Vi gillar ju Chimamanda Ngozi Adichie. Jag tror att vi alla läst hennes En halv gul sol, och Purple Hibiscus / Lila Hibiskus var en av de första böckerna vi läste när vi startade bokcirkus!. Så tidigt att det var innan bloggen fanns och vi därför inte har något blogginlägg att länka till. Men den är fortfarande på plats 2 av alla böcker vi läst tillsammans, med snittbetyg 4.5.
Och nu har jag läst hennes novellsamling, The Thing Around Your Neck / Det där som nästan kväver dig. Det är en fantastisk novellsamling. Det säger de flesta. Jag gillade att narrativet är olika i alla noveller och att det ändå känns som att hela tjottaballongen hör ihop. Boken känns viktig, precis som hennes andra böcker. Som att jag lär mig något, som att hon lär världen något. Ändå är det inte himlastormande kärlek. Jag ger den 5 av 5 i betyg och glömmer nästan bort den direkt. Det blir precis samma sak som med hennes andra, att jag verkligen tycker om att läsa böckerna, det är något som gör att jag fastnar och omedelbart rekommenderar vidare till andra. Sen glömmer jag. Det är tråkigt, trist och känns dumt. Jag vill bli k-ä-ä-ä-ä-r, att det här ska vara böckerna jag rekommenderar först till alla även när det gått en tid. Men nej. Det blir inte så. Och det är väl bara att acceptera. Eller spika fast en post-it lapp i den delen av hjärnan där de andra böckerna jag rekommenderar trängs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar