Gnäll-Åsa

Jag fick ju en utmaning från Jenny som går ut på att jag ska läsa en BOATS, Based On A True Story. Jag har nog ganska kraftigt uttryckt att det inte är min favoritkategori och det här blir min bestraffning. Det handlar inte på något sätt om att de miljoner (typ) böcker ur genren som jag läst tidigare varit dåliga. Det är bara det att jag tröttnat. Det är eländes elände och lite elände ovanpå det.

Jag vill läsa böcker som ger mig något och som lämnar den rätta känslan efter sig. Jag är faktiskt ganska ointresserad av att läsa om föräldrar som missköter sina barn, kvinnor som råkar skaffa barn med primitiva stamfolk eller kvinnor som blir misshandlade av sina män (eller för all del tvärtom). För att inte tala om de som skaffar barn för att kunna donera deras organ.

Missförstå mig inte, det är viktiga ämnen i sig. Men för min del skulle det ha räckt med ett längre reportage, kanske i Filterstil, eller varför inte flera. Däremot känns det faktiskt helt orelevant för mig att få varje detalj i dessa öden utfläkta bara för att det ska fylla en bok.

Nu har jag och Jenny olika definitioner på vad en BOATS är, jag skriver bara under på några få av dem hon föreslår, men det kan ni läsa mer om i kommentarerna till det inlägget.

För att fullfölja min utmaning ska jag göra det så eländigt som möjligt. Jag har tänkt läsa Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Men jag har lyssnat på Kulturradions Blonde-bokcirkel nu där Åsa varit en av deltagarna och det är nog snudd på en av de gnälligaste människorna jag lyssnat på. Så därför ska vi göra det så gnälligt som möjligt med gnäll-Åsas gnällbok. Trots detta håller jag mig till reglerna och väljer en bok som bok.nu tror att jag ska ge ett bra betyg!

Jag har den dock inte i min ägo så om någon i min närhet vill låna ut den är det helt okej.