Magnus Lintons bok Cocaina - en bok om dom som gör det har följt med mig på min resa till Colombia. Redan innan jag reste från Sverige talade folk (som inte varit i Colombia, mind you) om för mig hur himla farligt det var i det landet och skulle jag verkligen åka? Jaa, det skulle jag. Jag spädde dessutom på denna förberedelse inför resan med att läsa om knarkkarteller och mord. Mysläsning liksom. Jag började alltså läsa boken för ganska längesedan och jag har sedan läst i den lite då och då under min vistelse i det farliga farliga landet.
Man får definitivt en annan inblick i problemet med War on Drugs när man läser denna bok. Boken innehåller samtal med de stackars människor som befinner sig längst ner i kokainkedjan, de som odlar kokan. Det är de fattiga människorna som inte tjänar lika ”mycket” (för mycket pengar får de ju trots allt inte ändå) på att odla något annat som försöker kämpa genom att odla kokaplantor och sedan sälja vidare denna skörd. Bland kokaplantorna planterar de även annat men yucan och bananplantorna får de ännu mindre för. När flygplanen sedan flyger över fälten och besprutar allt allt allt för att det pågår ett krig mot droger är det dessa fattiga människor som drabbas medan de som verkligen gör business och sitter på pengarna, knarket och makten befinner sig någon annanstans och flyttar produktionen.
Jag tycker att det är en mycket välskriven bok. Linton har gjort en jäkla research och han har gjort mycket intressanta intervjuer med bland annat mördare. Ja, det är sant. Han har suttit och haft snack med mördare. Han väver in en massa fakta om dåtid och nutid med målande beskrivningar som mer kan liknas vid berättelser. Exempelvis berättar han om Pablo Escobar, knarkkungarnas knarkkung, vilket fångar mitt intresse. Jag vill höra mer om denna mytomspunne galning. Jag ser honom lite som en Al Capone – fullkomligt vansinnig och skoningslös förstås (och hemsk, herregud!) men lite sådär romantiskt gangstrig ändå. Jag tycker om att läsa om honom och Linton bygger upp en dramatisk liten historia kring denna person. Det är en personlig faktabok. Som läsare får man möta människor och inte bara siffror, namn, statistik. Detta är bokens starka sida för mig – att det är en faktabok som presenteras lite som skönlitteratur.
Dessutom är den dösnygg. Författarens fru har designat omslaget och jag älskar det! Skulle kunna köpa boken enbart för omslaget men nu var det alltså inte därför, i första hand.
Man får definitivt en annan inblick i problemet med War on Drugs när man läser denna bok. Boken innehåller samtal med de stackars människor som befinner sig längst ner i kokainkedjan, de som odlar kokan. Det är de fattiga människorna som inte tjänar lika ”mycket” (för mycket pengar får de ju trots allt inte ändå) på att odla något annat som försöker kämpa genom att odla kokaplantor och sedan sälja vidare denna skörd. Bland kokaplantorna planterar de även annat men yucan och bananplantorna får de ännu mindre för. När flygplanen sedan flyger över fälten och besprutar allt allt allt för att det pågår ett krig mot droger är det dessa fattiga människor som drabbas medan de som verkligen gör business och sitter på pengarna, knarket och makten befinner sig någon annanstans och flyttar produktionen.
Jag tycker att det är en mycket välskriven bok. Linton har gjort en jäkla research och han har gjort mycket intressanta intervjuer med bland annat mördare. Ja, det är sant. Han har suttit och haft snack med mördare. Han väver in en massa fakta om dåtid och nutid med målande beskrivningar som mer kan liknas vid berättelser. Exempelvis berättar han om Pablo Escobar, knarkkungarnas knarkkung, vilket fångar mitt intresse. Jag vill höra mer om denna mytomspunne galning. Jag ser honom lite som en Al Capone – fullkomligt vansinnig och skoningslös förstås (och hemsk, herregud!) men lite sådär romantiskt gangstrig ändå. Jag tycker om att läsa om honom och Linton bygger upp en dramatisk liten historia kring denna person. Det är en personlig faktabok. Som läsare får man möta människor och inte bara siffror, namn, statistik. Detta är bokens starka sida för mig – att det är en faktabok som presenteras lite som skönlitteratur.
Dessutom är den dösnygg. Författarens fru har designat omslaget och jag älskar det! Skulle kunna köpa boken enbart för omslaget men nu var det alltså inte därför, i första hand.
2 kommentarer:
Ser fram emot att läsa den, den väntar i bokhyllan, signerad och allt! Gillade Americanos.
Det låter som en riktigt bra bok om ett mycket komplext ämne!
Skicka en kommentar