Det är ett par månader sen jag läste The Slap, men boken ligger fortfarande där och skvalpar i hjärnan. Googlade just lite och det verkar som att den kommer ut på svenska lite senare i år under titeln Örfilen, men som vanligt förespråkar jag att läsa redan nu och då på originalspråk.
Precis som att boken finns kvar i min hjärna, var tjockisen (500 sidor ungefär) en sån där som gottade sig i min bokhylla ett bra tag. Ibland funderar jag på om böckerna måste jäsa till sig en stund för att bli bra? Att jag måste se dem ligga där i månader samtidigt som jag vankar av och an och funderar varför jag köpte boken och hur plågsamt det egentligen kommer bli att ta sig igenom den. Och sen när jag läser är det bra. Bättre än vad jag trodde, kanske just för att jag någonstans på vägen tappat hoppet om boken bara för att. För det här är bra. Bra-a-a-a. Det är som Shortcuts fast tvärtom. Börjar med en händelse där alla är samlade och ett barn får en örfil. Och jag älskar hur det berättas, hur tiden rullar framåt ur olika människor perspektiv. Hur inget överlappar och ändå hänger det ihop. Det här kommer bli en bok jag köper och ger bort i present till andra. Vilket är bra, börjar få slut på favoritböcker som jag köper och ger bort, haft flera fall då en person fått samma bok av mig två gånger. Nåja, läs The Slap nu gott folk. Läs.
3 kommentarer:
Tack för tipset! Och jag gör samma sak med vissa böcker, låter dem "jäsa till". Så tappar man förväntningarna nån stans på vägen!
Åh jag med! Älskade verkligen The Slap. Sträckläste och njöt av så jävla underbar underhållning.
Jojjo: Ja, det är nästan märkligt det där. Man kanske borde sätta det i system oftare?
Josefin: Kul att höra! Verkar som att många gillar den. Har en känsla av att den hamnar på topplistorna när den kommer som svensk pocket...
Skicka en kommentar