söndag, november 13

Knausgårds kamp, del ett


Knausgård är överallt. Han är nyklippt (jag blir chockad – vem är denna människa?) och han ska plötsligt sluta skriva.

– Jag är mycket obekväm med rollen som ”någon”. Jag trivs bra med att vara ”ingen”, men så är det alltid någon som vill ha mer. Men nu har jag upplevt hur det är att vara ”någon”. Då är det också mycket lättare att göra avkall på det. (DN.se)

Man kan ju tycka att det inte borde komma som en fullständig chock för honom det här att han blev ”någon”. Han har ju trots allt skrivit flera tusen sidor om sig själv. Det kanske räcker.

Jag har ända sedan jag såg honom i Babel någon gång förra året velat läsa om hans kamp och för några veckor sedan avslutade jag äntligen den första delen. (Ja, jag gick alltså inte och köpte den förra året och kämpade med den i ett år, jag införskaffade den inte förrän nu, i början av hösten.) Jag blev inte besviken. Den är inte rafflande och spännande men den är välskriven och helt vanliga vardagliga betraktelser målas upp på ett sådant bra sätt att även de blir intressanta. Jag tror att det visserligen kan ha något att göra med att jag vet vem boken handlar om. Hade det varit en berättelse om någon vem som helst hade jag kanske inte tyckt att det var lika intressant? Det är inte bara vardagliga betraktelser som beskrivs. Knausgård skriver om tankar och känslor och fångar dem ibland så precis på pricken. Sådär att jag själv kan känna igen mig. Jag har hört att vissa tycker att den bitvis är tråkig och att förlaget ville radera ett parti där han ska på fest och går i snö och gömmer öl. För att det är ett långt och kanske ganska innehållslöst parti. Men jag reflekterade aldrig över att det skulle vara tråkigt utan minns precis hur det var. Det var ju så! Man skulle på fest som tonåring och man försökte få tag i öl eller vin och sen gick man på fest och ville vara där det hände och man ville absolut inte synas med fel människor och allt det där. 

Han är självutlämnande. Ärlig. Han skriver om sina tvivel vad gäller den kvinna han lever med och det är så väldigt mänskligt och vanligt att känna så. Det är däremot inte alltid man skriver ned det så att personen ifråga senare kan läsa om det. Han är självutlämnande även när det gäller bilden av sig själv.

”Och det som berikade mig när jag exempelvis läste Adorno, låg inte i det jag läste utan i den bild jag fick av mig själv när jag läste. Jag var en som läste Adorno!”

Detta tycker jag är väldigt roligt. Vilken prestige det finns i att läsa rätt böcker. Det får mig att tänka på det inlägg som Jenny skrev när bokcirkus! var nyfödd. Det är förstås roligt att det är en författare som skriver detta, som också funderar på det här med att läsa rätt böcker.

Framsidan på boken får mig att undra. Den textsnutten som de har valt att citera – vad är anledningen till att man har valt att sätta just den på framsidan? Jag är mycket tacksam för svar.

Trots att jag tyckte mycket om boken tog den mig inte med storm. Jag ställde inte in planer för att läsa den och det tog mig faktiskt ett litet tag att bli klar med den. Men jag rekommenderar den och jag ser fram emot att läsa tvåan. Jag tror att jag kommer att vilja läsa alla delar, även om del sex skrämmer mig något. Den är ju på över tusen sidor för bövelen!

5 kommentarer:

Fru E sa...

Och jag tillhär fortfarande den skaran som inte alls fångades av Kanusgård. Det var inte dåligt, men inte särskilt intressant, tyckte jag. Jag kommer inte att läsa mer om Kanusgård, men det var roligt att läsa dina tankar om boken.

Jessica (ord och inga visor) sa...

Kul med ännu en Knausoholic, själv är jag heelt frälst av dessa böcker. Tvåan är ännu bättre än ettan tyckte jag (vilket iofs kan bero på att jag föredrar när det är lite mindre barndom och lite mer vuxen). Såg du intervjun i senaste babel? Och åh, seminariet på bokmässan med knaus var helt fantastiskt också, tror det finns att se någonstans på nätet. Rekommenderas varmt.

Blir chockad över fru E ovan, eftersom jag i min lilla interna knausoholism tar för givet att alla älskar dessa böcker. Men flera i min bokcirkel var faktiskt också skeptiska.

Jenny sa...

Jag har pillat på den här, men jag har en så lång att läsa-lista att jag nog får vänta lite...

Anna sa...

Fru E: Det är faktiskt inte många som har uttalat sig negativt eller åtminstone med en axelryckning tycker jag. Intressant och lite kul att inte ALLA är hänförda. Jag är inte heller helt hänförd ännu men jag vill gärna läsa vidare.

Jessica: Åh! Ser fram emot tvåan! Väntar dock tills den kommer ut i pocket. Missade honom på bokmässan dock! Så himla himla synd.

Jenny: Du får skriva om den sen om du läser så jag får se vad du tyckte!

MoussaS sa...

De 250 första sidorna var riktigt bra och de 250 sista VANSINNIGT bra!
Jag bara ÄLSKAR det här!!Lyckliga jag
som har 2,3,4,5 och 6:an olästa ännu!!

MoussaS