"Oooookej. Då kör vi tyst kupé igen. Vi får se om folk kan hålla snattran denna gången." Så skrev jag på Twitter häromdagen. Och såklart var det någon som inte kunde hålla snattran. Nämligen jag och min granne. Vi talade väldigt tyst och försökte hålla det kort men några ord växlades, det gjorde det. Och vet ni vad det handlade om? Böcker förstås! Det är sällan jag börjar snacka med främlingar på tåget men när det har hänt har det bara varit om böcker. Nu var det en man i sisådär 55-årsåldern som satt och läste Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Han nämnde först något om att det var smidigt det här med sms-biljett och sen sneglade jag på boken och viskade "Är den bra?". "Ja" svarade han. "Jag har varit utomlands på konferens och denna boken var det bästa med hela resan." Ett ganska bra betyg för den boken, det får man nog säga.
Vet ni, jag tycker att det är så fint att prata om böcker. Nu har jag inte direkt något behov av att prata med mina tåggrannar (särskilt inte i tyst kupé) men jag tycker att det är fint att saker som böcker får en att faktiskt ändå göra det. Där satt vi med helt olika bakgrunder och åldrar och visste egentligen inte om varandra men kunde ändå prata (viska!) böcker. Jag hade ett mycket rart boksamtal en gång på tåget i Danmark också, som jag har skrivit om här. Nej, jag har fortfarande inte läst något mer ur Processen. Men boken står kvar i bokhyllan med bokmärke och allt. Och väntar. Jag har ju lovat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar