tisdag, juli 31

Jaha?-böckerna

Ni vet hur det är. Du läser en bok, tycker det är helt okej samtidigt som du vid varje bladvändning hoppas att det ska hända på nästa sida. Det där som får dig helt fast, sådär att du bara vill läsaläsaläsa. Och så händer det! Hurra! Och så visar det sig vara falskt alarm eftersom det bara höll i sig i ett ynka kapitel, sen börjar du vänta, hoppas och önska igen. Så är boken plötsligt slut och du tänker Jaha?. Det var varken dåligt eller bra, varken plågsamt eller en njutning. Boken får vanligtvis mellan 2.5 och 3.5 i betyg på en femgradig skala. Så glömmer du strax därefter bort att du ens läst den.

Jag har läst några stycken såna här under min semester. De verkar ju alltid vara i majoritet, de där Jaha?-böckerna. Här är de jag lyckats pricka in under juli månad. Inget mer än så, för det finns inte så mycket mer att säga:

The Imperfectionists av Tom Rachman
Angela's Ashes av Frank McCourt
Hollywood Station av Joseph Wambaugh

3 kommentarer:

Josefine sa...

Ja! Alltså Rachmann-boken förväntade jag mig skulle bli en enda jävla njutning. Jag sparade den till och med för att kunna läsa den på tåget till Köpenhamn. Och det skulle bli magiskt men det blev bara "men när händer det när händer det? nähä. inget. boken slut. jaha det var det"

Evelina sa...

Verkar vara en del som instämmer i det där. Verkar vara lite hypad bok alltså...

Feuerzeug sa...

Jag håller helt och hållet med om din beskrivning av jahaböckerna. I sommar har jag läst nästan enbart sådana. Helt okej, men inte fantastiska. Å andra sidan kan förstås inte alla böcker vara fantastiska.