måndag, oktober 22

They should give you the A-level options, positive and negative Psychology, because our Psychology largely involves learning about serial killers and schizophrenics but I would rather learn about people who are in love and kids who have beaten cancer.

För ett litet tag sedan var det brittiskt tema i bokcirkus! och då läste vi Ben Brooks bok Grow Up. Jag hade föreslagit sex böcker med brittisk koppling, nämligen Why Be Happy When You Could Be Normal?, Nocturnes, Before I Go To Sleep, Cocaine Nights, Orlando samt den som alltså blev vald till bokklubbsbok.

Åsikterna om Grow Up skiljde sig åt rätt ordentligt, åtminstone om vi ser till betygen. Men det återkommer vi till i slutet. Huvudpersonen i boken heter Jasper och det är också han som berättar historien. De flesta av oss gillar inte riktigt Jasper. Faktum är att vi tycker väldigt illa om honom. Det märks att han är ung, han reflekterar inte över saker och vi undrar lite om han har någon sorts bokstavskombination. Han verkar emotionellt frånkopplad. Det är till och med så att vi blir lite illa berörda av vissa beteenden, däribland något som vi skulle kalla våldtäkt men som han och hans vän inte riktigt verkar bry sig särskilt mycket om. Boken gör oss förbannade, men den får oss också att skratta. Ibland gör hans emotionellt frånkopplade personlighet också att formuleringarna blir väldigt rakt på sak och rätt så lustiga. Utdrag: "Mum has a simple mind. It cannot hold many thoughts.", "Jonah is already sat in the Yellow Pony, behind a beer and a Murakami novel. I do not understand much about Jonah but I understand why he reads Murakami. Murakami makes me feel safe and positive. I wish Murakami was my stepdad.", "I am an extremely creepy young male". Och ja, i vissa fall har han lite självinsikt ändå. Han är nämligen rätt så creepy. Creepy men ibland rar. Med klockrena tankar och påståenden. Jenny sympatiserar med Jasper säger hon. Hon tycker att boken är befriande just för att den inte är spå politiskt korrekt. Jag kan hålla med och jag gillar faktiskt boken ändå. Den är rolig och lättläst. Men jag gillar som sagt inte huvudpersonen. En sak som jag tror att vi alla tyckte om var dock samtidsreferenserna. Han berättar att han lyssnar på Feist och Bon Iver och jag personligen kan ju inte låta bli att gilla det.

Cia var den som tveklöst var mest negativ: "Handlingen var ointressant, det fanns ingen röd tråd, huvudpersonen var irriterande och oansvarig och jag skrattade inte en enda gång trots att omslaget lovade det. Sämre än Baddaren. Plus dock för att den var kort!"

Hehe.

Och betygen då?
Cia: 0,5
Jenny: 4
Evelina: 3,8
Sara: 2,3
Anna: 3

Slutbetyg: 2,7

Inga kommentarer: