onsdag, september 21

Och med man menar jag jag, ja.

Man har sin bokklubbsträff. Man blir sugen på att beställa nya böcker. Man surfar in på Amazon eftersom Amazon är ungefär det bästa som finns sen man lärde sig att ostbågar existerade. Man beställer ett gäng böcker. Man får ett mail om att böckerna har skickats. Man blir glad.

Man får en avi i brevlådan om att paketet finns att hämta ut. Man lägger avin i väskan och går till jobbet. Man blir så trött så bokstäverna hoppar på skärmen och bestämmer sig för att gå hem. Man kommer på att man har glömt väskan på jobbet när bussen är halvvägs hemma. Man tänker att det säkert går att lösa ändå. Man går till sitt utlämningsställe. Man råkar ha världens suraste utlämningsgubbe som bara vill mucka gräl. Man får lomma hem tomhänt och ledsen och beställa pizza och sitta på soffan med fötterna på den uppblåsbara madrassen på golvet eftersom man fortfarande inte har några fönster och titta på väldigt dålig teve istället för att läsa en bok.

Man tycker mycket synd om sig själv.

2 kommentarer:

Monika sa...

Om det hjälper dig det minsta, så tycker jag riktigt synd om dig. Ibland vill världen en bara ont.

Linn sa...

Det hjälper alltid att bli tyckt synd om. Tack så mycket!