Det bidde ingen enkät.

Jag såg Cecilias enkät, jag gillar ju också listor och enkäter och grejer, men fastnade dock på den allra första frågan; om vilka författare man har flest böcker av i bokhyllan. Skämskepsen åkte nästan på när jag ställde mig framför bokhyllan, för de enda författare jag har många böcker av är ju faktiskt J.K Rowlings (Harry Potter-böckerna) och Stephanie Meyer (Twilight-serien). Tonårsböckerna alltså!

Va? Det här stämmer ju inte!

*skummar igenom bokryggarna*

Ehm. Okej.

Jag har aldrig tänkt på det tidigare, men tydligen så köper jag inte särskilt många böcker av samma författare. Mycket märkligt det här, det är väl klart att jag också har favoritförfattare, men oprövade kort hamnar nog ganska lätt i mina händer. Jag plöjer alltså heller inte så många bok-serier. Eller så är det just sådana böcker som jag lånat av föräldrar och vänner? Så kan det vara.

*lämnar utrymme för analys av detta fenomen*

Jag inser också att analysen måste ta med faktumet att jag har många böcker inom temat Övernaturligt, trots att jag alltid trott att jag inte gillar sånt. Fan, jag tyckte till och med om Sagan om ringen-böckerna ju, vid närmare eftertanke.

Kanske fick jag förkasta min anti-övernaturlighetstes när jag mötte Audrey Niffenegger. (kolla in hemsidan, hon är konstnär också!). Hon är en av mina favoritförfattare som "bara" skrivit två böcker och därför inte skulle kvala in så högt på enkät-listan hur gärna hon (jag) än hade velat. The time traveler's wife är precis en sådan där bok som jag inte trodde att jag skulle tycka om, men liksom hängde med i en 4 för 3 deal i Glasgow för många år sedan.

Den är hur som helst totalt orealistisk och ändå håller den sig på topplistan över mina allra bästa böcker. Den har nyligen kommit som film, men eftersom recensionerna var minst sagt ljumma har jag inte vågat se den än, av rädsla att förstöra läsupplevelsen.

När Niffenegger förra året släppte boken Her fearful symmetry var jag snabb med klicka-hem-fingrarna och fick samma känsla som med första boken. Allt baseras på känslor och relationer, och språket bär historien fint trots att jag inte är ett stort fan av övernaturliga sekvenser egentligen. (Who am I kidding here?)

Kanske är det sådana här böcker som får mig att fortsätta botanisera bland helt olika författare? Jakten efter det oväntat bra, där jag inte förväntar mig det? Överraskningarna? Den där stunden när jag tvingas omvärdera mina förväntningar?

Jag vet inte, jag vet bara att jag gillar mina Harry Potter böcker. Enkäten tar vi en annan gång.