I St Kilda, Melbourne, finns det ungefär fler uteserveringar än vad det finns invånare. Små bakgator är gömmor för mysiga frukostställen, högtrafikerade fyrfiliga vägar kantade med ställen som för en spottstyver producerar bättre mat än vilken genomsnittlig svensk restaurang som helst. En trottoar är en perfekt plats för en bänk eller två och lite bord. Inget konstigt med att gångtrafikanterna får kryssa emellan servitörerna.
Det finns också en bokhandel som ligger på Acland Street, en gata kantad av palmer och med husfasader fulla med blinkande skyltar och robotcirkusar. Att gå in där är som att bli ombäddad i bomull. Sekunden innan har du duckat för en duva och försökt undvika att krocka med en unge på skateboard, försökt utestänga gatumusikanter och butiksuntzet och allas skratt. Tystnaden i just det lilla hörnet är nästan högre än ljudet utanför och det tar några minuters planlöst velande framför skivväggarna innan du kan fokusera på böckerna. Och allvarligt, BÖCKERNA!
Om du tar ett och lägger ihop med två så kanske du, liksom jag, drar slutsatsen att det finns oändliga möjligheter att läsa en bra bok på en mysig uteservering? Då tänker du rätt.
En av dom första böckerna jag fick i handen på Readings var David Sedaris Me talk pretty one day. En dysfunktionell självutlämnande bok som fick mig att skrattspruta kaffe över hela bordet redan efter några sidor. En bok som känns i magen emellanåt, frambringar ett visst behov av skämskudde närvarande men framförallt som är jävligt rolig. Det var förresten den här boken som fick mig att hitta Augusten Burroughs, så om ni gillar honom kommer ni gilla Sedaris också.
Seså, hopp och köp och gå och sätt er på ett kafé och låt boken vara det där roliga sällskapet.
3 kommentarer:
Jamen, det är bara att packa väskan och åka till Melbourne! Låter hur mysigt som helst!
Åh den ligger ju hemma och väntar på att bli läst!
med näsan i en bok: ja, det tycker jag verkligen. Åh, ba åk!
Evelina: Lyllos dig som har den kvar.
Skicka en kommentar