söndag, oktober 21

Boken om Joe

Jonathan Tropper har tydligen skrivit sex böcker, varav tre har getts ut på svenska. Jag läste hans This is where I leave you tidigare i år och tyckte väldigt, väldigt mycket om den. För att den var lättläst, för att den fick mig att skratta. Sen läste jag Konsten att tala med en änkling. Kanske gillade jag inte att läsa den på svenska, men jag minns knappt vad den handlar om såhär i efterhand. Läste, la ifrån mig, glömde bort. Punkt. Så när jag nu plockade upp Boken om Joe, som precis getts ut på svenska, var jag rätt tveksam. De första kapitlen var jag fortsatt tveksam. Sen läste jag ut resterande 300+ sidor på några timmar. Det brukar jag inte göra.

Jag skrattade inte rakt ut den här gången. Flinade kanske ibland. Men jag tyckte om historien. Den passade min sinnesstämning (och vi ska kanske inte analysera det mer eftersom det handlar en hel del om sjukdom, ensamhet och död) och fick mig att bli sådär fånigt berörd man kan bli av en kärlekshistoria, en chicklit eller en dicklit. Sen skäms man ju ofta lite, men jag tänkte inte göra det den här gången. 

Alla tre böckerna jag läst av Tropper handlar om vad som händer med en person strax före/efter en närstående dör. Det är galet mycket stereotyper. Och ändå är böckerna på något märkligt sätt så olika. Boken om Joe kändes som den svartaste av de jag läst hittills, och kanske är det därför jag gillar det lite mer. Ska se om jag inte kan klämma in lite läsning av hans andra böcker framöver (fast på engelska, tack), så får vi se vad jag tycker om alltihopa i slutändan. 

Inga kommentarer: