reviewers requested it. We said ‘go buy it when it comes out’. People read it and wrote nasty things about it and sent me hate mail and all that shit. I didn’t want the book itself to get over shadowed by all of that kind of garbage which is why I didn’t release it with a traditional publisher. The reviews are either really great or really terrible, which is kind of how I like it. In continental Europe the reviews are generally really good. 

Do you read the reviews? 

The publishers always send you everything. I read it if I can. I’m always curious. I use Google Translate. Mostly I’ll just ask about the good ones and the bad ones, I want to look at the most extreme ones. 

I heard that the Final Testament was translated by different translators for the different narrators in the book. 

Only in Germany they did that. They used 13 different translators for that, which I thought was cool. I have no idea if it worked or not, I can’t read a word of German. 

How did you get into character when you wrote it as 13 different narrators? 

I would just sit there and figure it out. The hardest part was that at the end of each chapter I had to re-invent how I write. Usually I would talk. I would start talking like the character would talk until it sounded right and then I would try to write it that way. A part of writing the book like that was that it was so hard to do. Writers talk about how they have to ‘find their voice’ so I tried to abandon the voice I normally write in and wrote in 13 different voices. Just because it was hard – to show that I could do it. 

How do you invent the characters? 

People like to ask questions about my writing and I can talk about my routines and habits and all that shit but when I am actually just sitting there, I don’t really know. I mean, the only thing I can say is that it’s shit in my head and I sit there until the shit in my head is on the page on the computer in front of me. I just sit there and type with my two fingers. 

Two fingers? 

Yeah. 

So the next thing is the HBO porn thing, what is that? 

It’s a show about porn for HBO. I’m the only person writing it. It was Mark Wahlberg’s idea. It’s about people who work in the porn business. 

What I think of when it comes to porn is that a lot of women get exploited. 

I met a ton of porn stars and they’re all different. Some of them do it because they want to do it, they didn’t have a fucked up childhood, they just like to fuck and get paid to fuck hot guys. There are other women who have been abused and do it almost because they don’t have a choice. The show looks at all of them. Hopefully, it takes an objective position. 

How tired are you of the questions about the amount of truth in your book A Million Little Pieces? 

It gets kind of old, but I am pretty good at answering them at this point. It’s all true. The fact is that you and I sat here and had this conversation. The truth is that you and I probably have different views of it. And that’s cool, that’s the way it should be. Even if I change the fact of it, if I say that this happened two months ago or we were actually sitting here at six o’clock, it doesn’t matter. Not to me it doesn’t. 

What are you reading right now? 

I'm reading Bring Up the Bodies by Hilary Mantel. It's the sequel to Wolfe Hall, which was great. 

When will you give us another novel? 

I am hoping for a new in 2013. It's a contemporary version of the Divine Comedy. Virgil will be giving me a tour of Heaven, Hell and Purgatory.

James signerar min favoritbok: A Million Little Pieces.

När en hype faller platt

Jag fick Jellicoe Road av Melina Marchetta i brevlådan i veckan och eftersom interwebz ungefär har ÄLSKAT den boken och eftersom den faller inom min älskade ungdomsgenre så skulle man ju kunna säga att jag hade höga förväntningar när jag slog upp den igår. Så man kan ju säga att det kanske inte är så konstigt då att jag blev besviken, på gränsen till sur, när den visade sig vara...medelmåttig. Okej, jag blev typ sur på boken för att den var så dålig jämfört med vad jag hade byggt upp i huvudet och det påverkar säkert mitt tyckande men alltså näe, jag fattar verkligen verkligen inte hypen kring den här boken.

För det första så känns det som om den är skriven ungefär samtidigt som Enid Blytons Fem-böcker, vilket för Fem-böckerna ger historierna en viss charm men i det här fallet bara fick mig att rynka på ögonbrynen. Och då pratar jag främst om den röda vita rosen-liknande storyn, men också om språket som fungerar på den historiska, kursiverade delen av boken men som känns utdaterat och alldeles för vuxet för berättaren som i det här fallet ska vara 17-18 år. Att jag läste boken på svenska istället för på originalspråk hjälpte kanske inte heller, men jag läste ju hela Hungerspelstriologin på svenska också och där störde det mig inte nämnvärt. 

Näe, interwebz. Den här gången hade ni fel.

Betyg: 2/5.

Idag är jag lite trött faktiskt

Igår var jag skitsur på alla dom som bestämmer tevetablån. Alla vet väl att det är lag på att det är minst en romantisk komedi klockan nio på söndagar? En romantisk komedi och en halvkass svensk deckare med en slightly alkoholiserad manlig huvudroll. Men inte igår. Igår var det Partaj (vill på riktigt göra slut med eventuella kompisar som kollar på det), tråkig dokumentär eller en ninjafilm. Vem fan kan söndagsgrina till det utbudet? 

Ja, så istället för att titta på en romantisk komedi på teve så slökollade jag på skit och började sedan läsa en bok vid halv tolv. Jag vet ju att jag inte borde börja läsa böcker klockan halv tolv eftersom jag är helt oförmögen att sluta läsa förrän boken tar slut om boken är förhållandevis bra. The greatest love story of all times av Lucy Robinson var en sån.

Som titeln antyder så är det en chicklit enligt konstens alla regler. Girl meets boy, girl blir vrålkär, boy gör slut, girl är förkrossad, vänner kör intervention. Ni vet, the usual stuff. Skillnaden mellan den här och många andra är dock att Lucy Robinson gör det så jävla roligt. Hennes karaktärer har well, karaktär och dialogen som oftast är den saknade pusselbiten är snabb och stundtals asgarvigt rolig. Plus: jag fick grina och få fjärilsfladder i magen när jag andades in. Åh som jag älskar att jag är så störd så jag kan känna imaginära känslor åt påhittade figurer.

Betyg: 4/5.

Då försöker vi igen då!

Vår boktävling gick ju lite sisådär. Vi har därför dragit en ny vinnare till det första bokpaketet, och vinnaren är... tiggerrr! Nu håller vi alla tummar som bara går för att du ser det här och skickar din adress till bokcirkus@gmail.com så vi kan skicka boken!

Hej James

Idag har jag intervjuat James Frey. Helt sant. Jag kommer att gå igenom materialet nästa vecka och lägga upp intervjun här samt på Boktipset.se. Det var nämligen via Boktipset som jag fick intervjun. En gång jämförde jag Bright Shiny Morning med Moby-Dick och nu fick jag chansen att diskutera det med James. Nu ska jag bara boarda ett plan till Berlin men längre fram får ni läsa om vad jag och James pratade om. Tjarå.

Elva frågor till

Vi fick även elva frågor från Bella. Jag, Anna, slänger in några svar!

1. Vad för spännande facklitteratur äger du?

Lite kurslitteratur om språk och översättning och så lite om antropologi och genus. Har exempelvis boken Ställd av Susan Faludi.

2. Vilket är det snyggaste omslaget du sett?

Ett av de snyggaste tycker jag nog är Magnus Lintons bok Cocaina.

3. Vilket bokkaraktär påminner mest om dig?

Jag kan faktiskt inte komma på någon.

4. Favorit-läs-plats?

Min favoritläsplats är nog sängen.

5. Vilken bok har du blivit mest berörd av och varför?

Jag läste Flickan och skulden för inte så länge sedan. Den blev jag väldigt berörd av. Jag blev väldigt arg för att samhällets bild av vad en våldtäkt är och vilken skuld offret har är helt skevt. Helt. Skevt.

6. Vilken är din favorit bok-serie?

Jag har nog inte läst så många serier men för några år sedan var jag väldigt förtjust i Shopaholic-serien. Och den om Bridget Jones. Måhända skulle jag inte tycka lika mycket om dem idag, de är ju kanske lite väl könsstereotypa och smådumma på vissa håll. Men jag har skrattat högt åt dem flera gånger vill jag minnas.

7. Vad hade du för favoritbok när du var liten?

Jag älskade Jag saknar dig, jag saknar dig!. Då var jag ju tonåring, inte pytteliten, men det är ändå den första jag kommer att tänka på.

8. Vad var den sista meningen du läste i den bok du läser just nu?

Det minns jag inte för jag har inte läst på hela helgen och nu ligger boken flera meter bort så jag orkar inte gå och se efter.

9. Hungerspelen eller Engelsfors-triologin?

Ingen aning.

10. Läser helst på: svenska eller engelska?

Svenska om det är en svensk författare och engelska om det är en engelskspråkig författare. Är det en författare med något annat modersmål kan det variera lite. Danska skulle jag nog hellre läsa på danska men en bok med japanska som originalspråk läser jag kanske hellre på engelska.

11. Sist men inte minst: Your all-time favorite?

Vill ju inte gärna tjata men blir tvungen att nämna den som vi ständigt återkommer till: James Frey. Jag gillar verkligen A million little pieces.

Elva frågor

Vi fick fick elva snabba frågor av bloggen Påhittade nöjen och här kommer svaren från mig, Jenny.

1. Vilken bok läser du just nu?

Jag har läst ungefär fem sidor ur vår bokklubbsbok I det förflutna, av Kate Morton.

2. Nämn en bra bok du läst nyligen.

Igår läste jag Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet av Ida Säll. Det tog ungefär en timme medan bebis sov, fast att jag försökte läsa den långsamt. 

3. Nämn en klassiker du älskar.

En av mina bästa böcker är Wuthering heights av Emily Brontë. Åh, mörkret i den boken!

4. Nämn en klassiker du verkligen inte gillar.

Vi läste The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald i bokcirkus! en gång i tiden. Det kan ju ha varit för att jag råkade läsa den på lätt engelska(!), men det var en bok som jag ryckte lite på axlarna åt. Den var inte jättedålig, men inget som jag rullade runt av glädje av heller. 

5. Säg en bok du blev mycket besviken på.

Alla böcker av Curtis Sittenfeld. Jag tror varje gång jag läser något av henne att jag ska dö stora åh vad BRA!-döden, men nej. Det borde vara min typ av böcker, men det går inte.

6. Säg en bok du är riktigt nyfiken på.

Åsa Larssons nya. Ge mig i pocket N U!

7. Nämn tre av dina favoritförfattare.

Kerstin Thorvall, Elsie Johansson och Chimamanda Ngozi Adichie.

8. Nämn en genre du aldrig läser något av.

Säger aldrig aldrig. Men fackböcker läser jag väldigt sällan.

9. Nämn en av dina favorittitlar.

 Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket.

10. Nämn en klassiker du tror du skulle älska.

Böcker av Moa Martinsson. De verkar svåra att få tag på, men jag tänkte kolla på typ Myrorna. 

11. Ge mig ett boktips.

Boktips är så himla svårt, för de måste ges med en massa bokgrunds- och bakgrundsinformation: vad gillar du? Vad har du läst? Vad är du sugen på? Men Ida Säll, som jag precis läste ut: där har du ett litet tips.

Vi har även fått elva frågor från BellasBok, någon annan i bokcirkus! som känner sig manad?

Internetvärlden, we have a problem

Ehum. Två av er som vann böcker nedan har inte hört av er. Då kan man ju misstänka

a.) att ni inte läser bokcirkus! regelbundet

eller

b.) ni har varit på landet i solen ett tag och icke vidrört internet.

Vi hoppas på det sista, men måste ändå säga att om ni inte hör av er innan söndag så dras två nya vinnare av de vi lottade bland.