måndag, januari 17

Boken med mindre splatter, med mer vardag

Jag är antagligen ett av Sveriges största John Ajvide Lindqvists-fan när det gäller hur han beskriver den mobbade vardagen. Jag har läst allt han skrivit och sett de flesta av hans (ganska kassa) you tube-klipp. Men splattret. Det grisiga, det har jag inte så mycket till övers för. Visst, det hjälper till att få den mobbade vardagen en knivskarp kant, men det är inte det jag gillar med hans skrivande.

I nya Låt de gamla drömmarna dö har han samlat noveller och medan jag lyssnar så funderar jag på om det inte är så här han är som bäst. Han får in allt det han tidigare rört vid: humorn, det nattsvarta, den mobbade, det onaturliga, döden döden, det vardagliga, känslorna. Jag älskar det passionerat. Eftersom det är noveller hinner han inte gå över kanten och lite till (som i Människohamn), utan det ligger hela tiden och tippar och vinglar och det är precis där jag vill ha honom.

I novellerna hinner han mobba sig själv, ha ihjäl tjejer som mobbade honom när han var mindre, skriva ett brev till samma nämnda tjejer om blev livet som ni tänkt? Han hinner med vardagen, det onaturliga som smälter sönder en död pappa och självmord. Gillar ni Ajvide Lindqvist kommer ni gilla det här.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag älskar det också!

Unknown sa...

Jag sällar mig till skaran trogna Ajvide-fans och hoppas få läsa boken snart!

Kerstin sa...

Jag gillar också Ajvide Lindqvist, men tycker att Låt de gamla drömmarna dö var alldeles för spretig som samling.
http://designk.blogspot.com/2011/01/lat-de-gamla-drommarna-do.html

//Kerstin

Bokbloggen sa...

Åh, du skulle ha varit med på författarträffen i december på Södra Bar, då var han där och läste noveller och en egenskriven julsaga just för detta tillfälle... var precis bredvid honom :)

//Annaluna

Jenny sa...

Angående spretet: jag tror att med just det här så är jag som Joey var i Vänner när han äter en tårta som Rachel har bakat där hon gör två recept till en, en slags köttårta: noveller = gott, Ajvide Lindqvist = gott. Det kan liksom inte bli fel för mig, men kanske smetigt för andra.

Ja, tusan, den träffen skulle man velat gå på!