Igår var jag skitsur på alla dom som bestämmer tevetablån. Alla vet väl att det är lag på att det är minst en romantisk komedi klockan nio på söndagar? En romantisk komedi och en halvkass svensk deckare med en slightly alkoholiserad manlig huvudroll. Men inte igår. Igår var det Partaj (vill på riktigt göra slut med eventuella kompisar som kollar på det), tråkig dokumentär eller en ninjafilm. Vem fan kan söndagsgrina till det utbudet?
Ja, så istället för att titta på en romantisk komedi på teve så slökollade jag på skit och började sedan läsa en bok vid halv tolv. Jag vet ju att jag inte borde börja läsa böcker klockan halv tolv eftersom jag är helt oförmögen att sluta läsa förrän boken tar slut om boken är förhållandevis bra. The greatest love story of all times av Lucy Robinson var en sån.
Som titeln antyder så är det en chicklit enligt konstens alla regler. Girl meets boy, girl blir vrålkär, boy gör slut, girl är förkrossad, vänner kör intervention. Ni vet, the usual stuff. Skillnaden mellan den här och många andra är dock att Lucy Robinson gör det så jävla roligt. Hennes karaktärer har well, karaktär och dialogen som oftast är den saknade pusselbiten är snabb och stundtals asgarvigt rolig. Plus: jag fick grina och få fjärilsfladder i magen när jag andades in. Åh som jag älskar att jag är så störd så jag kan känna imaginära känslor åt påhittade figurer.
Betyg: 4/5.
1 kommentar:
därför har man i mataffären köpt några dvd som reserv :)
Skicka en kommentar