torsdag, november 3

Mer dedikering åt folket!

Jag funderar på det här med dedikering i böcker. I mitt huvud har jag ungefär ett tjugotal textrader där jag tackar allt från min svensklärare på gymnasiet, bokcirkus!, svenska folket till min man och mina barn (som jag inte ens har ännu) i mina framtida böcker som jag såklart ska skriva. Någon gång.

Men så kollar jag genom några av mina böcker av svenska författare och det är nästan ingen som skrivit en hälsning (dedikering samt titeln på originalspråket är något jag alltid kollar på först när jag får en bok) eller ett tack. Kollar jag dock på amerikanska författare har nästan alla skrivit att boken är till deras fru. Man. Barn. Tack till publicisten.

Är de mer känslosamma i USA? Får man skämmas i Sverige om man hälsar tack till sin gamla svensklärare? Vad är grejen?

5 kommentarer:

Bokälskarinnan sa...

Hejsan!
Jag har lagt upp en dagens fråga som jag hoppas på att ni vill vara med och svara på:)
Alltid roligt att få kommentarer då ingen kommentar är likadan som den andra typ.

Kram
Bokälskarinnan

SARA sa...

Jag läser också alltid författarens dedikation med stor spänning. Det ger en extra dimension tycker jag, att få lite insyn i något så privat.

Min mamma är författare och har dedikerat någon eller några (?) böcker till mig (och till mina syskon också visserligen)! Mycket fint, att ha det sådär på pränt och allt. Vet dock ej om det är vanligt eller ej.

Anonym sa...

Jag hade fläskat på med en rejäl dedikering, man måste ju passa på. :-)

Jenny sa...

S: Jisses, så fint!

Bokdjungeln: PRECIS! Jag måste fråga någon som skrivit en bok och valt att inte dedikera.

Feuerzeug sa...

Jag älskar tackdelen. Cirkeln har tex ett fint tack och den är ju svensk.